blifvit räddade 400 meniskolif och 15 fartyg tagits af grund eller blifvit räddade ifrån farlig belägenhet genom direkt hjelp ifrån stationernas räddningsmanskap och räddningsmedel. Den första räddningsstationen, Mälarhusen å Sandhammar, var färdig att träda uti verksamhet den 31 November 1855 och, samtidigt med denna, äfven raketstationen Brantevik nära Cimbrishamn. — Det första räddningsföretaget, som ifrågakom, utfördes lyckligt vid Mälarhusen den 8 Okt. 1856, och på den tidrymd, af något öfver 10 år, som redan förflutit, hafva räddningsstationernas antal så småningom ökats till 13, på så sätt att år 1857 tillkommo ionerna Viken och Arilds läge, den förra fullständig och den sednare endast raketstation. År 1860 upprättades stationerna Fahludden och Ekeviken å Gotiand, samt Gräsgård å Öland, den förstnämnda fullständig,station och de sednare endast båtstationer. År 1864 blefvo båtstationer ordnade vid Höganäs samt vid Klädesholmen och Kärringö uti Bohuslänska skärgården, äfvensom Torekow blef försedd med raketapparat. Uppå särskildt derom af Kalmar stad gjord framställning blet äfven uti Oktober 1865 båtstation ordnad på detta ställe, sedan den erhållit fl ständig. uppsättning af den räddningsmateriel, som K. M:t beslutit kostnadsfritt tilldela samhället. Den sista statiouv, som blifvit upprättad är Smögen uti Bohuslänska skärgården, och har denna station, som blef färdig att träda i verksamhet uti Maj 1866, blifvit försedd med räddningsbåt af nyaste engelska modell. Af det anförda finner man att det är först på sednare åren som räddningsväsendet vunnit någon synnerlig utveckling, men, om man icke fäster afseende vid denna gradvisa utveckling, så befinnes att, i medeltal på hvarje station räddats något mer än 3 personer årligen, eller nogare uttryckt 40 personer årligen) på nuvarande 13 stationer, hvilket gör 400 personer på 19 års tid. Jerföra vi detta förhållande med hvad som egt rum uti England, der lifräddningsväsendet säkerligen är mest utveckladt, och uti vårt grannlana, Danmark, der man äfven med förkärlek synes omfatta denna institution, så framstå följande märkliga fakta. På de tio åren 1854—1863 räddades i England sammanräknadt 4701 personer, eller i medeltal 470 om året, hvilka, fördelade på dåvarande 132 stationer, gör 3,6 på hvarje station, eller egentligare på hvarje par stationer, räddades minst 7 personer. Uti Danmark har, under : samma tidrymd, räddats 1007 personer eller 100,7 om året, hvilka, fördelta på 35 stationer, blifva , 2,88 för hvarje station. Häraf synes att resulta. terna äro nära enahanda uti Sverge och Danmark, men för England utvisas större verksam ! het, hvilket har sin naturliga orsak uti det ojemnförligt stora antal fartyg, som navigera utefter dess kuster. Tager man ytterligare i betraktande att hela antalet hos oss på 10 år räddade blifvit . fördelade på alla 13 nuvarande stationerna, men icke mindre än 6 stationer af dem tillkommit på de sista 2 å 3 ären, så, fastän äfven både util! England och Danmark nya stationer under denna tid tillkommit, ehuruväl uti vida mindre propor-f tion, torde beräkningen blifva ännu fördelaktigare för svenska räddningsväsendet och utvisa att det fortfarande förtjenar att uppmärksammas och utvidgas. Den för stationen Smögen, uti Bohuslänska skärgården, anskaffade räddningsbåten är byggd å skeppsvarfvet i Carlskrona, efter samma modell som blifvit antagen uti England för The National Life Boath Institutions? räddningsbåtar. Deuna båt har ännu icke blifvit använd vid något räddningsföretag, men vid en, den 12 sistlidae Juni under hård kultje och hög sjö, med densamma anställd pröfning visade den sig såsom en förträfflig och säker