as fyttrat: Det är påtagligt att allmänhete u föredrager bankdepositionsbevis och ränte bärande obligationer framför andra säker heter.4 Detta vårt ytirande ken icke be stridas, och endast de, som förfäkta viss klassers låneräti? och bestrida egarne til penningkapital rättigheten att dermed efte eget godwinnaude förfara, kunna grämas pi samma sätt som bruksegare med föråldrad åsigter blefvo förtviflade när bonden, son egde skogen, blef tillerkänd rättigheten at sälja sina kol till hvem han behagade, Vi hafva prisat det tilltegande bruket a: bankräknivg och detta icke allenast, såsom Dagligt Allehanda förmenar, för bankernas egen skuld utan för allmänna rörelsens, hvartill. hörer möjligheten af en minskniog uti banksedelcirkulationen, hvilken vi gerna se, då den ersättes af räkningshaftvarnes anvisningar på bankräkning. D. A. yttrar: ?Hela bankseedelcirkulationens förminskning kan ej endast förklaras af det tilltagande bruket af bankräkninrg, utan torde väl hufvudsakligen äfven hafva sin grund i det genom den mättade rörelsen i alla grenar minskade behofvet af rörelsemedel.? Blott för att visa ett bland hundrade prof af D. A:s aktning för senniogen tillåta vi oss anföra att vi alldeles icke uppgifvit att det ökade antalet barkräkningar ensamt förklarar vainskniogen uti banksedelcirkulatioInen. Vi hafva yttrat: Det tilltagande bruket af bankräknmiog bidrager jemväl att förklara den betydliga minskningen uti utelöpande banksedlar.? Samt vidare efter att hafva redogjort för beloppet af mivskninIgen: ?Häraf torde läsaren finna att det icke fär bankerna utan allmänna rörelsens behof som bestämmer de utelöpande banksedlarnes totalbelopp. Den minskuing i banksedeleirkulationen; som egt rum, har härflutit från stillhet i affärerna.? Vi hafva således icke förbisett utan tvärtom angifvit äfven denna sednere orsak fill minskning i banksedelcirkulaticnen, ehuru D. A. velat göra motsatsen trolig för sina läsare par pråförence. Uti D A. läses vidare: Till deras tjerst som ännu tvifla på denna matthetanföra vi ett syrmerligt talande bevis från ett annat håll, nemligen irån såväl Stocktulms fom flere landsortssparbatker, hvilkas redogörelser legt i degen att uttagningarna börja på sednare tiden i det hela tog.t öfverstiga insätltningerne, Detta heviser huru arbetslösheten tvivgar, äfven dem, som hafva vilja stt spara, att börja förtära äfven det redan sammansparade penningkapitalet, men det bevisur ingalunda stt kapitelbildningen fortgår på hägot tilifredsställande sätt. Det vore derföre skäl au A tonbladets ekonom ow lsd: bort alla variationer på detta teme, sem vi ou snart kunna utantill, ty det är falskt? D: A. ochiikartade tidningar hafva numera utsträckt fin myndighet derhän, att icke. ellenast anmärka och avgifva, hvilket tillhör pressens befogenhet, utan äfven att i första och allerhögsta instansen afkunna domslut. Med ett sådant har nu D. A. velat dräpa värt sanningsenliga yttrande att kapit-ibildningen fortgår och heli enkelt förklarat d tta vara falskt?. För att bevara skenet skulle något domskäluppgifvas och D. A. tillverkade såvom sådant ett synnerligen talande bevis från såväl Stockbkolms som flera landsorissparbenker, hvil keg redogörelser lagt i degen ett uttag ningarne börja på sednare tiden i det hela taget öfverstiga i.eättningarne.? Detta som var premissen eller dowmskälet är just det, som är falskt. Uti Stockholms stads sparbank ha insätiningarne öfverstigit uttagningarne med 89,138 rdr uandertiden från innevarande års början till Juli månads slut. FF ARE Ae OK Sparbanksböckernas antal har under ssmma : tid blifvit tillökadt med 764 stycken. Uti Stockholms läns sparbark har under samma 7 månader insättningarne öfverstigit uttagningarne m d 63.639 rdr. Läsaren finner således stt de sparbanker som kunna benämnas Stockbolms? icke lagt i dagen att uttagningarne börja på sednare tiden i det hela taget öfverstiga insättvingarne, utan attdenna uppgift är af D. A:s vanliga upptäckter, hvilka anlitas när den tidniogen vill fördöma andra personer eller deras åsigter. Sluiligen tiörekommer i D. A. följande yttrande: ?Depositionsröntans nedsätiande, under en period, då det kunde vara kärt att förhindra penningeflodens riktning åt riksgälds kontoret, visar att det är bekymmersamt att få ut 1 rörelsen de hopade summorna.? Den insinuation, att det skulle vara oss kärt förhindra penni gflodens strömning åt riksgäldskontoret, är lindrigast sagdt gemen, tyl våra Jäsare och D. A. hafva sig mer änl väl bekant, att vi allvarligen sträfvat för en dylik inbemsk upplåning, att vår medverkan i denva fråga icke sakvat betydelse, att vi äskädliggjort för allmänheten huru fördelaktigt detta lån var för egare af pensingkapital, att vi gillat de af fullmäktige i riksgäldskotoret vidtagna åtgärder och att vi uppristigt gladt oss åt detta låns fram-gång såsom en ändamålsenlig början till ett inhemskt fondsystem, om hvilket andra endast ordat vidt och bredt. Vi begära ingen tack för våra tillgöranden, ej ens något erkännande. Men att tillvitas hysa bemliga önskningar att förhindia riksgäldskontorets inhemska upplåning som vi befrämjat, det måste vi tillbakavisa. Med anledning. af D. A:s beteende i denna friga och i allmänhet, be vi få erinra om en förträfflig uppsate, som igenfinnes i A. B. för den 16:e dennes, och hvaruti bland annat läses: Tidens onda består i tomhet i sinnena, tomhet i samvetena.? Måhända hade den författaren gjort bekantskap med något värdigt motstycke till Dagligt Allahanda. Banksedelcirkulationen. Stora villfarelser hafva i afseende på banksedelutgifaingen varit rådande. Man har