man någon gång måste buda med bankens kon solidering och att just nu, då den nya represen tationen första gången är tillsammans rätta tid Punkten vore inne att slå in på denna nya väj och att gifva ökad fart åt den hos oss mycke tröga, men för ett inhemskt fondsystem nödvän Rn obligationshandeln; att, om bankens rörel sekapital blifvit ökadt genom de årliga banko vinsterna, vår finansiella ställning nu skulle hafv varit en helt annan än den är, och banken ick till den grad rubbad af den allmänna förlägen heten af fråga kunnat uppstå att stänga luckan att om det ock vore sannt, det bankens ställnin; nu är ganska lycklig, så kunde det dock icke sä gas, att den hade all önskvärd styrka, enär des ändamål, som icke endast består deruti att trygg; sin egen tillvaro eller att underlätta statsbör dorna, utar. äfven och hufvudsakligen deruti at understöja näringarne genom lån, nödvändig kräfde att oupphörligen blifva starkare i sammi mån som näringarne tillväxte och fordrade störr förlagskapitaler; att privatbankssystemet, om mal ock icke borde tillskrifva det ensamt alla de olyc kor som blifvit skrifna på dess räkning, likvä icke förtjenade ett förtroendevotum, utan så små ningom borde upphöra, på det riksbanken skull kunna bli i tillfälle att intaga den dominerande ställning, hvilken den nu ingalunda hade, mer hvilken vore så önskvärd för ett finansielt välbe finnande, att 800,000 rdr, om de årligen i tio å1 samlades, skulle kunna medföra denna riksban kens oberoende och dominerande ställning, emedar de efter tio år vuxit till en summa af 10 millio ner; att, då de enskilda bankerna inom en icke aflägsen framtid med säkerhet kunna anses upp höra, det vore nödvändigt att sätta bankeni till fälle att fylla deras plats; att brist visserliger komme att uppstå i 1868 års budget, men at denna icke uppkommit genom förslaget att å banken reservera hela bankovinsten eller en de deraf, om detta ock bidragit göra bristen någo större, hvadan den komme att visa sig, äfven om man ansloge hela bankovinsten till statsverkets behof, utan att denna brist vore en följd af de stora anspråken hvilka sökt reglera statens in. komster och utgifter icke genom att minska ut gifterna, hvilket varit det rättaste, utan genom att öka inkomsterna samt att, då jordbrukarne icke hade rätt att låna ur handelsoch diskontfonden, dem borde förunnas en särskild, för dem ateslutande afsedd, lånefond, hvilket vore så mycket mera af behofvet påkalladt som hos oss enlast funnes en fjerdedel så stort förlagskapital för jordbruket som i England och Danmark. Å andra sidanyttrade sig hrr Stråle, Lindström, Lönnberg, Rosenberg, Bergström, frih. Liljenerantz, hrr Ribbing och Hedlusd, rih. Gripenstedt och hr Hierta, m. fl. Dessa anförde såsom skäl för sitt yrkande på hela den frågasatta bankovinstens öfverlemnande till riks: säldskontoret, att bankens ställning vore så sund och solid som någon banks i verlden, hvadan less metalliska valuta icke behöfde ökas, så nycket mindre som detta, långt ifrån att verka ördelaktigt, tvärtom skulle medföra stör:e svåighet för banken att i farans stund fullgöra ina förbindelser; att om banken verkligen bewöfde stärkas, detta borde ske genom att minka den utelöpande sedelstocken icke genom att ska den metalliska kassan; att uppköp af oblisationer icke skuile gifva banken ö! ad säkerhet, medan det visat sig och dessutom låge i sakens vatur, att då banken vid svåra finansiella kriser om bäst behöfde sälja dessa obligationer, det kulle vara svårast att realisera dem; att det påståendet vore oriktigt attvinu ändtligen skulle örja konsolidera banken, emedan detta börjat ör länge sedan och att för blott några år sedan yankens grundfond ökades med 10 mill. rdr: att len nuvarande tidpunkten, långt ifrån att vara ynnerligen passande att börja afsätta en del af jankovinsten till bankens utlåningsfonder, tvärtmm vore den mest olämpliga som gerna kunnat äljas, enär, enligt K. M:ts proposition om statserkets tillstand och behof, en statsbrist af omring 5 mill. förefinnes, till hvars fyllande förelagits förhöjd tull och beskattning på åtskilliga onsumtionsartiklar, men derjemte hela den ifråravarande bankovinstens användande för detta indamål : hvadan det under sådane förhållanlen kunde sättas ifråga, huruvida: det vore biligt att använda någon del af eller hela denna umma till lånefond åt en viss klass af medborare, då en oundviklig följd deraf vore att beillningen för hela folket komme att högst beydligt ökas; att statsbristen vid nästa riksdag kall bli ännu större hvaraf följden blefve utomrdentliga skatters påläggande och låns upptaande för de ordinarie utgifternas bestridande; tt den föreslagna summan, 800000 rår, skulle ara till ingen nämnvärd nytta för jordbruket; tt riksbanken icke vore ämnad till en barmherighetsinrättning vare sig för jordbruket eller ndra näringar, liksom den ej heller vore en intitution, som hade rättighet att blott af gunst ch nåd lemna en del af sitt öfverfiöd till staons behof, utan som borde komma i håg, att ess kapitaler blifvit samlade genom folkets svett ch möda, och att det derför icke kunde anses ör mycket om bankens egare, svenska folket, nge 8 procents ränta å sitt der nedlagda kaital; att det vore vida bättre att låta folket jelft förvalta sina penningar än att hopa dem i ankens hvalf till ett nytt S:t Eskils gemak; att etta hopande af skatt p skatt skulle göra alla ndets inbyggare till ekonomiska trälar under ankenr; att jordbrukarne ieke kunde klaga öfer för få lånetillfällen enär för deras räkning 5 mill. af riksbanken, 6 mill. af hypoteksföreingarne och 70 mill. af allmänna hypoteksbanen voro afsedda, under det för de öfriga närin: arne blott funnes omkring 15 mill. rdr; att om van genom reservering åt banken af 800,000 rår, å tio år kunde få 10 mill., så skulle det behöf as 60 år, innan riksbanken samlat så mycket, tt de enskilda bankerna skulle kunpa undvaras; tt riksbankens herravälde öfver penningställnin en likväl vore både principielt oriktig: och potiskt vådlig — det förra emedan all penningsrelse endast åf em slags näring och emedan aten icke bör befatta sig med industriella -yren, hvilka alltid skötas sämre af staten än af nskilda, samt detta skulle bli den Jättaste utig att utsuga folket, — och politisk vådlig nedan, då riksbanken enväldigt styrdes af riksgen, och om denna bank ensam beherrskade ela penningrörelsen, hufvudsakligt afseende vid slet af riksdagsmän skulle kunna göras för att ; den herrskande klassen använda hela bankonsten. Flere talare yttrade sig både för och emot; men som hr Hierta anmärkte, såg det ofta ut så, im om man redan förut fattat sin mening och ke ville taga skäl. Genom votering afgjordes ågan så, att 88 röster agåfvos för utskottets sh 75 för reservanternas förslag. Derefter föredrogs och bifölls bankoutskottets Jåtande n:r 14, afstyrkande tvenne motioner, t de enskilda bankernas sedlar ej måtte lyda mindre belopp än 20 rdr rmt, samt att enilda bankers sedelutgifpingsrätt måtte upphöra d oktrojer; lut och ingen enskild I bank häsr a