visa magnesium ; 2:ne starka linier, den ena i det röda, den andra på gränsen mellan det gröna och blå, svara mot väte. Dessa metaller: natron, magnesium och väte kunna vi derför påstå finnas uti dessa stjernor. friga ämnen, som man uti begge, eller: endera, af dessa stjernor igenkänt, äro vis-: mut, tellur och qvicksilfver. : Hvilka ämnen de öfriga linierna repre-; sentera är ännu ej noga bestämdt: troligen utmärka de andra terrestra ämnen, som ännu ej hunnit blifva jemförda, men möjligen också finnas ibland dem andra, som äro okända för oss på jorden. Elementer, okända för oss, kunna der hafva ingått föreningar, som för dessa aflägsna verldar betinga en helt annan fysisk existens. 08 andra stjernor har man upptäckt, t. ex. hos A uti Pegasus natrium, magnesium och sannolikt bavium. Wega, uti Lyran, innehåller natrium, magnesium och jern. Sirius, a uti Lilla Hunden, innehåller natrium, magnesium, jern och väte. 8 uti Tvillingarne, Polluz, innehåller natrium, magnesium och jern. Uti ett antal af de stjernor, som blifvit undersökta, fattas de linier, som utvisa väte. Det bör således ej fionas vatten uti deras atmosferer. Det är möjligt, kanhända sannolikt, att planeter gravitera omkring fixstjernorna; det är också möjligt, ja sannolikt, att dessa planeter hafva sina bebyggare: huru skall organiskt lif, efter vårt begrepp, uppenbara sig på verldsklot, som sakna vatten? Hvad som med säkerhet kan slutas utaf de observationer, som blifvit gjorda, är ati fixetjernorna hafva en natur, analog med vår sols, att deras ljus utgår från en kropp uti högsta stadium af hvitglödgning, att detta ljus delvis absorberas af en atmosfer med så bög temperatur, att de ämnen, man kunnat bestämma, der befinnas uti gasform; men att med denna enhet uti alla.än plan de visa individuella skiljaktigheter och att den ena stjernån är den andra olik uti ke misk konstitution. Den tanken ligger då nära, att hvarje stjernas individuella egen heter stå uti ett nödvändigt samband med det mål, för hvilket den är akapad, samt med de lefvande väsen, som kunna bebo de planeter, af hvilka den sannolikt är omkretsad. Betraktar man en klar qväll stjernhimlen, kan man ej undgå att observera, det ej alla stjernor äro hvita, utan bågra röda, andra orange, andra blå eller violetta. Åro ru fixstjernörna af dylik patur som vår gol, d. v. 8. hvitglödgande flytande eller fasta kroppar, så synas de böra, liksom dennå, utsända strälar af alla brytbarheter, d. v. 8. hvitt ljus. Nu inträffar ej detta: hvarati skulle orsaken kunna ligga? Sirins är en obestrisligen hvit ejerna, söm kan anses för typen af stjernor med hvitt ljus. ) Dess fpektrum utmärker sig, såsom man borde vänta, genom frånvaron af några mera ivotensiva grupper af ab sorptionslinier. Dessa linier, fastän närvarande i stort antal, äro, med ett enda undantag, mera spridda, ganska fina samt alltför svaga, för att i någon märk.ig mån m..difiera ljusets ursprungliga hvithet. Observerår man nu spektrum af en orange färgad stjerna, såsom t. ex. den mest lysande af de 2:ne, som utgöra dubbelstjernan ce uti Herkules, så fioner man, att de gröna och blå fälten, äfvensom det röda, äro särdeles försvagade gevom intensiva och täta grupper af mörka absorptionslinier, under det att de orangefärgade och gula hafva bibehållit nära sin urspruogliga intensitet, och följaktligen utgöra de herrskande uti stjernans ljus. Observerar men pu spektroskopiskt en annan stjerna, såsom w; uti Svaren, en dnbbelstjerna, utafhvilka den ena är orange, den andra blå, å visar den förre, att de gröna och bä fälten, äfvensom det röda, äro försvagade medelst intens:va grupper af mörka absorptionslinier, under det de orange och gula fälten är0 de förherrskande; när deremöt uti hans följeslagares spektrum de mest intensiva grupperna af mörka linier befinna sig uti de sistnämnda fälten samt i en del af det röda. Vi fiona bäruti till räckligt skäl hvarföre den blå och violetia färgen blir den dominerande uti stjernans ljus. Det synes häråtaf följa, att stjernornas färg rättar sig efter de gasformiga ämnen, som finnas uti deras atmosferer, och ati dessa åter bero af de kemiska ämnen stjer nan iooehåller äfvensom af atmosferernas temperatur. Avgående de variabla eller föränderliga stjernorna, d. v. 8 sådana som periodiskt : af. eller tilltaga i ljusstyrka, har spektroskopien hittills ej kunnat lemna några upplysningar. Näågongöång hafva särdeles märkliga företeelser visat sig på himlahvalfvet. Så vpj flam sade hastigt den 11 November 15 Tycho Brahes bekanta stjerna. Hon var hvit, och i ljusstyrka öfverträffade hon Sirius och Jupiter. I December samma år började hon redan aftega. Uti Januari 1573 var! hon vida svagare än Jupiter: hon var då gulaktig; uti Mars: jemförde astronomerna henne med Aldebaran och hennes ljus förlikoades med Mars; uti Maj hade hon förlorat den röda färgen, hon var då hvit såsom planeten Saturnus. Uti Januari 1574! hade hon nedsjunkit till en stjerna al 5:te storleken, och uti Mars samma år var hon osynlig för det obeväpnade ögat. j En sådan ny stjerna, som efter eo kort! tid nedsjönk till 10:32 eller 11:te storleken, observerades 1842 utaf Hind. Särdeles märk-! värdig är den nu senast i stjernbilden Corona Barealis observerade. Den upptäcktes först den 12 Mej förlidet år af M. Birmingham uti Tuam, söm genast derefter lemnade underrättelse derom till Huggins. Den hade den 15 Maj, eller på tre dagar, nedgått från andra, som den hade när den förut observerades, till tredie storleken. Den under