persmynt menar man icke en förbindelse, som vid uppvisandet infrias, tryckt på papper och innehållande att till innehafvaren utlemna ett visst antal myntstycken sf någon ädel metall. Sådan förbindelse kallas bankse: del. Pappersmynt är deremot det nödmynt som innebär ett mer eller mindre osäkert löfte att tramdeles för pepperslappen erhålla mynt. Såsom t. ex. Riksgäldskontorets och Riksbankens sedlar före införandet af 1830 års myntfot. Peppersmynt har ett af mänga förhållanden beroende ganska vexlande värde och är således mycket olämpligt såsom värdemätare. Den villfarelsen att benksedelutgifningsrätten var en tillräcklig rörelsegren för att betrygga en passande inkomst ät ett bankbolag är numera skingrad. Den minskad: banksedeleirkulationen medför en tvingande nödvändighet för bankstyrelserna att egna sorgfällig omtanka åt uppoch utlåning, — bankernas hufvudsak, Det har således icke varit förknippadt med någon fara utan tvärtom ganska helsobrivgande att man ej försökt genom regleringar hindra begagnandet af den stora beqvämlighet banksedeln såsom betalniogsmedel medfört ät allmänna rörelsen. Ju flere bavker ju mindre behof af stor räntelös utelöpande banksedelstock. De Enskilda Bankernas banksedetlutgifning under perioden 1864—1867?. Kolumnerna n:r 1, 2 8 4 äro efter Qvartalsrapporterna.