d54,104 mvendrare stiger denna siffra hvarje är jemnt och stadigt ända till 1851, då den uppnått höjden af 408,828 personer. Denna höga siffra håller sig någorlunda jemn till år 1854, då densamma uppgick till 460,474. I Men från detta datum företer invandringen Jen fallande tendens i det att år 1855 blott .230,470 personer antecknats och antalet invandrare 1860 nedgått till 179,469. Början af 1860:talet var i följd af sydstatsupproret Jicke gyansamt för invandringen, men efter pacitikationen 1866 torde densamma åter ha tilltagit. I allmänhet voro åren 1848—54 utvandriogens från Europa blomsterperiod. Inom desea är falla guldupptäckterna i Kalifornien och Australien, folkrörelserna af 1845 och den derpå följande reaktionen, statskuppen af den 2 December med sina bedröfliga politieka konseqvenser m. fl. samverkande orsaker. Den del af Europa som ställt det största antalet rekryter till den frivilliga landsflyktingekåren, är ovilkorligen Irland, hvars ofantliga årliga bidrag t. ex. 1852 allena uppgick till 225,000 eller ungefär A!e å 5 26 af den dåvarande befolkniovgen. Afdetta antal gingo ungefär ?3 till Förenta Staterna, ihvars befolknings ådror, isynnerhet i de nordliga delarne, en betydlig tillsats af irländskt blod ingått. Från 1835—55 invandrade icke ; mindre än 2,323,312 irländare medan Canada under samma tid emottog 729.982. Hvad under då att våra dagars fenierrörelse har sin hufvudhärd i trakterna kring Lorenzofloden och de stora sjöarne?. Dånet af Niagares väldiga fall är ett storartadt accompsguement till de klagoljud som vid feniernas sammankomster frampressas vid hågkomsten af den olidliga orätt som England i århundraden tillfogat det ?gröna Erin?. Sålunda kon Amerika i mera än ett afseende bli källan till en hämnende handlingsström, som i en kanske icke aflägsen framtid med vedergällningsdriftens fulla kraft kastar sig öfver de murknande statsformerna i Europa, de der i så hög grad bidragit att uppföda dessa sannskyldige furste-Molochs, hvilka, om de också icke oefbrutet i blodiga dynastfejder afdagataga millioner menniskor, dock under dessa lucida intervalla ?på förrostade sociala institutioners sträckbänk pinat och pina Europas tåliga offerfolk. I många fall skulle de stackars europeiska folken säkerligen hellre välja ett öppet utländskt krig och bära dess tunga, än de njuta det lugn?, som t. ex. Spanien erbjuder. Afven ?das giosse Vaterland? bidrager med en icke så ringa del till den nya verldens raskare befolkniovg. Vi ha ofvan sett att Tyskland sedan år 1819 utsände närmare 2!2 millioner utvandrare till unionen allena. Men dessa uppgifter understiga sannolikt det erkliga förhållandet i betydlig gred, ty dels ingå ofta icke Preussen och Österrike i beräkningen, dels äro i densamma icke intagne emigranterne via Havre och slutligen har den hemliga utvandringen icke kunna inregistreras. Denna sistnämnda har icke varit obetydlig säsota af vissa sannolikhets-. uppgifter från Preussen kan inhemtas. Den förnämsta orsaken till u!vandringen fräån: Tyskland har varit detta lands mindre lyckliga sociala förhållanden och det feodala tryck som hvilat och hvilar öfver den talrika jordbrukareklassen, ur hvars sköte ut-j vandringen också t:ll större delen rekryterat sina leder. Sårom omedelbart verkandel motiv uppträder i de flesta tyska länder l: militärkonskriptionen, hvilken de goda ty-. skarne särdeles gerna vilja undvika. Den hemliga? utvandringen från Preussen har åren 1856—63, såvidt man kunnat få reda på dess omfäng, uppgått till 41,786 personer eller 5223 årligen. Af detta sista antal bar, enligt tillförlitliga uppgifter, icke mindre än tredjedelen utgjorts af s. k. ?militärpligtige?. År 1859 kommo på 3503 från Preussen hemligen afvikve icke mindre än 1170 soldatämnen och är 1863 föremådde 1782 individer (på 4837 i tysthet sig aflägssande) äran att tjena under den snart derpå vid Dybböl och Königgrätz segrande preussiska örnen. Den af militärer så högt prisade preussiska militärorganisationen är i sg sjelf en vidrig företeelse. Det låter bra nog att ?Phvar man är skyldig att försvara sitt fosterland?; men vi ha sett huru Preussen tillämpat deocna sats; icke torde det just kunna sägas vara till försvar?. Denna institution lemnar konungarne medel i hand att under föregifvande af ständigt behof att vara försvarsberedd upprätthålla en stor stående armå, en omständighet, hvilken i furstars hj:rtan så lätt väcker sutokratiska lystnader, såsom af Berliokamrarnes nyare historia nogsamt kan inhemtas. Detär ockeå derföre folket instinktmessigt afskyr militärpligtigheten, som blott tjenar till att hålla landet liksom i ett beständigt belägringstillstånd. Af alldeles annan art är t. ex. skarpskytterörelsen i Sverge. Det är en frivillig folkbeväpning, oanvändbar till något orätt, ett verkligt skydd för lardets frihet ivåt och utåt. Från andra tyska länder har utvandringen i förhållande varit änou större, med undantag dock af Österrike, hvilket nästan icke alls skattat till densamma. Attingen öfvervägande utvandring från Österrike egt rum, utan fastmera invandringen ibland. öfverstigit utflyttningen, har sannolikt sin förklaringsgrund i denva landkomplex vaturliga rikedom samt i den omständigheten att det är slaviska folkstammar som till en stor del bilda denna stat och att detta menniskoslag aldrig visat stor henägenhet för utvandring. Det är isynnerhet de mindre staterna i Tyskland, som förete det största utvandrartal. Skattebördoroa i dessa små länder äro också ofantligt tryckande och mäste ju blifva det, ty hofvet, hofteatrarne och byråkratien kosta ej litet i underhåll. Teaterpersonalen i Carlsrube (27,000 invånare) uppgår till 200 personer, deraf 60 pecsoner för corps de allet. Medan från Preussen (i dess fordna skick) med sina 18,491,220 invånare den ärliga utvandringssiffran i medeltal, då den hemliga utflyttningen icke räknas med, var 14,459 eller 0,07 procent af befolkningen, är förhållaadet vida sorgligare i småstaterna. Från Baiern utvandrade i medeltal årligen 11,775 personer, hvilket utgör 0,25 procent af befolkningen, trån Hannover 3620 eller 0,19 proc., från Wiärtemberg 0,31 proc., Baden 0,91, Hessen 0,95, Kurbessen 1.o8, Mecklenburg-Schwerin 1,06 proceat af befolkningen o.s.v. —Iår, 1867, torde utvandringen äter ha höjt sig. Allenast öfver Bremen bade intill den 31 Oktober befordrats 70,087 utvandrare till unionen, eller 13,080 perso ner mer än år 1866 samma tid. NordtyskAO SPN