tid, och gått ut kl. 7 på torsdagsmorgonen. Han hade icke hört minsta ljud från den mördades rum eller förmärkt någon person komma eller gå, som förefallit honom misstänk;, och kunde följaktligen icke lemna ringaste upplysning. Skomakaregesällen Lindström berättade, att han nägon tid varit bekant med såväl Friberg som Margareta Larsson. Han hade åtagit sig att gör deras yngsta gosse ett par kängor. På torsdagsmiddagen vid 1tiden hade Larsson kommit hem på verk staden, der Lindström arbetade, och frågat efter kängorna samt fått till svar, att de ej voro färdiga, hvarpå hon gått sin väg. Senare på dagea, eller omkring kl. 4 på e. m., hade hon äterkommit och frågat Lindström, om han ej ville gå ut i det gröna tillsammans med Larsson och ett par flickor, med hvilka Larsson uppgaf att hon skulle sammanträffa. Lindström hade följt med, och hade Larsson och han begifvit sig genom Humlegården och vidare derifrån till La dugårdslazds kolerakyrkogård. Något annat sällskap athördes icke. På sistnämnda plats hade Larsson och Lisdström slagit sig ned, hvarpå Larsson ur en medhafd korg framtagit bröd, smör, strömming och bränvin, hvarmed hon trakterat Lindström, som äfven fått smaka på innehållet af e. ytterligare medförd butelj, som ill större delen urdracks af Lindström, utan att han kunde uppgifva hvad slags fluidum det varit i den samma. Det hade smakat som punsch. Då det började mörkna, hade de anträdt återfärden. Något bröd hade blifvit öfver efter kalaset, hvilket Larsson förklarade sig ej vilja medtega hem igen, lika litet som den förenämnda vinbuteljen, å hvilken hon uppgaf sig halva afslitit en etikett, som funnits påsatt densamma. Hon hade bedt Lindström taga såväl det ifrågavarande brödet som buteljev, annars sade hon sig erna kasta det på backen. Den ifrågavarande vineller punschbuteljen pästod hon sig hafve köpt för 1 rdr. Hon hade bedt Lindström ej tala om för mannen Friberg, att de hade gjort denna lilla utflykt. Återväger togs genom Humlegården, der Lindström och Larsson skildes åt. Såsom förut omnämnts, hemkom den senare klockan 8 på aftonen till man och barn, då medförande 3 kakor bröd i samma korg, ur hvilken hon förat under aftoners lopp så rikligt trakterat sig sjelf och sin följeslagare till kolerakyrkogården. Friverg fick härefter företräde, och berät tade att han varit vid Drottniogholm om onsdagen samt ej kommit hem derilrån förrä klocsan 8 på aftonen, då Larsson visat sig förarglig mot honom. Ianan Friberg gick bort, bade hen lemnat Larsson 1 rdr, eme dan hon sagt sig ämna besöka fröken Laurell, för att betala sin skuld till henne, ut görande 1 rdr rdr 50 öre. Larsson hade nemligen af Laurell köpt diverse klädesper sedlar, och pästod Friberg att han för nå gon tid sedan varit uppe hos Laurell samt ä Larssons vägnar afbeialt 3 rdr å skulden. Om Larssons ätgörande under torsdagen uppgf Friberg, att hon gått ut klockan 9 på morgonen, för att som hon då äfven sagt besöka fröken Laurell, hvilken hon uppgai sig ej ha träffat på onsdagen. Om Larsson sedan varit hemma någoa gång mellan kl. 9—1 erinrade sig ej Friberg, men dä hon kommit hem på middagen, hade hen liksom Jonsson fäst uppmärksamhet vid den släpande hvita underkjol hon påhaft; sett hennes tvättningsbestyr och frågat henne hvarföre hon ställde sig att tvätta i vedboden och ej i tvättstugan som vanligt, öfver ensstämma: de Fribergs berättelse för öfrigt i hufvudsaken med Jonssons. Kl. 4 på e. m. hade Larsson gått sin väg, klädd på förut omnämndt sätt, och hade hon vid bort gåendet för Friberg uppgi:vit, att hon skulle lägga upp ved öt ett fruntimmer. Kl. 8 på qvällen hade hon hemkommit. Liksom Jons son hade Friberg hört Larssons yttrande till fru Berglund: Kors, de mätte väl j kom ma hit och göra husvisitation! m. m. Un der de närmast föregående dagarne påstod sig Friberg af sin uttagna veckoaflöning niom förenämnda 1 rdr, ytterligare lemnat Larsson 5 rdr till hyrs. På torsdagsmorgonen, innan Larsson gick bort, hade hon emeliertid lemnat till Friberg 6 rdr 50 öre, för att hafva hyran till hands, om husvärden skulle komma. Fyllusden uppgaf hon sig hafva fått ilåva af en flicka med namnet Christine. De förenämnda tofflorna hade Friberg aldrig sett Larssop insehafva törrän på torsdagsmiddagen, och icke heller kände ban till ullgarnsnystasen. Peberg blef nu upplyst om hvar Larsson hällit hus på torsdagsattonen, och tog sig leraf anledning berätta åtskilligt om M-rgarets Larssons otrohet mot honom under edneste tiden samt huru han misstänkt Lindström i detia afseende. I afseende på den vigtiga omständighe en att blodfläckar funnits å kängorna lärer Lardson uppgifvit såsom orsak härtill, att on dagarne förut haft sin menstruation, och vid gårdagens förhör upplystes sf Frierg, att blodflödet varit starkare än vanigt. Att hos tvättat kjolen och kängorna ästår hon ha föranlegis af nämnda förwi lande. Något vidare förekom icke. Såsom förut lifvit upplyst, blet Larssou ej tförehemtad ler hörd, utan uppsköts ransakningen till n annan dag. — Förrymda sjömän. Från den nyligen härädes varande amerikanska eskaderns flaggskepp, rank!in, rymde, under det skeppet låg här på römmen, icke mindre än nio sjömän. I anleding häraf har från Förenta Staternas härvarande onsulat anhållan inkommit till poliskammaren, et allt möjligt måtte göras för de förrymda sjöännens efterspanande; och utlofvar konsulatet I hvar och en som ertappar och till polisen afmnar rymmarne eiler någon af dem 10 amerianska dollars i guld för hvarje man. Två af 2 rymda sjömännen äro redan tagna, och komma ssa att med fångskjuts afsändas till konungens aa mm ms mr Par rt mm RA