UTRIKES, ENGLAND. Om anledningen till Gladstones nede i reformfrågan skrifver en korrespondent till Kölnisehe Zeitung: SAntalet af dem, som icke gillade Gladstones litik, var större, än han sjelf och en hade anat; men de flesta ansågo sig b gå att de till och med mot sin ö skulle ha följt sin bepröivade le eriordrades mycken kraft att besegra sig sjelf och något mod för att i detafgörande ögonblicket frigöra sig från honom; men när väl först et halft dussin öppet besluiit sig dertill steg deras antel hastigt till ett! halft hundra. Tjugofem öfverenskommo före pleni början den 8 dennes i underbuseis 8. k. terum att uppsäga ledaren lydnad, då de icke ansågo det förenligt med s i att tillintetgöra komitedebatterna om reft billen och för underhuset afklippa möjligheten att på grundvalen af det gifna ästadkomma en något så när liberal bill. Ordet fördes vid denna improviserade öfverläggning af Owen Stanley, en bror till lord Stanley of Alderley (generalpostmästare under Russellska ministören); men om någon hemlig sammansvärjning var deticke fråga, ty dörrarne stodo öppna och förblefvo inbjudande öppna fill slutet af plenum. Det är dexföre, orimligt att ställa dem, som rådplägade der, på samma linie som förra sessicnens adullamiter. Bland dem befunno sig två medlemmer af den Russellska fomiljen, Arthar och Hastings Russell, hvilka säkerligen icke tegit detta steg utan sin farbror lord Russells bifall; vidare män sådana som Locke, Grant Duff, Seely, Crossley, Ciay, Clive och Oliphant, om hvilkas silvar såsom reformister intet tvifvel ännu vågat sig fram; slutligen medlemmar sådana som Torrens, Wyld och Fawcett, som räknes bland de avancerade radikala. Om nå got hemligt förstånd med tories kunde sannerligen ej bli fråga hos dessa män, och lika litet blott om frukten att genom en arlameutsepplösning bli beröfvade sina ånderhusplatser. Ingenting af ullt detta; utan då tron på nödvändigheten af reformfrågans afgörande redan i denna session blifvit en djup öfvertygelse hos dem, uppoffrade de för denna hvad som benämnes pligt mot partiledaren och vägrade att understöda hans förslag, hvilket, antingen det gick igenom eller ej, alltid skulle ha lem: nat en förmånlig lösning af reformfrågar