JERNKEDJORNA) ROMAN AP Amedee Achard. Öfvsrsättning från franskan af OC. J. Backman. Christine kysste henne ånyo, i ett anfall af nervös känslighet, som gjorde henne smeksam och förvånade henne sjelf. Under det Alice smekte henne, uppknöt hon äfven lekfullt hennes hattband. Hon darrade af glädje och öfverhopade modren med fråzor. Hvar hade hon varit? Hvar. för hade hon rest bort? Hace hon ingen. ting med sig åt henne? Tiden hade före. fallit henne bra lång. Hon hade fått nya leksaker, gom hon skulle visa henne. Plötsligt hördes steg närma sig dörren. tTyst!4 ropade barnet, det är han! Vi få lof att göra honom en öfverraskning!4 ch sakta skrattande sköt bon Christine bakom dörrgerdinen; herr de Brevillen inträdde, han visste redan allt. Han kastade en biick omkring rummet. Alhece ilade emot honom; han fattade henne i armen och sade med sträng röst innan hon hunnit öppna munnen: eLemna 03214 Flickan blef rädd och gick ut. Christine trädde fram, Hon var mycket blek, och tårar skälfde i kanten af hennes ögonhår. Vid åsynea of öÖfversiens stränga ansigte knäppte hon ihop händerna. eHvad gör ni här? Hvad vill ni? utbrast han. 4) Sa A.B. nr 250-264, 263—269, 269, 211—273, 275, 276, 278, B79, 251 och 252.