hypotiserat, med full vetskap om detta TE drägliga förhållande; hans afsigt, sedan han förmått kreditorerna att på förhand ingå på ett visserligen fördelsktigt ac kord, är den att afpressa den olyckliges familj bela summan genom hotelser att annars anklaga honom inför domstol. Han lyckas i sin plan, han vinner de femtusen daler, som utgöra skilnaden, men ruinerar köpmannens moder, som måste rädda sin sons heder. Och detta kallar han sedan i samvetsaggets stund ?en hård handling, och straffet för denna skavank, som författaren godhetsfulit behagar kalla den, blir, att han — går -miste om kansliråds titeln. Om ej här råder en förvirrad och oklar uppfattning af den poetiska rättvisans skipande, så ha vi mycket misstagit 038. Studiosus Hasle, som är son till Wilse, och hvilken Severin tagit sig an och portionsvis återbetalt de femtusen dalerna, har äfven en skavank, som, opartiskt granskad, bra nära stöter på last. Det är en förolyckad herre, som reser till Amerika då och då, men blott en gång hinner så långt som till Hamburg; det är så många källare i vägen! Lönen för det han emellanåt grundligt retar prokuratorn med sin fixa ide om redovisning för sitt arf och för det han råkat förälska sig i hans dotter, blir en lifstidsränta från Eogland, skänkt för hans fars en gång visade mod, den älskades hand och ett gladt och ?flott? lif. Äfven här synas premisserna mycket knapphändigt sammanhänga med konklusionen. Utan tvifvel är det detta obestämda vacklande, denna orediga poetiska rättskipniog, som väsentligast, och vida mer än detaljernas otillbörliga öfvervigt och de dramatiska missgreppen, alstrar åskådernes olilifredsställdhet med det hela. I jemförelse härmed äro sådana brister som Helmuts och fruntimrens närvaro, som i det hela högst ringa inverkar på handlingen, en bisak, ehuru äfven detta bevisar, hur episkt författaren gått till väga vid sin plans uppgörande. Helmut rubriceras af en dansk kritiker, och med rätta, som en af de mest deciderade dramatiska lösdrifvare man kan påträffa, och den yngre dottren Julia har endast det skälet för sin tillvaro att hon skall motivera hans. Att dessa svåra brister betydligt skymma förtjensterna, är naturligt, helst dessa ialla fall äro af det slag, att de lätt undgå en större publiks uppmärksamhet. Så är det filigransarbete i detaljskildringar, psykologiska analyser 0. 8. v., som författaren nedlagt i stycket, mångenstädes i och för sig sjelt beundransvärdt för sin finbet och naturtrohet; cå är dialogen flytande, qviek, naturlig, så är slutligen keraktersteckningen i vissa partier förträfflig (Höier t. ex.), och hållningen i det hela nationel med sina enkom danska typer och roliga figurer, sin gemytlighet i tonen 0. 8. Vv. Ty att stycket, trots deo allvarliga kooflikten i förspelet och de af densamma härflytande följderna, dock är ett lustepel, det utvisar ej blott författarens egen benämning, utan äfven hendliogens hela anläggning och utveckling. Då men på vår scen omdöpt det till skådespel och låtit framställningen, såsom en följd häraf, stämplas af en viss högtidlig hållning, som delvis stöter på melodram, ganska olyckligt inverkat på återgifvandet, på detta båll ännu är med andan af vårt brödrafolks litteratur och odling. Också har följden häraf blifvit, att skådespelarne i bjert dager framhållit styckets fel och ledt åskådarnes uppmärksamhet på motsägelserna och förvirripgen i planens anläggning, medan de i mycket undanhållit jast de förtjenster, som kunnat mildra omdömet öfver stycker, och sålunda gjorti det närmaste raka motsatsen af hvad som bort lgöras. Det är det förträffliga u:förandet, Isom i Kjöbenhavn skapat styckets framg ing, Ihvilken äter lockat vär teaterdirektion att låta öfversätta och uppföra det; och detär lutan tvifvel återgifvandet, som hos oss i ej lrioga mån bidragit till den fullkomliga kallsinnighet publiken vieat. Hr K. Almlöf, linnebafvare af Soverins roll, gör honom till len torr, stel och härd affärsman, och ger har man således begått ett grundfel, som och som bevisar, huru föga förtrolig man . li 8 ta d st si st 1å o ti tä sk år st sC h bi ti b RR a a a 3 R BE GA I derigenom åskådarens åsigt om denna per rsig än som vederbort. Prokurator Severin , är, trots sin ofta åberopade redlighet och , loaktadt sin sffärsmessighet, ingen konpgl. r I svensk perukstock till embetsmen, lika litet som högste rättsadvokat Stang är det aristokratiska högdjur, till hvilket hr. Lagerqvist gjort honom, eller studiosus Hasle den intressanta, sönderslitna? figur, hr Frej drikson, uten tvifvel med god kännedom om vär publiks emak och i sin art utmärkt . väl genomtänkt, ger 083. Det är endast i iI gin särdeles typiska maskering och hållning II den sistnämnde skänker ett tillfredsställande t I begrepp om den karekter af dansk afsigMflkommen student, man i Hasle tänker sig. a Af öfriga medspelande, för hvilka, det er 1I känna vi, ingen frestelse till en dylik ?hög2 Istämd? uppfattning förefanns, anse vi hr lI Jolin som Höier förtjena mesta erkännan2 det bland alla uppträdande, för sin verklig: Ni godmodiga och originella framställning a denne pratsamme, men bondsluge och ge d I mytlige kommissionär; äfven hr Bromar St har ej utan framgång bemödat gig om at P0 I skapa cen sjelfetändig figur ef skrifvarer ka (Fuldmägtig?) Jensen, ehuru han ej lye lI kats åstadkomma något så öfverlägset ko 9 I miskt, som, enligt allas sammanstämmand 8l intyg, Rocenkilde i Kjöbenhavn. På frun en timmersidan har man med förundran funni MI fru Swarlz spela äldre fru, i hvilken rol Vilhon utan fräga passar vida mindre än den äldsta dotterns, ett parti, som, trot ld-lsja litenhet, är särdeles maktpåliggande aflogh hvars utförande af fröken Ringval in I oaktadt aktniogsvärda bemödanden, lemna mlej så litet öfrigt ott önska. Mot Helm: så I (hr Hartman) och Jalia (fröken Björklund ktlär ej något egentligt att invända; måhänd öfI kande dock den förres toalett, fastän egen ml Jigen härledande sig från Siege, påmiar N8 I något mindre om oxdrift än nu är fallet. idt! En egenhet blir det alltid, att teate ide I direktionen beslutit sig för upptagandet : ved I detta stycke, som, vi upprepa det, enda öfI haft det förträffliga spelet att tacka för 8 dre framgång i Kjöbenhavn, nör man likvis PP haft hela den rika danska dramatiken a ch välja på, i fall afsigten annars, såsom a hoppas, varit den att göra vär allmänh ildlöfven från scenen något mer förtrogen m ; song egenskaper af skurk vida mer skäl för