Och medan hon talade, kysste hon PaquesFleuries på kivder och ögon. ?Jag ver säker på att det var eti par goda bjertan?, sade herr Lenoir afsides för sig sjelf och sftorkade förstulet sina glasögon, som-åter blifvit fuktiga under denva seen af inne:lig känsla. Hör på, syster lilla?, sade Paques-Fleurics, som hemtade sig från sin görelse, ?j ingenting af hvad du säger. Det roar mig att arbeta.? ?Det vet jar. An sedan? Du tycker mera om att roa dig?? Utan att arbeta. Det var sannt önnu i går, men blir det icke I morgon.? Hvar och en söker nöjet der-ban fitmer det, mina snälla grannar?, tillade reseexpediten skrattande. Mycket rätt?, sade Paques-Fleuries. ?Ni få fortsätta detta samtal ora en timma. Kommer ni med och äter frukost? Här äro vi?, svarade la Pomme, som slingrade sin arm om systerns lif och :nödgade henne att resa sig upp. Min Gud, granne?, sade Paques-Fleuries och försökte ännu ett sista motstånd, ni är mycket god, men jag är litet illamående, och dessutom litet ledsen...? Ledsen! hvarför ?? ?Det vet jag icke... men jeg fruktar att jag endast skulle störa er glädje.? Är de: en kompliment ni begär?? svarade herr Lenoir... ?Den är icke svår att hitta på.? . Oh! nej... visst inte. Nå, kom då, kära barn... låt icke bedja er längre...? Det är mycket snäl.t7; tillade la Pomme med vänskaplig ironi; fröken låter bedja Nå Fröken vill kanske att man skall falla på knä?... Nåväl! se här.?