UTRIKES. FRANKLIKE. Monitören offentliggör det bref till kejsaren, hvari grefve Walewski begär att få afgå från presidentplatsen i lagstiftande kåren. Brefvet är al följande innehåll: ?Som pexsonliga meningsolikheter, hvilka äro obexoende af min vilja, uppenbarat sig mellan några medlemmar af regeringen och mig, tvekar jag icke att, i endrägtens och den goda sämjans intresse, bedja E. M. bevilja mig afsked från presidentskapet i lagstiltande kåren.? Monitören tillägger, alt kejsaren vid afskedsansökningens beviljande uttryckte gin ledsnad och tackade Walewski för de prof på tiligifveuhet, han aldrig upphört att gifva honom. I arpledning af detia plötsliga afsked yttrar Tzd6p. belge: YDet är en afgång — hr Walewski har, icke sökt dölja det — föranledd af helt och hället politiska skäl. Såsom sådsn kan man säga, att det är en händelse, som bättre än alla andra, hvilka följt på hvarandra efter den 19 Jaouari, karakteriserar den nya, af de sednaste reformerna danade ställningen. Om det är till följd af mameluckernas vid Rue de FArcade fiendtlighet, som den af kejsaren utnämnde presidenten sett sig nvödsakad att raga sig tillbaka, kan man då icke, deri se ett fall af ansvarighet inför kammaren och följaktligen på samma gång ett närmande ull pre ideniens utnämning af församlingen, ett steg mot erkänd ansvarighet för ministrarne? Och om det är på grund af de förnämsta medlemmarnes i ministåren önskan, som Walew si har måst uppoffra sig, kan man då icke sluta till på samma gång ett framsteg för grundsatsen om de höga regeringsdignitärernas soldgritet och en föröfrigt icke oförutsedd tillintetgörelse af de jemförelsevis liberala förhoppningar, hvil kas representant Woalewski ansågs vara?? En korrespondent till nyssnämnde tidning beskrifver på följande sätt den scen, som tilldrog sig i lagstiftande kåren, då walewski tillkännvagaf sin afgång. Korrespondenten, som ankom till kåren före pleni början, fann församlingen upprörd, ty ryktet hade redan spridt sig om hvad fom skulle hända. Ingen ville tro härpå?, skrifver han. Man väntade derföre med illa duld otålighet Walewskis ankomst för att få veta rätta förhällandet. Plötsligt ljuder honnörstrumniogen. Presidenten inträder, såsom vanligt företrädd af två vaktmästare. Han är blek, men ingen rörelse visar sig i hans ansigte. Han går till sin stol, under djupaste tystnad öfverallt. Baroche och Rouher befinna sig på minister: bävkarne. Anländ till sin plats öppnar Walewski plenum. Protekollet uppläses, såsom om ingenting vore i fråga. Jag behöfver ej tillägga, alt man jöga hörde på det, ty tankarne voro på. annat håll. Det oaktadt bar en medlem möd att göra ett v rikti gande deri. Slutligen då ingen begär ordet, reser sig Walewski och förklarar att han her nöpgot att meddela kär maren. Detta meddelande består i tillkännagifvan det, att han af högre bevekelsegrunder, af öpskan ait åstadkomma enhet och samdrägt beslutit begära afsked från ordförandeskapet. Han tillägger, att han teckar kammaren för de bevis på sympati och välvilja, man hittills gifvit honom på. alla bänkar utan åtskilnad. FEfier dessa ord stiger presidenten ned från tr bunen och uppmanar förste vice. presidenten hr Schneider, som befinner sig i församlingen och var så föga förberedd, att hen bar svart halsduk, ati intaga hans plats och föra ordet i detta ple num. En obeskritig rörelse följer på de sa ord... Under, det att Walewski stiger utför ireppstegen, som Jeda. till presidenistolen, begifver sig hela venstern ned från sina