Banksedelcirkulationen. Stora villfarelser hafva i afseende på bank. sedelutgifaingen varit rådande. Man ha föreställt sig, dels att banksedelutgifoingse rätten ej var förenad med någon fynnerlig omtanka, dels att det berodde på bankerna sjelfva att bedöma den utelöpande sedel. stockens storlek. Utaf hosföljande tabell kan inhemtas, att med de enskilda banker nes tillväxande antal och bankväsendets ut veckling i allmänhet har inträffat att den begagnade andelen af banksedelutgifnings rätter visat sig i stadigt nedgående och att de utel pande banksedlarnes totalsumma be tydligt minskats. -Häraf kunna nyttiga lär domar dragas. Det är emot sådana fakts alldeles omöjligt beskylla bankerna att vara upphofvet till minskad tillgång på ledigt kapital, derföre att de hafva obegagnad banksedelutgifningsrätt. Närledigt penning. kapitel uppkommer CcH på längre eter kor. tare tid i bankerna insättes, då uppkommer tillgång på lån till allmänheten. När der. emot egarne till perningkapitel kunna fördelektigare bruka detta och för sådant än. damål uttaega detsamma ur bankerna, upp: kommer alltid en minskning i utlå ingstillsångarne. På enahanda sätt med banksedelstocken. När allmänna rörelsen kan med fördel använda en betydligare qvantitet banksedlar ökas banksedeicirkulationen, men Bär stillhet i effärerna inträder, lärer ingen i siva gömmor ouödigtvis behålla banksedeln som är lika ofruktbar som mynt: stycket. Allt hvad man begär af en sund bänksedelscirkulation är att man när som helst wå kudva få banksedlarne infriade med. mynt, samt att banksedeleirkulationen har den elasticitet. som erfordras på det att allmänna rörelsens behof af rörelaemedel må kunna motsvaras. Uti begge dessa punkter är svenska bonklagstiftningen tillfredsställande och det är ett fåvitskt tal att här i landet tala om Ypappersmynt?, hvilket vi lyckligtvis icke ega. Med pep