På undertecknads förlag har i dag utkommit och säljes i 0. E. FRITZES Bokhandel och i öfriga Boklådor: FÖRE SYNDAFLODEN, af Efter f ? Dr a illökad femte Franska uj ersatt och til ar OARL HARTMAN, Lektor vid Örebro högre elementarläroverk. Med två geologiska kartor, 24 ideala vyer af urverldens landskap och 179 i texten intryckta träsnitt. Första häftet (med 50 träsnitt och en karta) 1: 50. Blend de olika grenarna af naturvetenskapen, som i vår tids utveckling integer ett så framstående rum, är det måhända ingen, som mera förtjenar att blifva känd, utanför fackmännens trånga krets, än geologien, på grund af såväl sitt intressanta och bildande innehåll, som ock sina många värdefulla praktiska resultater. Den tid ligger icke långt bakom oss, då ärfda traditioners religiösa föreställningar om verldens skaa utgjorde hela den geologiska kunskapen, och det är först i nyare tider, sedan gäret efter en mera tillfredsställande kunskap om naturens omgestaltningar vaknat, som geologien genom flera begåfvade mäns omsorgsfulla forskningar utvecklat sig på en verklig rationel och vetenskaplig grund. Det var nemligen vid undersökningen af jordlagren på olika ställen och olika djup, som uppmärksamheten fästades på tillvaron af de många lärorika vittnesbörden om jordens tillstånd under äldre tider; För geologen är jorden en ofantlig kyrkogård, uppfylld med ben och skal efter forntidens djur, ett rikt, nästan outtömligt samlingsställe för mer eller mindre förändrade lemningar af urverldens utdöda växtarter. Likasom nu för tiden kroppar efter större djur, skal af blötdjur, stammar af kullfallna träd tilifälligtvis föras ned i sjöar och haf, der de småningom begrafvas i dy eller sand och derigenom till en del bevaras från förstörelse, samma sätt skedde ock i forntiden. Samlandet, ordnandet, förklarandet af de olika forntidslemningarne är en af geologens vigtigaste uppgifter, hvilken för hans undrande blick Spprollsr taflan af en för årtusenden, ja för tusenden af årtusenden sedan utdöd djuroch växtverld. Af de många populära arbeten, som haft geologien till föremål, finnes det i senare tider ej något, som mottagits med så stort bifall och vunnit en så storartad spridning, som förevarande verk, hvilket under loppet af endast ett par år i sitt eget land upplefvat fem upplagor af mera än 30,000 exemplar samt i öfversättning redan införlifvats med flera andra lände.s naturvetenskapliga litteratur. Författaren, Louis Figuier, professor vid universitetet i Paris, åtnjuter både i sitt fädernesland och utom detsamma stort anseende för sina grundliga och vidtomfattande kunskaper såsom geolog, och han eger si RA den sällsporda förmågan att uttrycka sig populärt och tydligt för sina läsare. Utan att känna olägenheten af bristande förkunskaper i detta ämne, följer man ovilkorligt med växande intresse hans klarå och behagliga framställning af vårt klots daning och gradvisa utveckling från de äldsta tider. Der förklaras orsaken till de stora landmassornas höjningar och sänkningar, bergens uppkomst och bildning samt de mäktiga krafter, som framkallat de vulkaniska utbrotten. Vi Cpplysas om hvilka växter och djur, som först bragt lif och rörelse i urverldens tysta och liflösa natur, och man häpnar, då man ser den rikedom på arter och former, som djuroch växtriket tidigt utvecklat. Men det är icke blott eftertanken och inbillniogskraften, som författaren tager i an språk; genom många väl utförda ideala teckningar af fornverldens landskap, liksom ock genom talrika afbildningar af utdöda växter och djur, har han äfven förstått at på ett lyckligt sätt göra läsarens föreställningar om de äldre jordepokerna, med deras så olikartade lifsformer, konkreta och lefvande, och dermed ytterligare höjt intresset för det redan i och för sig sjelf så fängslande ämnet. Arbetet innehåller, utom Inledningen, följande hufvudafdelvinger: Ber primitima epo ken. — Öfvergångsepokon. — Dem sekundära epoken. — Ben tertiära epoken. — Den qvartär: epoken. — Be eruptiva bergarterna. Det utgifves i fem till sex häften å 1 Rdr 50 öre och beräknas utkomma fullständigt till nästa sommar. Stockholm i Oktober 1867 EM. GIRON.