BLANDADE ÄMNEN. Krinolinen död i Kjöbenhavn! skrifves till Lunds Veckoblad. — Död?? och hon slår ned ögat och med en vemodig blick tar honliksom afsked med detta pansar, hvari hon under minga år vunnit sina bästa segrar. — ?Död? en det var en alltför vigtig nyhet att icke behandlas med all möjlig gard och med en historieskrifvares fulla allvar och noggrannhet. Alltså, sä gick saken till: Det var på tredje vintern sedan Dannevirke utrymdes — liksom då, så äfven nu i Februari månad — en afton i ett herrans väder, som der var stor konsert vid hofvet. 300 voro inbjudna, både qvinnor och män — och allesamman voro de af en viss rang och täckeliga voro de att skåda. De stora stjernorna tindrade granneligen som -solar på de guldbroderade uniformerna, och diamanterna blixtrade i kapp med de spelande ögonen. Men den ena säg på den andra, de sågo på drottningen och på sig sjelfva, och enhvar knep sig i armen och frågade; Är detta verkligen du sjelf?? Och pappa såg på mamma, och mamma såg på dottern, och på mången äkta kammarduksnäsduk föll denna afton en hemlig tår, ja saken lät sig icke längre fördölja: drottningen hade lagt af krinolinen, och hofvet hade följt drottningens exempel, och ?Amaliegade? hade följt med hofvet, så att på hela hofkonserten fanns icke en enda fågelbur. — Frid vare med dig, stackars kr.nolin!