utan han skickar sina egna döttrar på scenen såsom exempel och uppmuntran för andra. Sålunda ses ibland aktriserna tre af dessa unga sultaninnor: Alice, Emilie och Zioa. Med Alice, äldermannen Clawsons yngsta fru, hade jag den äran blifva närmare bekant och hörde af henne åtskilligt angående hennes fars id6er om teaterväsendet. — Jag spelar iote särdeles gerna? — yttrade hon en dag, när vi sutto tillsammans vid bordet — ?men min far önskar att mina systrar och jag måtte spela ibland, derföre att han inte anser rättvist att af en fattig mans dotter fordra någonting som han skulle vägra att låta sina egna barn göra.? — Efter hvad hon vid ett annat tillfälle nämnde, härrörde hennes vedervilja för scenen endast deraf att hon fann sig icke ega några anlag för teatern; hon gick deremot gerna på spektaklet som åskådarinna, och hyste sålees ingen ovilja för skådespel i allmänhet. Brigham Young har varit nödsakad att sjelf såväl grundlägga som utbilda teatern i Utah; och det mödosammaste härvid har varit tilldanandet af dramatiska artister i en stad, som ligger på öfver hundra svenska mils afstånd från någon annan teater. I Newyork, i S:t Louis, i Cheiago skulle han icke funnit någon som delade hans åsigt att teatern är en dygdskola, eller som ville välja scenen till bana för sina döttrar; Young förbiser icke heller den strid han härvid har att utkämpa emot en temligen allmän fördom, Men mot denna fördom, som hufvudsakligen hvilar på traditioner från sämre tider, ställer han upp en del af sig sjelf, att jag så må uttrycka mig, då han låter sina egna barn uppträda på scenen. Young och hans medhjelpare Clawson voro, vid mitt besök i Utah, ifrigt sysselsatta med utbildandet af en ung teaterelev, fröken Adams, och likaså med fröken Alexander. Jag hörde berättas, med hänseende till: den sistnämnda, att då en skådespelare ifrån: San Fransisco hade förälskat sig i henne och uppvaktade profeten för att anhålla om tillstånd att fria till henne, svarade profeten: ?Nej, min raske gosse; jag har sett dig spela Hamlet ganska bra och Julius Cesar inte oäfvet; men på Alexander får du inte göra -anspråk.? Första gången jag såg Brigham Young, sammanträffade jag med honom i hans egen loge. Han har ett stort hufvud, ett bredt men ändå behagfullt ansigte, blå ögon, ljusbrunt hår, välbildad näsa och vacker mun. Han var enkelt klädd, i svart rock, svarta benkläder, hvit vest och halsduk; halsduksspänne och skjortknappar voro likväl af guld. Hans utseende och skick liknade en engelsmans af medelklassen och från en proviosstad. Såden var mormonernas profet, åfve och konung, då jag i teatern fann Ronom midt ibland hans folk. En dame — en af hans fruar, som jag sedan fick veta — hette Amalie, och satt bredvid honom i logen; hon var äfven klädd på enkelt engelskt vis och betraktade emellanåt publiken; med en operakikare.. Hon var vacker och hade ett tankfullt och svärmiskt utseende. Parterren var nästan helt och hållet intagen af flickor ; på flera bänkar satt ett dussin i en rad — barn af Kimball, Camon, Smith och Wells. Flerestädes hade tjugu till trettio flickor trängt sig tillsammans. Young har, efter hvad han sjelf sade mig, fyratioåtta lefvande barn, af hvilka några äro fullvuxna och gifta; och då han brukar sjelf besöka teatern jemte sitt folk, så är det fullkomligt i sin ordning att han äfven låter sina barn visa sig der såväl framför som bakom rampen. t Hur en stad uppkommer i England. Under mina resor i England — berättar abbe D. — var det isynnerhet en sak som fäste min uppmärksamhet; det var den underbara hastighet, Mumed städer vuxo upp ide förenade konungarikena. Månget grefskap, som jag hade genomrest på våren, räknade sju eller åtta nya städer vid min återkomst mot slutet af hösten. Jag slutade med än redogöra för mig sjelf, hur underverket hade gått. till. Man börjar med att bygga en kyrka, sedan uppför man deromkring fyra hus, det första för den protestantiska pastorn och hans fru, det andra för kyrkvaktaren, det tredje för ombudsmannen-kommissionären, och det fjerde för gamman som, om hon icke skall amma och uppfostra barnen, åtminstone skall bära dem till dopet. Sedan placerar sig ett värdshus vid vägen, hvilket ger anledning att anskaffa en vagnmakare, en sadelmakare, slagtaren och bryggaren, som ha behof af en bagare, en skräddare, en skomakare och en timmerman. Denna lilla koloni lär sig mycket fort att äta plumpudding, hvarmed en nyligen installerad kryddkrämare förser dem för godt pris. Kryddkrämarens och prestens fru täfla snart med hvarandra om företrädet i toilettväg, och denna täflan framkallar en sömmerska och sedan en modehandlerska. En barberare följer dem för att bränna prestens lockperuk och raka vagnmakaren hvarje lördag. Sedan kommer en pappershandlare för att förse damerna med papper till deras korrespondens och deras papiljotter. En skolmästare, som märkt att de flesta af dessa dessa damer icke kunna läsa, etablerar sig bredvid kyrkan, äfvensom en hattmakare och en butik för linnevaror. Barnen, hvilka äro nödvändiga för en kolonis framgång, föröka sig från alla sidor och skrika efter leksaker och tärtor, hvilket gör upprättande af en leksaksfabrik och en sockerbagarebutik nödvändigt. Under det att presten, som blifvit giktfull, tager sig en adjunkt till sitt biträde. skyndar en apotekare i grannskapet, som med förargelse hör att en koloni bildar sig utan apoteksvaror, att flytta dit och ställer tre ofantliga laskor af olika kulörer innanför fönstren i ett litet hus af tegel. Presten, värdshusvärden, slagtaren och kryddkrämarens hustru få genast gallsjukan; de bli nervösa och barnen få konvulsioner. Apotekaten vårdar dem och sätter spanska flugor på dem, tills läkaren anser ögonblicket gynnande att nedsätta sig i den nya byn för att göra lycka. Allt sedan läkarens ankomst må invånarne sämre, sjukdomarne bortrycka dem, och man är nödsakad att låta komma en leverantör af liksistor och begrafningseffekter. En dag förolämpar slagtaren skräddaren och för att kunna visa honom sin armstyrka gifver han honom ett blått sga. Då skickar skräddaren efter en advokat för att rådfråga honom, advokaten skaffar sig ett biträde, som engagerar en skrifvare. Juristerna vända upp och red på byn, och för att bringa red dunskickar styrelsen domare och polis, och åter bygga ett fängelse. Genom uppförandet af n galge afslutas ändtligen denna rad af instituioner och dermed är byn förvandlad till en fulltändig stad. — Ett eget slags gödnisgsämne. I?Thisted tvis? läses: Som bekant, bär en af de största nsjöarne på Island namnet Myvatn, i anleding af den mängd mygg, som finnes der. Dermot är det säkerligen mindre bekant, att i näreten af Thisted finnes en sjö, som tidtals erjuder samma egendomlighet, nemligen Vesterandet Sö. Om sommaren ser man der ofta så tora myggsvärmar, att de på afstånd taga sig ig ut som en dimma, utbredande igien vid utFn sn FASA La VE RR på res Pg fm mn dh mt. t 0 AR en RR mmm brå alande oe