— De svenska nationalsångarne uppträdde i måndags å Casinoteatern i Kjöbenhavn och skördade mycket bifall. Deuska Dagbladet yttrar derom : Deras röster voro som fem strängar på ett instrument, som spelades af en osynlig hand; mjuka och dock metallklingande; hörbara hvar för sig och likväl sammansmältande, sände de tonerna med stigande och fallande styrka igenom salen. Det lät friskt som en sång ibland fjellen och gaf genljud, först stilla i de lyssnandes sinnen, så — mindre melodiskt — i rummet, der smattrande hondklappningar som ett regn af faliande stenar föll ned öfver hvarje nummer och begrofvo de sista tonerna i fallet.