undran, som vi ega en lag mot djurplågeri. Det är ett faktum att denna Jag sällan tilllämpas emedan åklaganden göras, endast undantagsvis. Bevisar ej månne detta att men till följd af vana kommit derhän, att man anser mycket för att icke vara djurplågeri, som i sjelfva verket är det, och jag vågar till dem som vederbör hemställa huruvida ofvannämnde slagtningsmetod är annat än ett skändligt djurplågeri. Sättet att gå till väga vid djurs slegtande är temligen olika i olika länder. Det vanligaste, att medelst ett kraftigt slag af yxhammaren, appliceradt på hjernskälen, be: döfva djuren och derigenom förtaga. den känsla: af smärta, som slagtoingen eljest skulle medföra för djuret, förtjenar all uppmärksamhet, men ett lika praktiskt sätt är att instöra slagtknifven i djurets nacke, mellan första och andra halskotan, hvarvid Syggmärgen afskäres och djuret ögonblickliÖr. Hvilken slagtningsmetod man än använder, bör man docx ihågkomma, att allt onödigt djurplågeri är belagdt med straff och länder utöfvaren till skam. S Stockholm den 20 Mars 1867. Ernst Morell.