tta om are än ela ej är ed se da de et näl ta AT er i er 88 ot d id n pr iat 1 le Mt Ra ee sympati. Statsministern försvarade härefter, p det sätt vi ofvan nämnt, Thiers påstående a Frankrike icke hade några bundsförvandter, san slutade med au förklara, att Frankrike är öfve allt älskadt och aktadt, samt att det icke ka utvidga sig; utan skall växa på höjden och sy: selsätta sig med den inre frihetens utveckling. Jules Favre uppträdde efter statsminister och klandrade regeringen för det hon ick förhindrat Österrike och Preussen att anfall Danmark. Att tvärt hejda detta orättvis företag hade varit det enda medlet att före komma de följande händelserna, hvilka slut ligen medförde dagen vid Sadowa, om hvil ken Roaher hade måst medgifva, att der förorsakat honom patriotisk ängslan. Ei af deskarpacte ställena i Jules Favres tal va det, då han framhöll motsatsen i Rouhers språk nu mot de fordom från utrikesdepar tementet utgångna cirkulären; men då har ville underkasta kejsarens tal samma granskning, uppstod ett förfärligt oväsende i för samlinge., så att talaren måste afbryta sit anförande, och presidenten blandade sig i saken. Vi redogöra här något närmare för detta uppträde. Jules Favre sade sig finna det sällsamt, att kejsaren 1 sitt tal sagt, ait Frankrike nu iogenting mer hade att frukta, sedan man siraxt efter den 4 Juli i alla of ficiella handlingar talat om de allvarsamma förhållandena. Han citerade härpå flere ställen i kejsarens tal, bland andra det, hvari yttras, att Frankrike såsom opartisk åskå dare bevittnat kriget på andra sidan om Rhen... Nu afbröts han af presidenten Walewski, som uppmanade honom att hålla sig vid saken: Jules Favre: Anser hr presidenten det af mig citerade dokumentet icke höra till saken? Walewski fortfor att uppmana Jules Favre att hålla sig till frågan. Jules Favre: Min aktning ger sig tillkänna genom diskussionen ; andra tillkännagifva den genom tystnad. Hvar och enhar sin smak. Valewski. Jag uppmanar talaren att ej yttra sig om kejsarens tal. Jules Favre. Jag skulle då uppoffra en af våra rättigheter, och vi ha icke så godt om sådana, att vi kunna afstå någon. Jag begagnar min rätt. Om kammaren icke vill höra på mig, så afbryter jag mitt tal. Walewski. Genom att tala om det kejserliga ; talet går ni ifrån ämnet. Jules Favre. Då presidenten och jag icke äro laf samma tanke, så må kammaren afgöra, om jag skall fortsätta talet. Presidenten: Det är fråga om anständighet; om hr Jules Favre vill anföra några af kejsar rens ord, må han göra det med anständighet. Jules Favre: Om majoriteten vill förhindra mir I noriteten att tala, så må den säga det. Picard: Tänken på Mexiko och låten honom I tala. Jules Favre förklarar, att han ämnar fortfara med att citera kejsarens tal. . Presidenten uppmanar honom ännu en gång att iakttaga anständighet. Jules Favre: Författningen förklarar kejsaren ansvarig. Författningen vore blott ett tomt ord, om vi icke hade rättighet att underkasta hans meningar diskussion. Elter ytterligare tvistande om denna sak, fick talaren slutligen fortfara och afhördes nu med uppmärksamhet af kåren. Piecards begäran att få framställa en interpellation om det genatskonsult, som utsträcker senatens rättigheter, har blifvit afslagen af lagstiftande kårens byråer. ENGLAND. Om man får tro Morning -Post har en splittring börjat uppstå inom det konservativa partiet, hvilken mycket -kan förändra ställningen. Tidningen berättar: nemligen Jatt den lucka, som nyligen lemnades öppen af de liberala, hvilka återgått till sitt parti; nu blifvit fylld genom ett mycket större antal konservativa, som ogilla sina gamla chefers sätt att gå till väga. Lorderne Carnarvon och Cranbourne samt general Peel med ett talrikt anhang lära ämna träda i spetsen för oppositionen och göra -föga hemlighet af, att de föredraga Gladstone och en moderat politik, som står i motsats till lord Derbys och herr Disraelis och del: osäkra mål, hvartill de söka leda sitt parti och landet. Herr Otway har i underhuset föreslagit : ett amendement, som går ut på att afskffa kroppsstraffen i armn. Underhuset antog detta amendement, trots regeringens opposition, med 108 mot 107. ÖSTERRIKE. Förhållandet mellan kabinetten i Wien och Petersburg, som ännu för några veckor sedan var så godt, att hr v. Beust öppetl;. beskylldes för ryska sympa:ier, synes pu ha undergått en förändring. Ryssland skall nemligen med anledning af de truppkoncentreringar Österrike gjort på serbiska gränsen, ha begärt förklaringar i Wien och förhållandet emellan de båda hofven åter blifvit. mycket kyligt... Deremot har ett närmande egt rum mellan Wien och Tuilerierna, och häri torde närmaste orsaken vara att söka till den -bestämda ton Österrike på sednaste tiden antagit mot Serbien och den observationskår det uppställt på sin gydöstra gräns. Så skall hr von Beust nyligen ha tillsändt österrikiska generalkonsuln i Belgrad en not, hvari han allvarligt uppmanar furst Michaels regering att med det första försona sig med Po ten. Ett af våra gäårdagstelegram berättar nu äfven att -serbiska regeringen till Frankrike, Österrike och England afgifvit lugnande försäkringar, i följd hvaraf observationskären blir obeböflg. : Sedan någon tid pågå i Pest underhandlingar mellan ungerska ministeren och deputerade från Kroatien om en union mellan de båda länderna. Det berättas nu från Agram, att det från kroatisk sida uppgjorda untonsprogrammet, som ger Kroatien full avtonomi, blifvit af ungerska ministeren gilladt, och att hon lofvat framlägga det för ungerska riksdagen. SPANIEN. Cortes-valen äro nu verkställda. Resultat:t är utomorderctligt gynnsamt för regeringea, en naturlig följd deraf att endast hennes parti infann sig vid valurnorna. Endast de kandidater valdes som blifvit af regeringen rekommenderade. Narvaez anser numera sin ställning så betryggad, att han gilvit de deputerade som undertecknat protesten och efter deportationernas början gripit till flykten tillåtelse att återvända hem. Men de skola säkerligen akta sig att frivilligt gå i fällan. Vid valen i Rarececelona hade man unnatällt HM BE Mkh rit RR ÖDE G ÄV Or ON AS OR tt kr fn NRO SG RE AA Bg RNE RE rö bf KR ke Får a