-Jvisa i detta hänseende endast till han .I4Derom ber jag i styckets slut, genot ; j hvilka tre ord han ger oss en fullkomli : Öiversigt af den Perrichon vi från börja haft för ögonen. Föröfrigt sekunderas ha f ganska bra af samtliga medspelande, blan -I hvilka hrr Hartman och Fredrikssön som d I bäda täflande älskatne inneha de förnämst ; rollernå, Stycket, som genom. det god -fåtergifvandet vunnit bifall, torde komma at bibehålla sig ganska länge. I Med mindre intresse har allmänheten mot tagit en annan reprise: En ung flickas dag bok, en komedt i tre akter af Cormon oci ITrange (hvilkas verkliga namn äro Piestr Joch Basie), ett par äfven hos oss ej okänd: författare. Stycket, som ej gifvits å vå kongl. scen sedan 1854, härleder sig frå 1840 talet och smakar derföre en smula gam malt, helst temat om bördens föga vigt och dygders eget värde är skäligen utnött emellertid företer stycket, trots detta och trots åtskilliga andra svagheter och oaktad det smaklösa och det vidriga, flera väl an lagda scener och åtskilliga effekter. Fröker Dahlqvist som den unga fabriksarbeterskar Charlotte ger sin roll med behag och smak samt ådagalägger ganska mycket enskild omdöme i ett par scener, som sätta på prof. fremförallt i den med grefve de Varennes i andra aktens slut, der hon verkligen förtjenst fullt spelar mot hr Fredriksson. Denne sistnämnde, som fått en föga tacksam roll, förstår emellertid att genom sin hållning och ett väl genomfördt spel intressera åskådaren för grefvens alldagliga figur. Som markisinnan de Pont-Volant är fru Almlöf förträfligt på sin plats, och fröken Sandberg som Valerie har äfven några lyckliga mo menter, isynnerhet i sista akten. De öfriga figurerna äro mindre vigtiga, men återges på vederbörligt sätt. Isynnerhet integer hr Elmluna genosa sitt raska och hjertliga sätt som Isidore, Charlottes älskare. Dagens senaste teaterevenement är Storhertiginnan af Gerolstein, en ny opera-buffa af Jacques Öffenbach, med text af de hos 088 mindre väl anskrifne Meilhac och Ludv. Halevy. I trots deref att Offenbach nu kom ponerat så mycket, och fasiän författerne till libretton skäligen kunde misstänkas för ganska ringa framsteg, är likväl stycket i sjelfva verket öfverlägset de aleter, som denna fruktbara trio på seneste tiden åstadkommit, och af hvilka vi i våras å kongl. scenen hade ett så afekräckande prof. Isedligt hänseende kan, förmodligen äfven genom den skicklige bearbetarens, hr Woallmuks ätgärd, vida mindre anmärkes mot detsamma än mot flera af de föregående; och bandlipgen, bur burlesk och galen den stundom är företer likväl på det hela något mera sammanhållning, mindre fyktighet än förut hos författarne varit fallet. Som musi kalisk produkt sätta vi stycket till och med (hvilket dock ej vill säga så särdeles mycket) öfver Den sköna ielena, som en tid på vissa håll utskreks för sin musik. Fiera lyckade nummer förekomma, som bäde hvad qvick anläggning och lätt utförande beträffar täfla med det bästa Olfenbach lemnat. Vi be böfva endast anföra den mellan Vanda och Fritz i första akten. sammansvärjningen med den parodiska balladen i andra, slipnings scenen i den tredje m. fl, för att rättfärdiga detta vårt omdöme. Ur dramatisk synpunkt ål stycket naturligtvis ingen kritik; men let är blott att betrakta som en uppsluppen ars, parodierande hoflitf och seder, och som sådant låter det försvara sig så godt om mycket annat. Usörandet är isynneret i musikaliskt hänseende så vårdadt man kan önska, och det hela går rmded en preciion och säkerhet, som göra anförare och pelande lika heder. Bland dessa innehar fru 3ergström titelrollen, den hona med berömfärd säkerhet och smak återger, Isynnerwet förtjenar hennes smakfulla deklamation f orden och hennes tydliga uttal af sången ;rkännande. Trion Puck, Brumm och Paul, framställd af hrr Sundberg, Thegertröm och Bergström, ör ogement rolig och er särdeles sammansvärjaingsscenen alldees utmärkt. Hr Warberg och fröken Lundöm som Fri:z och Vanda sjunga sina parier oklanderligt och spela rått bra, körerna ch ensemblerna gå förträffligt för en scen, om ej är lyrisk, och det hefa gör derföre. ti muntert och frisktintryck. Uppsättninen är särdeles praktfull och vårdad så i ostymer som dekorationer, och det är såedes, när ailt detta tages i betraktande, trogt att ht Zetterholm gör goda affärer på torhertiginnan af Gerolstein.