: UTRIKES. FRANKRIKE. En korrespondent redogör i Kölnische Zeitung på följande sätt för folkupploppet på Chateau d Eauplatsen i Paris. Anledningen dertill var,, skrifver han, det något brutala beteendet af en underofficer, som i spetsen för en patrull ville bana sig väg genom den folkhop, som på torget roade sig med skridskooch kanåkning. En stor del af de der samlade tillhörde det lägsta samhällslagret i Paris, och man hörde sådana plumpa ord uttalas, som detta slags folk alltid bär på läpparne. Underofficeren fasttog genast en af dem, men hopen tog parti för honom och ryckte honom lös från underofficeren. Denne uppställde nu sina soldater i stridsordning samt fattade en annan person ikragen, och det skulle sannolikt kommit till ett handgemäng, om icke en officer skyndat ut från kasernen och låtit försätta mannen i frihet samt beordrat soldaterna tillbaka till kasernen. Folkmassan hade emellertid råkat i raseri och begaf sig, ungefär 1500 till 2000 man stark, till kasernen, bombarderade den med isstycken och stenar samt slog sönder en stor mängd fönster i densamma. Samtidigt skallade ropen : Vive la liberte! Vive la republique! A bas le gouvernement! 0. 8. V. Midt,i allt detta sjöngs Marseillaisen och den genom sin påminnelse om den första revolutionen så fruktansvärda sången: Ca ira. Befälhafvaren i kasernen, hvilken alltifrån början visat stor moderation, lät lugnt saken ha sin gång och underrättade blott den igrann;skapet boende poliskommisarien. Denne skickade genast 25 stadssergeanter med en officier de paix till platsen och uppmanade mängden att skingra sig. Men denna lydde ej, och nysspämnde officier de paix kallade ett kompani soldater till hjelp, hvilket med fälld bajonett skingrade hopen. Ungefär trettio personer blefvo arresterade I sjelfva verket är tilldragelsen icke synnerligen allvarsam och egentligen utan politisk betydelse, isynnerhet hvad dess upphof angår. Men betecknande är denna bändelse derigenom, att den ånyo bevisar, huru mycket man för närvarande i Paris är böjd för att göra motstånd. ENGLAND. I London råder för närvarande en förfärlig nöd bland de fattiga klasserna. I de folkrika qvarteren i Spitalfields, Clerkenwell, Barking m. fl. svälter en mängd menniskor bokstafligen ihjäl. Tidningarne äro uppfyllda al upprörande berättelser. Den allmänna välörenheten är vanmäktig att besvärja allt etta elände och att lindra alla lidanden och hvad regeringen beträffar, så har hor intet initiativ i dylika fall.