038 derföre böra något fullständigare redogö för förhöret med Nord. Han berättade nu, a han, som biträdt vid flottningen natten mella den 11 och 12 nästlidne Juli hade jemte TR berg, Öhman, Emanuel Nilsson, Wiberg och Er Ersson i Granön legat uti Markzins foderlad På aftonen -den 11 Juli straxt efter klockan se hade Nord jemte Öhman begifvit sig till smede Holmlunds bostad, der Nord och Öhman qva stannat till klockan tolf på natten. Bemälc Holmlunds bostad är belägen på samma sida o1 Djupskolafvan som Markzins gård. Klockan ur gefär tolf på natten hade Nord återkommit ti Markzins gård, men hade då Nord, som likvi icke eftersett sådant, icke förmärkt någon bi på afvan eller någon person vid afvan, ej helle ade Nord eftersett om timret då varit qvar afvan, om hvilket förhållande Nord till följd ders ej kan lemna någon upplysning; Nord hade vi hemkomsten genast gått till hvila och legat til klocken fem på morgonen, då Nord nedgått bryggstugan, der då anträffats vittnet Anna Kajs Sjögren, som underrättat att timret var borttage ur afvan, hvarjemte hon yttrat, att hon trodd Nord och Öhman hafva borttagit timret samt bland annat, att det vore skam att kronaas kar lar skulle stjäla bort kronans timmer; Nord had då förnekat att Nord hade borttagit timret; Nor hade jemväl iakttagit, det timret varit borta u afvan; Nord har ej någon kännedom om huri timret bortkommit; Ström har icke uppmana viltnet att taga bort timret ur afvan, ej h eller ha vittnet hört Ström uppmana någon annan til timrets borttagande. I anledning af vittnet Ann: Kajsa Sjögrens utsago, att Nord för henne skull förklarat sig kunna Jemna kännedom om den per son, som Dborttagit timret ur afvan, förklarad Nord sig icke minnas hafva haft ett sådant yt trande, men, om så varit, hade Nord endasi gycklat med henne. På framställan af åkla garen förklarade Nord att Ström visserli Nn till större delen aflönat Nord, men hade ord äfven, då han begärt, fått betalning af Olof Johan Johansson, som jemväl föreståt! flottningen; att vid slutliqviden-om flottningen, hvilket skett i Wännäs by, hade såväl Ström som Olof Johan Johansson suttit vid det bord, derå Ppenningarne, som utlemnats, legat; att räkningarne, som då aflemnats, hade likväl varit underskrifna af Ström ensam ; att under flottningen hade manskapet hörsammat såväl Ströms som Olof Johan Johanssons befallningar; men vet Nord icke om någon af de båda sistnämnda haft vid flottningen att befalla öfver den andre; att manskapet haft befallning att medtaga allt timret, som fanns i vattendraget, men ej fått någon särskild tillsägelse att medtaga timret i Djupskolafvan; dock ändrade Nord sedermera denna sin utsago derhän, att manskapet icke erhållit någon ordres att medtaga allt timret i vattendraget, utan hade de ansett sig skyldiga att medtaga allt timret i vattendraget, ty så hade vanligen skett förut; att timret i Djupskolafvan icke medtagite, ty någon särskild ordres derom hade icke erhållits och hade manskapet hört sägas, att timret skulle vara intaget af jägeribetjeningen; att Nord icke frågat Ström, om timret i Djupskolafvan skulle medtagas; att Nord icke vet om någon annan derom förfrågat sig hos Ström; att Nord icke hört Ström nämna något derom, att ifrågavarande timmer varit taget i beslag; att Nord icke efter timrets uttagande förmärkt bland flottningstimret något, som varit märkt med öppna kronor å långsidorna, men hade Nord likväl ej eftersett sådant timmer; att Nord hört Ström yttra, det han visste, att ifrågavarande timmer blifvit uttaget ur Djupskolafvan, men hade Ström hvarken visat tillfredsställelse eller missnöje öfver sådan åtgärd; samt att Nord ej hört Ström nämna derom, att bland flottningstimret skulle finnas något af det timmer, derom nu fråga är. — På åklagarens slutliga anmärkning att Nord äfven till hustru Markzin haft yttranden, som häntydde, att Nord hade sig något bekant till upplysning i målet, förklarade Nord, att hans yttranden varit föranledda deraf, att han beskylts hafva tagit ut timret, till hvilken beskyllan Nord