telse — om lvändt uppmärksamheten på sig. ieke Cora Pearl kommit oci Pariserdomstolarne ha full sysselsättning att handlägga mål, angående aktörer oci aktriser. Häromdagen stod Stora operan Itenor, Villaret, inför domstolen, anklagac för otacksamhet. Då Villaret ännu stod och sålde öl ner i Provence, träffade han samman med er rofessor i musik, hr Brun. Professorr lyssnade på Villaret, hvilken gerna trallade och sjöng, och en vacker dag upptäckte Brun att Villaret var en tenor af förste rongen. Professorn tog sångaren med sig till Avignon och lät honom sjunga för sig i sju timmar om dagen ett halft års tid. Men cå var det också slut med professorns krafter; han hade arbetat och sjungit med sin elev, så att han sjelf fått en svår bröst. sjukdom. Icke dessmindre for han med Villaret till Paris, men der träffade honom den sorgen, att Villaret måste genomgå ännu en lång kurs innan! han fick debutera. Omsider uppträdde Villaret och gjorde succs, men under det att applåderna skallade inne i salongen, gick den gamle Brun och gret i korridoren, ty den otacksamme eleven hade icke ens skickat sin lärare en biljett. När den värsta grämelsen var öfver, och sedan Brun fått tänka ett par år på saken, blef Villaret stämd till domstolen, att stå till svars för sina gerningar. Professorn fordrar ersättning för en upptäckt tenor; för sex månaders arbete; för en bröstsjukdom, läkararvode och mevikamenter; för en förlorad tro på tacksamheten, och för ett i öfrigt förbittradt lif. Alt detta uppskattar hr Brun till. 20,000 franes. Det skall bli intressant att se om domstolen finner den stackars professorns begäran obillig. Saken är för närvarande uppskjuten. Efter Villaret kom turen till Theåtre Jyriques tenor, Monjauze, som dagen derpå stod inför domstol, stämd af sin direktör, för det han nekat uppträda en afton. Då vi säga stod inför domstol, så är det blott en term, ty de respektive parterna sitta beqvämt hemma i sina fåtöljer, under det att deras advokater strida för dem. Äfven denna sak är oafgjord. Tredje degen hade en modeskräddare stämt en al Gymnase-teaterns aktriser. för skuld. Räkningen erbjöd ämnen till betraktelser, ty bland annat stod der: Eno kappa — 2000 francs, en klädning — 1500 francs. — Och denna artist har måhända icke större lön än den förstnämnda siffran. Sorgliga tidens tecken! Men nog nu med skandaler. Här stryka vi ett streck — — som betyder, att vi nu gå in på det oskyldigas område. Till att börja med kunna vi tala om hvad som hände Celine Chamont häromaftosen; Den täcka aktrisen biträdde vid en recett på Varietås och s-elade en subrettroll i Nos gens. I en seen blir hon ond och kastar sin otrogne fästmans gåfvor på elden. Men bäst Celine hoppade af förargelse, lossnade ett band eller en knapp, och hon var nära att falla på något som släpade framför hennes fötter. Det var en underkjortel, som bör jade ta vägen nedåt. Hvad var att göra? Att äter fästa upp den var omöjligt, hvarför Celine. lät saken ha. sin gång. Med några djerfva hopp befriade hon sig ur sitt längsel, hvarpå hon med vredgad min rtullade ihop kjorteln och kastade den efter fästmansgåfvorna på elden. En stormande applåd belönade denna pråsence desprit, och sedan aktrisen en stund skrattat i kapp med publiken, fortsatte hon sin roll. På samma teater gafs ett lustspel för sista gången. I en scen uppträdde ett dussin små hvita pudlar på scenen, och då ridån föll började ett starkt snöfall i salongen. Men det var icke snö, utan små pappersOppar som i tusental släpptes ned från taket Man skrattade, och hvar och en tog fast i en papperlapp. På alla stod med stora bokstäfver att läsa: ?De spanska hundar, som debuterat på Varict6s, finnas till salu vid rue Aboukir 71.7 — Ett originelt sätt att annonsera! Här stryka vi åter ett streck —— som betyder att det icke längre är fråga om skämt. Vår landsmeninna, fröken Hebbe, uppträdde härom afton på en musikalisk eoir i en af Paris förnämsta privata salonger. Tidningen Figaro skrilver derom: Fru Pilte presenterade för sina gäster en ung svensk sångerska, fröken HebE, som hr Carvalho engagerat för Theåtre Lyrique och som snart skall debutera i Don Juan Det är en mäktig, klingande sopran, med myc ken swak och en utmärkt stil. Fröken Hebe sjöng med stor succs cavatinan ur andra akten af Judinnan och en aria ur Marcellis komiska opera la Sorciere.? Och dermed sluta vi, öfvertygade om, att när slutet är godt, är allting godt. Richard.