aa AAA värd. Den skall lända religionen till from; ma och betrygga halfön mot ny blodsutgjutelse, Påfvedömet skall icke löpa någon fara. Italien är djupt religiöst, det skall veta att försvara det, egna det sin vördnad samt respektera dess oberoende och frihet. Men det är nödvändigt, att en uppgörelse kommer till stånd, hvilken ställer påfvedömets och Italiens intressen i öfversstämmelse med hvarandra. Cirkuläret slutar sålunda. Om Italien skall bli ett element af ordning och framåtskridande, är det nödvändigt att undanrödja en orsak, som håller det i ett ständigt tillstånd af agitation. Ni skall säkerligen, hr minister, förstå att bibringa öfvertygelsen om den oundgängliga nödvändigheten af att utan uppskof lösa den romerska frågan.? Tidningen Lombardia för den 7 d:s meddelar följande berättelse om den nya demonstration, som egde rum den 6 d:s på aftonen i Milano: ; ?Man började med att på flera ställen il staden våldföra sig mot nationalgardister,! som ensamma begåfvo sig till den mötes. plats, hvilken generalbefälhafvaren utsatt i en dagorder. Några af dem måste återvända hem, Klockan omkring 5 på eftermiddagen uppsattes en handskrifven proklamation på det plank, som är uppfördt omkring arbeten på ett galleri i trakten af Domkyrkotorget. Man skymfade deri det savoyska huset och fordrade republik. Klockan 4 störtade en orolig folkhop in på torget vid La Scala-teatern och utfor i skymford och hotelser mot nationalgardet, som var samladt på stadshusets gård; derefter öfvergingo de till handgripligheter, och en störtskur af stenar slungades mot milisen. Denna ryckte ut, bildad på två kolonner, och gjorde ett bajonettanfall mot hopen, sedan de lagliga varningarne framställts. Nu uppstod en obeskriflig villervalla; men till följd af nationalgardets fasta, kraftfulla hållning flydde orostiftarne i oordning. Sju af de vildsintaste och ihärdigaste blefvo arresterade. En af dem var beväpnad med en stor slipad bila. Man hoppades att oordningarne skulle upphöra, men så blef det ej. Brytande sig in i Vietor-Emannuel-galleriet, började de upproriske värre än förut upphäfva mordiska rop mot flera personer, blandade med ropet: ?Ned med nationalgardet !? Stenkastningen började på nytt, då en i största hast ankommen trupp besatte ingångarne till galleriet, instängde de vildaste sällarne och arresterade dem. Deras antal är omkring 200; de tillhöra nästan ella det lägre folket. Många af dem hade fickorna fulla med stenar, De skola alla så snart som möjligt ställas inför rätta. I den första viflervallan arresterade man af misstag några aktningsvärda personer, som händelsevis befunno sig i hopen och ryckts med af denna. Man försatte dem på fri fot så snart misstaget upptäcktes. Denna kraftätgärd och utvecklandet af stridskrafter i det ögonbiick då oordnivgarne togo en oroande vändning, hade till följd att lugnet och ordningen voro återställda i staden vid midnatt.? De i Turin bosatta fransmännen, hvilka äro ganska talrika, ha inlemnat följande förklaring till tidniogarne: Under de ur alla synpunkter beklagliga förhållanden, som nu råda mellan Italien och Frankrike, anse vi undertecknade, franske medborgare bosatte i Turin, det vara vår pligt att tacka den italienska pressen för den möda, hon gör sig, att särskilja Frankrike från dess regering. Då den tacksägelse, vi bedja henne mottaga, kommer från bröder lifvade af samma tänkesätt som hon, skall den tjena till en tyvärr vanmäktig protest mot hvad som nu försiggår och hvilket vi af allt hjerta beklaga.? Alla berättelser om slaget vid Mentana, som nu efteråt meddelas, bekräfta, att de påiga trupperna utan fransmännens mellanomst skulle ha blifvit slagna. I en skildring af den heta dagen, meddelad i Messager du Midi, af ögonvittnen, heter det bland annat: ?Striden, kraftigt börjad kl. 2, visade till kl. 4 vexlande utsigter för de båda parterna och fördes med oerhörd för. bittring; men vid denna tid började de påfliga veckla och förlora mark, och deras återtåg hotade att upplösa sig i flygt. Det var på högsta tiden för brigaden Polhesattgripa in; det ringaste dröjsmål skulle ha varit ett oförbätterligt fel. Så tänkte äfven general Polhås och lät sina fem bataljoner isprångmarsch rycka fram i eldlinien; härigenom fick. striden en ny vändning, och friskarorna blefvo tvungna till återtåg.? Dettyckestyväirr bekräfta sig, att de franska zuaverna gjort sig skyldige till den mest brutala missbandling af värnlösa sårade, och detta icke blott i handgemängets feberhetta, utan äfven efter striden på en improviserad förbindningsplats. Den i Turin befintliga afdelningen af understödsföreningen för sårade och sjuka i krig? oftentliggör nemligen i tidningarne följande förklaring : Passo Corese den 28 Oktober. Vi bedja eröfverlemna nedanstående fakta åt de civiliserade folkens förkastelsedom. Sex sårade fördes till jernvägsstationen vid Monte Rotondo. Befallning ade gifvits, att ambulansens sjukbärare skulle föra dem till sjukhuset. Man stod just i begrepp att utföra denna befallning af öfverläkaren dok-l tor Cipriani, och redan hade en sårad blifvit transporterad, då ett zuavkompani inträngde i stationen. De stackars sårades frivilliga förklaring att de gåfvo sig till fångar besvarade kaptenen med revolverskott. Två af de fem garibaldianerne blefvo ihjälskjutna och deras lik sönderstyckades. De tre öfriga blefvo, sedan zuaverna tvungit dem att bikta sig för en prest, som befann sig hos dem, illa tilltygade med bajonetten. Dessa olycklige ligga nu på militärsjukhuset i Passo Corese i allvarsam dödsfara. Två af dem ha 17 bajonettstyng hvardera och den tredje 32. Afdelningen i Turin. Doktor Laura, sekundpod Berrutti, professor Luigi Peraglia, CeleIno. Från Florens skrifves, alt af alla Garibaldis yttranden visar det sig, att banicketrodde, att fransmännen skulle faktiskt intervenera. Han ämnade i spetsen för 30,000 man frivillige, hvilka han inom några dagar hoppades kunna samla omkring sig toga Rom med storm och hade redan till anfallspuokt utsett ett ställe mellan Porta Princiana och Porta Salaria (således terrängen mellan Villa Borgheses park och Via BSalaria, som för till Monte Rotondo). När han i Monte Rotondo erhöll det nummer af Monitören, som tillkänvnagafde franska truppernas landstigning i Civita Vecchia, trodde han fortfarande, att endast de ?påfliga legoknektarne? skuile uppträda mot honom. Han yttrade sig ofta i den syftningen, att man vore en narr, om man under nuvarande förhällanden ville föra krig