genmiält, att, om han blefve stämd, skulle visa sig om han vore skyldig eller ej. På fråga af angifvaren Holmblad, upplyste ord, att han icke erhållit något förbud att uttaga ifrågavarande timmer; att han emedan han från bron öfver Djupskolatvan sett ned, kunde upplysa, att vid uppgifna tillfälle stängseln varit borta från ena slussöppningen. Efter erinran att under föregående år icke under flottbehandlingen varit annat timmer än det, hvartill sågverksegarne varit berättigade, anmärkte hr Tengvall, att vid fråga om brott söker man först vinna upplysning om, hvem som gjort brottet, men så hade ej varit förhållandet, ty. fastän ett vittne förut sagt, att en person med namnet Emanuel skulle varit behjelplig vid timrets uttagande, hade likväl åklagaren härom icke gjort Nord någon fråga, hvarför Tengvall å sin sida ansåg sig böra begära, att Nord derom måtte höras. Härom tillfrågad förklarade Nord, att bemälde Emanuel med tillnamnet Nilsson legat, då Nord gått till hvila, samt uppstigit vid samma tillfälle som Nord, hvilken till följd deraf, och då han Bofvit, icke kunde lemna någon upplysning huruvida Emanuel Nilsson utevarit under natten; dock hade Nord legat ytterst på bädden. På fråga af hr Gahn uppgaf Nord, att han och hans kamrater legat tillsammans på golfvet, å en bädd derå Nord legat ytterst, dernäst Öhman, så Uppenberg, vidare Emanuel Nilsson samt sedan dessutom två andra personer; att Ström vidtalat Nord biträda vid flottningen ; att Ström antagit allt manskapet, som vid flottningen biträdt före Olof Johan Johanssons ankomst, men att Olof Johan Johansson hade äfven medhaft något manskap; att Nord ej vet, hvilka af flottningsmanskapet vid flottningens ankomst till Lycksele följt södra stranden, ty samma manskap kan vid olika tillfällen vara sysselsatt vid olika stränder; att Nord icke kan taga på sin ed, om vid öfverfarten till Markzins gård då flottningen på aftonen den 11 Juli slutats, något timmer qvarlegat nedanför Djupskolafvan, ty hade Nord ej eftersett sådant; att Nord ej kan taga på sin ed, om Ström på morgonen den 12 Juli uti Markzins bryggstuga tillsagt flottningsmanskapet att medtaga timmer, som skulle ligga vid stranden; att då Nord jemte Anna Kajsa Sjögren samma morgon innevarit uti bryggstugan hade närvarit vittnet Öhman och under en stund jemväl till vittne åberopade Åberg, men kunde Nord ej erinra sig, om flere personer innevarit, dock hade vittnet Per Olof Eriksson äfven någon stund tillstädesvarit, hvilket Nord ihågkom deraf, att Per Olof Eriksson uppgifvit, att Emanuel Nilsson skulle varit bland dem, som borttagit timret. Vice häradshöfdingen Gahn anhöll derjemte, att Nord och Anna Kajsa Sjögren måtte emot hvarandra höras något närmare angående det samtal, som den 12 Juli på morgonen förevarit emellan dem. Sjögren uppgaf, att vid samtalet hade hon yttrat tvifvel derom huruvida timret utstulits, emedan hon trott timret vara såldt, men hade då Nord förklarat, att timret varit stulet bort, ty de? hade ej någon befallning att medtaga timret; att Sjögren dock förut beskyllt Nord för att hafva tagit ut timret, men hade Nord förnekat sådant och uppgifvit sig på aftonen hafva varit hos smeden Holmlund, hvarjemte Nord yttrat : ?Huru skulle vi, som svurit kronan, taga bort kronans timmer; att Nord likväl icke visat någon fruktan för att ansvar skulle drabba honom för timrets borttagande; att Nord förklarat, det han skulle förskaffa sig kännedom derom, hvem som uttagit, då Nord skulle derom antingen sjelf underrätta eller ock tillskrifva vittnet; att den 12 Juli på aftonen hade Nord återkommit till Markzins bostad, då Nord, som till en början samtalat med hustru Markzin, sedan ropat på vittnet samt till vittnet sagt, att Nord visste hvem som tagit timret samt bedt vittnet anmäla, att Nord hade sådant sig bekant, om fråga skulle blifva derom; att sedermera hade hustru Markzin frågat vittnet, hvad Nord yttrat till vittnet, derom vittnet underrättat hustru Markzin, som då genmiält, att Nords utsago till vittnet icke öfverensstämde med hvad Nord upp