som hade rätt i många saker, tillade prustroten egenskapen att utöfva en gynnsam inverkan på hjernans utveckling, så att åt dumma gafs det det att taga en portion prustrot. Det är således anledning att antaga, att den, som råkade i fångenskap till följd af ett sådant der veratrinbombardement, skulle vinna igen för förståndet hvad han förlorade i frihet! — Frivsen af Salm Salm, hvilken omtalats såsom en af Maximilians officerare och hvars hustru öfverbragte bref från kejsaren till genera! Escobedo, var med såsom preussisk husarlöjtnant i kriget mot Danmark 1849 och blef tillfångata. gen i kavallerifäktningen vid Aarhus. Sedermera ingick han, ?wegen Bedrängniss seiner Kriegskasse? — såsom en korrespondent till Köln. Zeit. skrifver — i österrikisk tjenst, men lemnade denna af samma ledsamma anledning och hamnade 1862 i Amerika. Vid en audiens, som Lincoln gaf honom, yttrade presidenten skämtande, att hans rang som prins icke skulle lägga hinder i vägen för hans avancement i den amerikanska hären. Han befordrades till öfverste och fick afsked med brigadgenerals värdighet, hvarpå han tog tjenst i Maximilians här. Hans modiga huÅN säges vara från Kanada, andra säga från uba. — I den gamla, goda tiden, då furstarne trodde att undersåterna voro till för deras skull och, hvad mera är, då undersåterna trodde detsamma, kunde kungörelser sådana som nedanstående utfärdas, icke på skämt, utan på rena allvaret, och kanske med en viss effekt till och med. Vårt exempel är hemtadt från det land, derregerandet? i alla tider uppenbarat sig i de mest utvecklade former, vi mena naturligtvis det stora Vaterlandet med de små furstarne, Tyskland. Ernst August, hertig af Sachsen-Weimar, utfärdade den 3 November 1736 följande kungörelse: Undersåternas mångfaldiga raisonnementer öfver regeringen varda härmed förbjudna. Ho, som öfverträder detta förbud, straffes med ett halft års tukthusstraff. Vi ålägga våre trogne embetsoch tjenstemän att kungöra, att regeringen blir vår ensak och icke angår bönderne samt att Vi icke vilje hafva några raisonnerande till undersåter.? Det der är ju både kort och bra funnet! — Ovanlig stadsbo. Från Orebro meddelas den 6 dennes följande räfhistoria: Ett par mindre räfvar, som blifvit hitförda af en jagtvän, hade den 27 Juni kommit lösa. Man Ilyc ades snart fånga den ene, men den andre förblef fri och sprang omkring bland buskarne å den rymliga länstidningstryckerigården. Ännu, en vecka sednare, befinner han sig antagligen i frihet och välmåga. Alt den, som skrifver detta, har nemligen räfungen blifvit sedd i Lisdags afton kl. 11 och sedan på fredagsmorgonen kl. 4, allt på nyssnämnde gård, der han tyckes ha sitt stam: håll. Litet större än en katt har han ännu ej veterligen lagt i dagen några mordplaner mot de hönskullar, som finnas i samma och angränsande gårdar. Deremot gjorde han i går morse några misslyckade jagter på småfåglar, som togo sig spatserturer 1 den trakt, der ung Mickel just lät sig väl smaka några hönsqvarlefvor, som ett välvilligt fruntimmer utlagt för hans räkning. Om en katt, som samtidigt uppenbarade sig på gården, tog Mickel ingen notis; men minsta buller i grannskapet kom honom att lemna sin frukost och draga sig tillbaka. Att Mickel här funnit ett lugnt hem, der han trifves, är desto underligare, som staden räknar mellan 2 och 3 hundra hundar, och deribland icke få jagthundar, af hvilka ensam Mickels öfvergifna husbonde, som bor i en af granngårdarne, har flera stycken, hvilka icke alltid lära visa sig lika fredliga mot menniskor, som mot den stackars räfven. Klockan slog nu 5 på fredagsmorgonen. Hundarne synas ej tåla kritiker. De uppstärmma ett betydligt skall, som utan tvifvel väcker åtskilliga grannar. Den sluge Mickel sitter gömd i sin tillflycktsort, utan att akta på sirensångerna från hönshuset, der hönor kackla och tuppar gala. — Ett affärsbref. Göteborgs-Postens krönikeskrifvare meddelar följande klassiska bref: — — — Actie-Bolag. Götheborg. Undertecknad ber om tillåtelse att få förfråga om huruvida ?— — Actie Bolag? — skulle wilja — att emot säker antaglig borgen, wilja antaga Commissionär som försäljningslokal låta öppna här på platsen! ? . Till en början af ett mindre lager. Trackten här omkring är ovanligt tädt bebyg med rikt folk, och särdeles mycke med Stånds Personer och Herregårdar. . Skulle mitt erbjudande ej för smås — — ?fästa uppmärksamhet — så war god och tillkännagif — Dess wilkor som Rabat? ir Högaktningsfullt adresse —B J — d. Juli 1867 N. N.