EEONOMISKT. Dagligt Allehanda, som under åtekillig år bekämpat bankväsendet, ifrigast seda denna yrkesgren erhöll en i lag bestäm frihet, hvarigenom allt skydd, gräcsande til monopol, som de äldre bankerna ånjöto bortföll, har nu svårt att stillatigande låt pm de bevis på bankväsendets utveck ing, som obestridliga siffror och andra sak förhållanden lägga i dagen. De måste bort räsoneras eller förnekas, emedan de icki kunna vederläggas. Emot våra yttrande i A. B. för den 5 Augusti med anledning af de enskilda bankernas qvartelsuppgifier har D. A. uppträdt på ett sätt som vi icke helt och hållet kunna förbigå. Det är icke de vanliga fraserna, att bankväsendet ä skadligt för jordbruket och industrien sam förnärmande för näringsidkarnes förment Plånerätt?. Ej heller talas nu om banker nas pappersmynisfabrikation, som det stoc banksyrelserna fritt, enligt D. A:s förme nande, att efter behag utvidga. Utan de förtryter D. A, att kapitatbildningen fort går?, alt folk i stället för att äta upp, elle: på annat sätt förslösa sina besparingar för vndla dessa i räntebärande bankdepositionsbevis, emedan mån begynner ana, af det icke går an att bokstafligen låta hvar dag bära sin omsorg?. Vår tillfredsställelse öfver att detta sparbanksväsende i större skala fortgår, bemöter D. A. med följande yttrande: ?Hos oss (D. A.) deremot framkallar denna ständiga ökning på depositionsräkningen helt andra känslor och är ett be: vis på motsatsen mot hvad den, enligt A. B:s åceigt bevisar, eller att den verksamhet, genom hvilken kapitalet bildas, ligger förlamad nere. Aftonbladsförfattaren är trolis gen i hela vida verldea den ende ckonomiske författare som finner ett sådant förbållande tillfredsställande. Vi anföra litet emellan från de utländska tidninögarne klagan öfver att panningarne hopas i bankerna — eller samma sak, hvaröfver hr Wallenberg fröjdar sig.? Vi begära nn icke att D; A. skall förmå fatta skilnaden emellan bhöpandet af penningar i de utländska benkinrättningarne på verldens största penningmarknader och ökade insätningar på denositionsräkniog emot ränta, men vi väga hop, as att våra Jäsare med oförviladt omdöme skola ivse da okållbara sammanställningen. De öfviulidiga ädla metaller eller myntmässor lunda hos de största banker in: fullkomligt sysslolösa och gilva ing ning åt sina egare, bvilket förhållande ve: kligen är beklagansvärdt, ty det b-vsar, att den industriella företagsamhe!e.. Ndit afbräck derigenom att folkens förmåga att kons sumera är i tillbakegående. De på sådant sätt åt bankerna till magasinering anförs trodda penningar kunna af ineättarne, hvilket ögonblick som helst återtogås för den händel-e att något tillfälle att förmånligt använda dem skulle yppa sig, Vi fråga nu huruvida detta hopande af penningar kan sägas vara samma sak, Kvarsfver A. B. fröjdat sig; eller att allmönheten är i-till. fålle att insätta mera än den vttager på depositionsräkning mot ränta? Större delen af det penminogkspital:som i de svenska enskilda bankerna innestår på depositionsräkning gifver kapitalegaroe fem procents ränta och kan icke återiagas på kortare ti; än efter 3 å 6 månaders uppsägning. De enskilda bankerna skulle icke kunna bereda insättarne en sådan afkastniog ,u!en att på något. sält fruktbargöra, det emottagna penningkapitalet. .. Detta sker genom utlåning och då återgifves det, som är somligas besparda kapital till andras företagsamhet. Kan dylikt penningkapital, som visst icke är sysslolöst, på nägot sätt jemföras med det, som sysslolöst Kopas i de utländska bankernas hvulf? Vår egen riksförk lärer icke hafva någon anledning att eklaga sig öfver dylikt hopande af ädla metaller. Den bankräkning, som hos oss Bkulle utvisa en tillväxt i tillfälligtvis sysslolöst penningkapital är uppoch afskrifningsräkningen, men då denna uti innestående beloppet endast viser en tillväxt af 213;000 1 rär under ett qvartal, då räkningsbafvarnes avtal ökats med 676 eller i medeltal 315 rår sysslolöst penningkapital för hvarje ny räkningshafveare, sakna vi alla anledningar till att här efterapa de utländska klagolstarne. Men det är nu en gång så, att man äflas underkänna allt det goda bankväsend ts utveckling medfört och derföre gör msn såcana orimliga sammanställningar, som dem vi nu uv D. A. citerat och vederIagt. I D. A. löses vidare: Det finnes intet i den nu offentliggjorda rapporten (öfver de enskilda bankernas ställning: vid slutet af 2:dra qvartalet), som visar att den verksamhet, som bildar kapital, tilltagit.? En bankrapport har till uppgift att lägga i dagen de olika bankrörelsegrenarnes ställning vid en gifren tidpunkt. Af tid efter anvan utgifna dylika rapporter är den uppmärksamme betråktaren i tillfälle att snställa jemförelser. De af oss anställde haf.a på ett otvetydigt sätt ådagalagt att kapitalbildningen fortgår?. Huruvida denna sker genom ökadt arbete (verksamhet) eller genom minskad förbrukning (sparsamhet), deröfver hafva vi icke yttrat oss och den frågan kommer nög kommerskollegii sakrika tabeller att, på ett fullständigare sätt än vi skulle kunna, behandla. Vi äro emellertid gammalmodiga nog att hylla den satts, att Psparad styfver är lika god som förtjenads och af denna anlednin: tillåta vi oss glädjas öfver de ökade besparinga ne. D. A må det vara förbehållet att fröjdas?, när de 20,000 menniskor, som hafva sina be sparinvgar insatta på depositionsräkning i de enskilda bankerna, komma i den ställning, att .de nödgas tillgripa dem för att möta