MJ SV JUDE IVA UMMIVIg fUMILA55g TT MA SV berg, Baden och Hessen om tullförenioge fortfarande. ÖSTERRIKE. Af det cirkalär till Österrikes sändeb sji utlandet som v. Beust från Paris utfärda lemna nu Wien-tidningarne en analys. E ligt deosamma skall österrikiska regering der med liflig tillfredsställelse förklara, den fullständigaste öfverensstämmelse råd emellan Frankrikes och Österrikes uppfa ning af alla stora sväfvande politiska fr gor. Denna harmoni vore den naturlig följden af ställningen och händelserna, ut att någon allians läge till grund derför. F sådan vore ej ens pätänkt. I afseende Tyskland förblifva Pragfredens stipulation vestämmande för Österrikes politik. Öste rike fördömer hvarje intervention i Tryel lands angelägenheter, som uteslutande ra: ste förblifva tyska folkets ensak, åt hvilk det måste öfrerlemnas att sjelfständigt ordn sin framtid. Österrixe hade med tillfred: ställelse förrummit, stt de senaste steg so Frankrikes och Rysslands sändebud tagit frågan om Kandia var ett vänskepligt rå ch alls icke hade karakteren af en hotels Hädanefter skola Österrike och Frankrike då deras åsigter i den orientaliska politike iullkomligt öfverensstämma, i orienten er dast handia gemensamt. I afseende på rc merska frågan anmärker hr v. Beust, ai Österrike, sedan det ej tagit någon del Septemberkonventionen och allt från börja uttslat stora betänkligheter i afseende p s I möjligheten af dess upprätthållande, hädan efter som hittills. måste hålla sig på afstån ifrån densamma och afhålla sig från hvarj inblandning i de romerska angelägenheter oa. Dock följa does bästa önskningar fran ska regeringen i hennes sträfvande att ut linva ett sätt som förmådde värna kyrkan: och på samme gång Italiens intressen Skulle andra makter inbjudas att deltaga rådplägaingen om denne fråga, skulle Öster rike gerna efterkomma devsa uppmaning doch med glädje sösa medverka till åräga bringande af fred mellan Rom och Italien Enligt en af statsskuldskomiten afgifven berättelse uppgick Österrikes samtliga stats. skuld i slutet af sietl. Juni månad ull de vackra beloppet af 3,512,332 UB fMoriner Ensamt de ärliga räntorna ä densamnis ut göra 152,125,201 floriner. ITALIER. Om striden vid Monte Eotondo den 3 den nes innebälla de italienska tidniugarne berättelser från flera deltagere i densamms, Så skrifver en officer vid de frivilliga, hvi!ken patten till den 5 dennes ankom till Fio sena, till Carriere Italiano: Representanterna Corte, Crispi och Sinen samt flera andra bland Guarideldis vänraer hade kowmit till Monte Rotondo för ott öfvertala honom att draga sig tillbaka, på de att landet icke mätte störtas i ännu slörsre svårigheter och för att undvika en eliter fransmännens ankomst onödig blodsutgjutelse. Garibalsi förolef dock obeveklig och sade, att ban ville dö utanför Roms murar. Det oaktadt satte sig generalen, som erfarit, att de påfliga till ett antal af 10—12,000 man lemnat etaden och tägade mot Moate Raotondo, i marsch mot Tivoli med sin sill 3000 man uppgående styrka, hvilken visserligen bestod af berlutsamma, men dock illa beväpnade män utan ammuaition och pro viant. Man säger, att han ville förena sig med Nieotera och på samma gäng närma ig de italienska trupperna, i förhoppning att i dem i nödfall finna et stöd. Vare härmed hurn som helst, så blef kolonnen efter en kort marsch a sn i flankerna ot de påfliga med obeskriflig ighet. Vid första anfollet sprängdes de frivilliga till en del. De tappre, som stannat på sin post, gjorde ett sannerligen hjeltemodigt motständ:; det var ivgen regelbunden strid jövgre med sidvapen, utan en förtviflad kamp bröst mot brögt. Ja pöflig fånge påträffades sårad si femton bajonetistygn, hvilket visar, hurn garibeldiererua slögos. Men antalet och disciplinen fingo öfverhanden. Förlusterna äro ansenliga på båda sidor. Man räknar ungefär 200 döda och 400 sårade bland de frivilliga.? . oo Följende skildting al striden meddelas i Opinione nazionale af en frivillig från Passo Correse: ?Jag skulle vilja, att man kallar dagens strid det italienesa Theribpylie, Vi voro på vår sida blott 3000 man och anföllos ef 12,000 zuaver, legionärer och påfliga, utru stade med 8 kanoner, brockipager, minieCevår, raketer och några tändnålspevitr. General Garibaldi, alltid sior, inen 1 dag sublim, hade anordnat en flankmarsch från Monte Rotondo till Tivoli, hvarest Panciani stod, för aut uppvå Abruzzerna. På halfva vägen dit anfölls vär eftertrupp. Öfverste Missori roed endast två kompouier vthärdade det första angreppet. Men de päfliga stupperna, förenade med de kejserliga, hvilka kort förut landstigit vid Civita Vecchia och anfördes af nya, endast tre dagar förut från Paris ankomnre officerare, anföllo oss äfven i flanken. Nu började elden, och striden dammade upp på kela linieh med den hättigeste förbittrivg, Den varade från kl. 11 m. till kl. 5 e m. Blodsutgiutelsen var rfärlig, drabbniogen fasensfull; man grep till de blanka vapnen och stred man mot man. Våra förluster voro stora och fiendens ännu större; vid flera sammandrabbningar grade vi, men ack! våra segrar liknade blott alltför mycket Pyrrhi. Sedan vår lilla armå, armen på 3000, likasom Leonidas på 300 man, småningom smält ihop i antal, måste generalen, som slagit ur högen ati hålla sig qvar i en position, bvilken ej pgre hade något strategiskt värde, ändra sina pluner och äfven efstå från marschen ill Tivoli; emedan vi fått veta, att Nicote:as lexicon (med hvilken vi ville förena oss) itervändt till itolienskt område samt att Panciani hade att förfoga öfver endast ett inga antal, måste vi följdriktigt draga oss Ibaka mot Passo Correse, icke blott tjende vår general till betäcknirg, utan med väld släpande bort honom; ty han ville dö så denna heliga jord, om blott en enda af ans folk blefve öfver, för att söga tilllta ien och verlden: Ännu en gång ha italiesarne gjort eia pligt, och om antalet sf frietenas fiender med de många tungomålen, mm mörkrets gynnare slagit dem till jorden, å ba likväl ienarse förstått att ofö fäadt med vapen i hand dö för fäderneslanlet, och så ha de räddat den nationella