Utvandringen. II. Iavandringen till Nordamerikas Förenta Stater är den bästa måttstock för ait bedöma den europeiska utvandringens utveckling. Häröfver förefinnas om icke uttömmande så dock ganska upplysande sifferuppgilten. Från unioneno8 begynnelse till 1820:talet var invandringen icke särdeles stor. Franska revolutionen och de derpå följande vidtomfattande Napoleonska krigen absorberade full. komligt allt intressoi Europa, och Nordame. rikas inre förbållanden voro icke beller ännu så klart ordnade och iockande som de sedermera började blifva. Men från denna tidpunkt, då Europa började känna valsignelserna af den heliga alliensen, förmärkes en stadigt tillväxande utvandrarström från den gamla verlden, Densammws8 nådde sin höjd ären 1848—54. Medant, ex. Tyskland på de 26 ären 1819—45 utsände 700,000 emigranter till Amerika eller i medeltal 26,923 per år, företer seamma land på de 16 åren från 1845—1861 en utvandrersumma af ungefä: 1,700,000 (enligt O. Hibner), hvaraf på qvingqvenniet 1851—56 komma icke mindre än 864,230. Årliga medeltalet åren 1845—61 blir således för Tyskland allena 100,000 personer. Från Storbritannien, som, i följd af det olyckliga Irlands förhållanden, drygast af