under dylika omständigheter få vi väl lof att taga miss George med, eljest tror väl Dick...? d Det förstås, efter som ni alla synas önska det?, sade mrs Butler. ?Behagar du mera tå, Matilda? Nä, barn, hvad gör ni derinne? Gå opp och säg miss George att ihon är bjuden till Lambswold i morgon och kom seden upp på mitt rum, medan jag kläder mig till middagen.? Under tiden gick Richard hemåt, bitande sina mnostascher och i tankarne utgjuiande sin vrede öfver verldens orättvisa. Utanför värdshuset i hörnet af Hobart Piace blef han uppebållen af en skara bern och dagdrifvare, som samlat sig der för att åhöra mr Puoch, som skrek af alla krafter och höll åtskilliga moraliska tel. Barnen sutto på bänkar i en rad mellan afvisarne, — ?Onkedoukedoukedou?, gade Punch, ?hvad är bernet? Kasta ungen genom fönstret.? .?Doukedou! der är han?, sade en annan unge som satt i rännstenen och klappade i sina små smutsiga bänder. Richard stannade ett ögonblick och såg på Punchs krumpsräng, allt under det han fortfor med bina reflexioner. Det företöll honom som om verlden (som man säger) var en stor, härdhbjertad mr Punch, hvilken samvetslöst kastade små och stora barn, och bland dem ocksä miss George, ut genom fönstret, under äskådarnes bifallsrop och medan Toby, filosofen, i cin krusade krage satt bredvid och helt likgiltigt åsåg det hela, Den der lilla stackars tickan! tänkte han. Hennes bedjande, sorgsna blick riktigt rörde mig; skulle man någonsin sett en sötare, oskyldigare liteu syndabock? Åh, de fruntimren! Deras tal och deras högmod och misstänksamhet harmar mig så, att je knappt kan styra mig. De nowe dasse!, 2