Tankar rörande vårt landtförsva:. (Nedanstående artikel har blifvit till oss insänd från en upplyst och af oss högt aktad högre militär. Vi införa den utan alla anmärkningar, men skola en annan dag återkomma till ämnet, som vi betrekta ur en nägot ol ka synpunkt, ehuru vi ifrigt syfta till samma mål som förf ttaren, nemligen ett nationalförsvar, som ken häfda vär sjelfständighet.) Vårt lanutoch sjöförsvars tidsenliga ordnande och snslag dertill, är en af de vigtigaste, om icke den vigtigaste, bland de frågor, som den nu samlade riksdagen får sig förelagda. At dess lösning beror hutfvudsakligen vår sjelfständighet. Det är derföre naturligt att hvarje sann fosterlandsvän, som nägot tänkt sig in i dertill hörande ämnen, har svårt ait afuålla sig från att derom yttra några ord. Det rena fosterländska uppsåtet, som framkallat dem, torde icke misskännas. Efter alla an!edningar kommer den indelta armens bibehållande ätt ifrögasät skilligt af hvad den rörer kan behöfrva för bättras, men behofvet af denna förbättring är framkalladt af tidens fordricgar, som lätt kunna inympas, uten att nedrifva sjelfva institutionen. Insändaren våger påstå, att aldrig har vår indelta armå verit ar högre värde för oss,) än nu. Kriget och följektligen härarne bafva antagit en förut knappt avad dimension. 1 följd deraf mäkto, icke ens stormakterna, att i fredstid underhå Ila den krigsmakt se behöfva i filt. Derföre mäste i krigstid hären förstärkas genom konskripUAE NS SANN ERT