lifbåt, hvaraf vigtiga tjensters kunna förväntas. g Vid -sednaste inspektion af lifräddningsstatio ö nerna, uti sistl. September och Oktober mäna-g Vv Db I rA Tx der, befunnos de uti god ordning och räddningsapparaterna väl vårdade, med undanvtag af Kalmar, der man inhyst bäten och öfriga effekter s uti ett ytterst fuktigt, och i alla afseenden der-t till olämpligt, källarhvalf i den gamla 28: I v muren. I och för räddningsväsendets vidare utveckling har, under den 25 och 27 sistl. Oktober, inspeks tören ibland annat föreslagit, att en lifräddnings-v båt, i likhet med den för stationen Smögen h byggda båten, må, under loppet af vintern och mn nästkommande vår, byggas å skeppsvarfvet ifi Carlskrona, samt att denna båt afses för att plai ceras vid Kyrkesund och Syd-Koster uti Bohuso länska skä-gården. S Af de fartyg, som under år 1866 erhållit bi-ti stånd från räddningsstationerna, voro 4 svenska, s 6 engelska, ett tyskt, 1 franskt och 1 finskt. u em h — Elojogter. I Gefle Posten för sistl. onsdag lases: 3 Vi hafva förut flere gånger haft anledning att erinra om nödvändighe för vederbörande myn: I e dighet eller Gestriklands areförbund att; kraftigt uppträda till skyddandet afelgarne, af hvilka 4; i denva svåra vinter redan ett betydligt antallij skall vara fälldt inom företrädesvis Öckelbo och h Hamrånge socknar, och vi hafva i dag ånyo skäl lh att taga vederbörandes uppmärksamhet i anspråk a för denna vigtiga angelägenhet. Vi hafva oss lt nemligen från säker källa bekant, att flere elgar Ii i förliden vecka fälldes inom Hamränge, utan att g) man lyckats upptäcka banemännen eller öfver-g: komma deras rof. Djerfheten hos skyttarne kan !ph endast jemföras med befolkningens obenägenheta att röja dem. Så t. ex. observerade tvänne qvin4 nor från Hamrånge i onsdags tidigt på morgo-f; nen en stor elgtjur som med vacklande steg försökte öfvergå dc s. k. Trödjemurarne, men som lä dock stupade vid vägkanten. Skyttarne syntes o då ej till, men voro antagligen ej långt borta. Efter ankomsten till Hille omtalade de väl hä delsen, men innan nägot hann åtgöras, hade skyttarne lyckats undanskaffa bytet, hvilket från denna plats omöjligen kunnat gå för sig, om ejlo någon medlidsam bonde i trakten lånat dem häst och åkdon. Samma vecka kom en elg, synbarligen alldeles uttröttad, fram till ett kolhyggelmn och lade sig der trygg i närheten af arbetarne. Skyttarne höllo sig visliga på afstånd. På aftonen aflägsnade sig åter djuret och stupad gen derpå. Förföljda både natt och dag af jägare och vargar, söka de arma djuren sin räddning i flykt ned mot hafskusten, men få torde väl med lifvet hinna dit. Genom blidvädret har det bildat sig skare på snön, som skär sönder de stackars djurens ben, hvarigenom de blifva trötta och oförmögna att gå. I det nu rådande månskenet kan jagten med lika fördel bedrifvas på natten, som om dagen, och följden häraf skall, !g utom allt tvifvel, blifva elgslägtets utrotande, om ej kraftiga åtgärder vidtagas. Vi hafva hört en gammal jägare, som sjelf ej så strängt efterlefver jagtförfattningen, påstå, att 30 å 40 elgar j fi denna vinter stupat på Ockelbooch HamrångeP skogarne, och vi anse ej denna uppgift vara öf-! 9, verdrifven, med kännedom om skogsfinnarnus e djerfhet och outtröttlighet vid denna slags jagt.. ör upptäckande af tjufskyttarne har extra öf verjägaren Lönnqvist utvecklat mycket nit, men u då hans bemödanden ej understödjas af folket, ! sl har han hittils icke kunnat få någon fast. Etts verksamt medel skulle troligen vara, att jägare-!1, förbundet offenligen, genom kungörelser i kyrkord na och tillkännagifvande -i tidningarne, utfäste,. haläninear dt dar cam UnntiäAelt mannen nen Id