— Svenska församlingen i London. Ur ett bref från London till Norrköpings Tidvingar meddela vi: Den 31 Mars höll f. d. legationspredikanten Frithiof Grafström sin afskedspredikan i vår lilla svenska kyrka. Församlingen var också mangrannt tillstädes. Den ministeriella bänken var full af höga herrar och damer; konsulatsbänken deremot hade tomma platser, ty den, som vanligen satt i venstra hörnet, har, som man vet, lemnat det jordiska, och nu sutto der endast konsulatskanslern och vår nye pastor, hr Svensson Swedberg. Alla de andra stolarne voro fullsatta, platserna på orgeln likaledes, och bänkar voro framställda och fyllda längs hela gången upp till altaret, och deruppe stodo stolar i stort antal. Dock förslogo dessa icke, ty allt efter som folket kom fylldes de, och altarskranket var tätt beklädt med väderbitna sjömän. onu flera komma; vaktmästaren, i sitt granna blå livrå med 1!2 tums breda guldgaloner, vet ej mera hvar de skola placeras. Några damer anlända, och hans förlägenhet ökas; han går upp till klockaren; det hviskas och pekas; under tiden sjunges en psalm, damerna tränga sig in i hvad väl egentligen kallas de giftas sida? — jag menar de stolar, som besittas af herrar och damer gemensamt — men herrarne kunna ej finna några platser; dörrarne öppnas och de ?ackommoderas? 1 rummet bakom altaret, med länstolar ien halfcirkel framför eldbrasan i kaminen, omgifna af de å väggarne upphängda oljemålade porträtterna af ädla skuggor, vördade fäder och gamla konsuler etc., samt sittande öfver den store tän karen Emanuel Svedenborgs grafkor. Predikan börjas; ännu komma främlingar, som ställa sig vid sidan af våra stolar. Dock, till mit! ämne: Pastor Grafström gaf oss en af sina vackra predikningar, en sådan som klappar på hjertats innersta dörr, och jag kan försäkra att, synpnerligast då han vände talet på sin stundande afresa och dervid berörde de punkter, som nirmast talade till en hvar, fanns intet torrt öga i kyrkan. Han lemnar oss nu, efter fyra års vistande i London, under hvilken tid han förvärfvat sin lilla församlings aktning och kärlek samt utvecklåt stor verksamhet för det kära modersmålets predikande på engelsk botten. Han blir här my cket saknad. Från predikstolen kungjordes det här timade dödsfallet af apotekaren Ossian Lundqvist från Småland. Efter slutad gudstjenst trängdes man om att få t-ga ett personligt afsked, och utanför på kyrkogården såg det minsann rätt respektabelt ut. Der stod klockaren vid dörren med en tenntallrick, bvari styfrarne föllo för våra fattiga; rundtom sågs en folkhop, som ej var liten, och på gatan höllo flera ekipager, hvaribland svenske ministern baron Hochschilds vagn, med kusk och betjent prydda med svenska kokarder och blågula band, och en norsk gigg, förspänd med cn Gudbrandsdals-ponny, samt diverse andra mindre anmärkningsvärda åkdon och droskor.