— Vi införde nyligen med uttrycklig reservation från vår sida ett bref från Paris, som handlade om den derstädes af Skandinaviska sångföreningen i nämnde stad gifna konsert. Det är oss ett nöje att kunna ur franska musiktidningen Orphton meddela öljande fördelakiiga omdöme om samma konsert: Vi bivistade sistlidne måndag i Hertz salong den konsert, som gafs af skandinaviska siällskapet. Fhura allt sjöngs på landets språk, var programmet intressant ur flera synpunkter. De namn, som förekommo på programmet, exekutörernas såväl som kompositörernas, voro danska, norska och svenska. Vi ha således haft ett godt tillfälle att bedöma dessa främlingars pre-. stationer. Nåväl, vi anse dessa skandinaver vara på mycket god väg. Karakteren i deras musik framträder isynnerhet genom en viss lokalfärg, som är mycket fängslande. Deras produktioner äro korta och braska ej med modulationer eller bisarra öfvergångar, och tanken i dem alltid full af originalitet, naivitet och friskhet. Vi skola säga några ord om konserten. Vi lyckönska då först chörsångarne till den goda ensemblen och beskaffenheten af deras röster; de utförde särdeles väl Jägarekören? af Hammerich, en komposi af stor förtjenst, men isynnerhet sista kören: ?Vårens återkomst (Vintren rasat ut bland våra fjellar, af O. Lindblad). Fröken Högfeldt, en ung svensk pianist, besitter mycken färdighet och beredde oss stort nöje ge nom de af henne utförda två numren, framför allt det ur ?Svarta dominon?. Attonens största bifall skördade fru Palm och fröken Gelhaar. Den förstnämnda. som påminner något om fröken Nilsson, utförde på ett charmant sätt en täck visa, kallad la petite bergåre. Fröken Gelhaar hänförde hela salongen uti Ingrids vise (af H. Kjerulf), ett högst behagligt stycke, hvilket hon föredrog med mycken