trädt i full verksamhet. Om I medgifvit at öfverlåta en del af edra rättigheter på der nordtyska riksdogen, så förkupnar redan nu historiens in!yg att I dermed gjort det rätta i rätt tid. Det preussiska folket bar i upp: rättandet af det nordtyska förbundet vunnit ökade garantier för sin trygghet och eti vid. gadt fält till organisk utveckling. På sam. ma gång har gemenskapen med de sydtyska stamförvandterna i de ekonomiska intressena och ett kraftigt försvar af alla det nationala lifvets högsta egodelar blifvit betryggad. De fördrag på hvilka denna gemenskap hvilar hafva under den senaste tiden vunnit en ökad betydelse derigenom, att äfven vid öfverläggningarne derom i folkrepresentationerna nationalmedvetandet segerrikt gjort sig göllende. Min regerings förhållanden till de utländska makterna ha genom de nya förhållanden i hvilka Preussen i det nordtyska förbundet blifvit stäldt ej blifvit förändrade. Med den vänskapliga karakteren ef desamma stå de personliga sammanträffanden med flertalet af Tygklands och utlandets suveräner hvartill jag förliden sommar hade tillfälle i full öfverensstämmelse. Det fredliga syftemålet för den tysko rörelsen inses och erkännes af alla Eoropas mekter, och furstarnes fredsbemödanden uppbäras af folkens önskningar, för hvilka de andliga och materiella intressenas utveckling och sammansmältnivg gör freden till ett behof. De farhågor som nyss voro rådande för fredens störande i en del af Europa, der två stora nationer, båda genom en nära vänskap med oss förbundna, syntes hotade af en allvarsammare förveckling, kan jag anse som undanröjda. Med afseende på de svåra frågor som der ännu vänta en lösning, skall min regerings bemödande gå ut på att ä ena sidan tillfredsställa mina katolska un: dersåters anspråk på min omsorg om deras kyrkliga öfverhufvuds värdighet och oaf hängighet och å andra sidan de pligter 8om för Preussen uppstå ur Tysklands politiska intressen och internationella förhållanden. I båda dessa riktningar ser jag, vid uppfyllandet af de uppgifter com äro min regering förelagda, ingen fara för freden. Låtom 0ss derför med så mycket större tillförsigt skrida till lösningen af den inre utvecklingens uppgifter. Måtte edra arbe: ten för statens väl blifva rikt välsignade.? ITALIEN. Tidningen Movimento tror sig veta, att en särskild : undersökning skoll anställas rörande omständigheterna vid Garibaldis flykt från) Ceprera. Undersökningen skall föras af konteramiralerna Serra, Ridvosti och Deviri. Flera marinofficerare, bland andra de vid den lilla eskader, eom hade i uppdrag attl. bevaka Garibaldi på Caprera, hu blifvit kallade till Varignano. Från den dag då Garibaldi eröfrade Monte I Retondo (den 25 Okt.) till slaget vid Mentana (den 3 Nov.) var insurgentkårens hög1 qvarter förlegdt i Monte Rotoudo. Följande detaljer från denna tid meddelas at eu korrespondent: ?Trois belägvingstillstöndet i Rom erhöll Garibaldi oupphörligt va derrättelser derifrån. Ofta summo kurirerna öfver Tiber och Anio. Under sin vistelse i Monte KRotondo visade sig Garibaldi mycket mild emot och tillgänglig för alias lekmän bland invånarne, . hvilka till största delen voro förtjuste öfver hans personlighet och höflighet. Man kan icke säga detsamma om hans folk. Två gånger — efier stormningen och vid det allarm som uppstad då general Allet och huvps-zuaver den 26 Oktober närmede sig — blefvo flera hus pluodrade och flera unga flickor förfördelade. Generalen beklagade sig öfver att icke, oaktadt sina bemödanden, kunna hålla sina obändiga frivillige i tygeln, Sju af dem lät han skjuta; han tillsatte ett krigsråd under öfverste Piancinis öfverbefäl. Alla mot tog han vänligt och beviljade ella rättvisa. Endast mot presterna visade han sig sträv Han ville låta arrestera och döma dem, pi stående att de voro orsaken till motståndet i staden; men han lugnede sig snart. Kyrkan Santa Maria Madsalena, i hvilken garibaldianerna voro inqvarterade, vanhelgades; de dyrbera kyrkokärlen bortstulos, men freseomålningarne samt träoch stenbilderna lemnades oskadade. Generalen tadlade dessa excesser, men förklarade sig icke vara i stånd att förbindra dem. Han motto oupphörligt kurirer från den reguliera italienska armen. I hans omwgifning tefunno sig farstarne Luodovisi-Buoncompegni, furstarne Ruspoli, hertig Lante delia Rovere samt andra medlemmar ef den romerska aristokratien, hertigen af Pasqva, general Fabrizi, Serafini, bröderna Socchi från Como, grefvinnan Martini och mrs Whtie-Mario s-mt glutligen den berömde pater Gavazzi och munkarne Panteleo, Bonaventura och Ambroio, hvilken sistnämnde på torget i Monte ölondo höll två revolutionära tal mot påfven.? Ab rn UT 00 Mn 4 Jå Dh RR JE tr FK RK RI Me AD Fr c RA