Löjtnant B ckström tillfrågades: Hvad för: anledde löjtnanten att fråga lotsen om man skulle loda?? Svar: Ett samtal som jag någon gång haft med lotsen, rörande användning af lodning i allmänhet, och jag ville derföre påminna lotsen, ifal denne ej skulle tänka derpå.? — Fr.: Beräknades loggade (i afseende på strömmen från propellern??? Svar: ?Nej, ty loggen hade en ovanligt lång förelöpare, så att sjeddan befann sig utom området för verkan af vattenströmmen från propellern, då märket på förlöparen passerade hackbrädet. Loggade farten antecknades såsom den af styrmannen angafs, vid de tilifällen, då det ej var skäl att antaga, att den var oriktig.? Rörande skenet förklarade löjtnant B., att han först ansåg det vara fyr, men frågade sedan lotsen, som först sade vi måste se hvad det är?, men sedermera kort före strandningen sade lotsen att han trodde det vara från någon stad. Under strandningen sade lotsen att det varit Hastings men löjtnant B. tror, att det varit Rye. Fråga: Syntes det ej utaf sjön, att man var på grundt vatten ?? — Svar: Nej. Fråga: Hvarför kommenderade ej löjtnanten stopp, då löjtnanten ej såg om chefen var uppe? — Svar: ?Jag kommenderade genast samtidigt med lotsen babord med roret, och hörde ögonblicket derpå ordet stopp, så att jag ej sjelf hann att kommendera detta.? Underlöjtnant Puke instämmer vis å vis loggningen med löjtnant Backström. Flaggstyrman Gadelius intygade på gjorda för frågningar: att vissa af strecken å styrkompasserna icke stämt öfverens, hvarken sinsemellan eller med normalkompassen; att logglinan hade 200 fot förlöpare och var sedan uppstucken med 23!72 fot för hvar half knop. Senast undersöktes uppstickningen i Havre. Logg-glasen voro af nyaste konstruktion och hade ingen gång befunnits differera. Intet afseende var gjordt äå bakvattnet från propellern, och hade fartyget alltid varit efter besticket. Hade ej varit närvarande vid dagens loggning, som verkställdes af två befarna styrmän, Andersson och Nilsson, samt af första klassens matros Jansson, hvilken si-tnämde tagit styrmansexamen och tjenstgjorde som tredje qvarterets styrman. G. brukade sjelf kontrollera den loggade farten när den tycktes miss. tänkt, men loggningen vid tillfället var ej skäl att misstänka. Hade ej uträknat eller observerat tidvattnet, och ansåg sig icke dermed böra inverka på chefen, då som man trodde pålitlig lots fanns, Hade förut iakttagit, att den tid lotsen förutsagt att man skulle få sigte af fyrskepp och dylikt alltid slagit in. G. eger ej sådan känne. dom i engelska språket, att han kunnat rådgöra med lotsen eller Jäsa den engelska seglingsbeskrifningen. Rörande lodning åberopar G. hvad han förr sagt samt ansåg lodning ej behöflig före kl. !.6, helst djupen å ömse sidor om kurslinien enligt sjökortet ej variera så, att man deraf kan sluta till hvar man befinner sig. Hade trott ske net vara från en seglare. På frågan: hvarföre gjorde ej G. hemställan om lodning när lotsen syntes oviss derom?? svarade G., att han ej vi att lotsen så var och ej visste hvarför lotsen ändrade kursen. Sjötjenstgöringsreglementet stadgar, att ansvarsstyrman skall låta loda, om än ej lotsen det begär. G. erkänner, att det tillhörde honom att derom göra hemställan, men han har j rätt att lägga fartyget bi. Trodde sig icke böra begära l. det, då loisen ansågs pålitlig. Reglementetstadgar äfven, att då lots är ombord tillhör det an: svarsstyrman att tillse, det lotsen lotsar riktigt ). G. kunde icke kontrollera detta. G. var, dock utan egen ansökan, jemväl kommenderad som proviantförvaltare. Krigsrätten har efter i loggboken antecknade kurser och distanser uträknat, nvar Orädd i enlighet dermed skulle befunnit sig kl. !4.6, då kursen ändrades till NO., och funnit det vara: Lat. N. 50? 44,8, Long. O. 044,8. Målet uppsköts. Till ledning vid bedömandet af färhållandena vid Orädds strandning, vilja vitmeddela följande upplysningar: Fyren på Dungeness är 92 engelska fot hög; den lyser med elektriskt ljus, som bör synas på 15 engelska mils afstånd; ljuset är genom skär-:; ste : mar sålunda afdeladt, att det synes hvitt åt den del af horisonten, der seglingen är utan fara, men annars iödt; dessutom finnes vid Dunge sedan September månad sistlidet år ett kraftigt misthorn eller en ånglur, med hvilken under tjocka hvar 20 sekund signaleras. Alla vittnen hafva frågats rörande de ljus de såväl före som efter strandningen hafva iakttagit, men intet vittne har sett något sken af beskaffenhet, att det kan med säkerhet antagas hafva kommit från fyren, ehuru det är möjligt att något af de röda sken, som flera vittnen efter strandningen sett, kommit ifrån fyren. Intet vittne har hört något ljud af misthorn. Strandningen egde rum omkring 4 engelska mil från Dungeness, och luren har, enligt hr Kafles uppgift, under tjocka någon af de följande dagarne tydligt hörts till strandningsstället. Det ställe, der Orädd enligt det uppdragna besticket å sjökortet skulle varit, en ha!f timma innan den strandade, är omkring 12 eng. mil sydvest från Dungeness. Redan första ransakningsdagen styrktes med dokumenter, att den engelska lotsen tagits ombord i Grimsby redan den 24 November och derifrån lotsat Orädå till Havre, hvarjemte ikommendörkapten Kafle företedde såväl lotsens af Trinity House utfärdade licens, upplysande att lotsen var auktoriserad att lotsa fran Humberns mynning sydvart till Downs och nordvart till Leith som ock en mängd under sistlidet är för samma lots utgifna betyg af Lefälhafvare såväl å engelska örlogsskepp som å kofferdifartyg, bland de sednare Gefleskeppet Gevalia, uti hvilka intyg lotsen vitsordas som kunnig, säker och pålitlig man samt utmärkt lots, samt att flere af kofferdifartygen blifvit af honom lotsade förbi Downs inåt Engelska kanalen såsom till DungeKN Beachy Head, Portland, Wight och Cariff. ) Vi anse oss härvid böra nämna det besynner: hga förhållande, att oaktadt dessa räddnings: medel alltid brukas å passagerareångbåtar (lifräddningsbojar äro för dem genom författning anbefallda) finnes ingen förordning som anbefaller sådana för kronans fartyg. Det enda i den vägen som å dessa finnes, är den så kallade ?frälsarebojen, som dock vid ett skeppsbrott naturligtvis ej är af någon betydenhet. ) Detta stadgande förefaller både opraktiskt och temligen abderitiskt, ty hvad skulle då lotsen tjena till? Blekingspostens anm. C. G. Qvarnström. tu