tor hafva utgjort 194 rår 56 öre samt frivilliga gåfvor 122: . — Utgifterna under året hafva uppgått till 142 rdr 50 öre. Af denna summa ha de största posterna utgjorts för tryckning af matrikeln samt diverse inventarier såsom räkenskapsböcker, sigill m. m. — Föreningens hela behållning utgjorde den 2 Januari 1867 4915 rdr 39 öre, af hvilken summa 4500 äro å 5 ränta deponerade i Stockholms enskilda bank; 270 rår äro utestående å en revers, som löper med 6 4 ränta, och är utfärdad af en äldre ledamot, skeppsstufvaren ÅA. F. Söderström, hvilken vid sitt inträde i ER för 3 år sedan såsom gåfva öfverlemnade 200 rdr samt betalte på en gång. inträdesafgifien och tre årsafgifter för sig och en annan ledamot. Slutligen fanns vid bokslutet 145 riksdaler 39 öre kontant i kassan. Den sist inskrifne ledamoten erhöll visserligen numret 180; men egentligen finnas vid 1866 års slut endast 175 ledamöter i föreningen; emedan, sedan föreningens stiftande den 19 Januari 1863, 3 ledamöter hafva äflidit och 2 hafva till följd af andra omständigheter blifvit skilda från föreningen. Orsaken till att nummerordningen fortlöper, ehuru en och annan antingen till följd af dödsfall eller andra förhållanden utgår från föreningen, bör tillskrifvas den omständigheten att i motsatt fall ingen reda skulle kunna hållas på ledamöternas nummer hvarken i flaggan eller matrikeln. Af de sålunda verkligen varande 175 ledamöterna voro vid detta års början 21 skyldiga för 1 års afgift; 2:ne ledamöter ör 2 och 5 för 3:ne årsafgifter. Dessa sednare fem ledamöter, som genom sekreteraren skola erhålla skriftlig påminnelse, komma att utstrykas ur föreningen innan nästkommande Mars månads slut, såvida de icke inom denna tid inskicka liqvid. Med ingången af år 1867 voro 34 ledamöter delegare af föreningen, det vill säga hade rättighet att åtnjuta alla de förmåner som enligt reglementet tillerkännes Jedamot som varit in-. skrifven i föreningen 3 år och fullgjort sina skyl-. digheter till föreningens kassa, det vill säga inbetalt 4 årsafgifter. Det är med stor tillfredsställelse och glädje vi kunna omnämna, att sjömannaföreningen, oaktadt den ännu kan kallas ny och oaktadt den ännu så litet omtalats i offentligt tryck, gått framåt med, vi skulle kunna säga, jättesteg. Ett gammalt ordspråk säger ?En god sak talar för sig sjelf, och dettå sanna ordspråk kan fullkomligt tillämpas på denna förening. Betraktom hufvudstadens tomma hamn, betraktom hufvudstadens skeppsrederiers ihopkrympande och till en del totala försvinnande, som har till följd att hufvudstadens fordom så talrika sjömansklass också försvunnit, betraktom detta, och man skall förvånas öfver att en förening sådan som denna har kunnat komma till stånd, har kunnat årlien ökas såväl i ledamotsantal som i kassa. en lyckligtvis aftager icke skeppsrederirörelsen uti andra Sverges städer i samma oproportionerliga grad som i Stockholm, och lycklig var den tanken hos föreningens stiftare att icke inskränka hennes utom allt tvifvel välgörande verkningar uteslutande till Stockholms sjömän, utan tvärtom tillåta andra städers sjömän att ingå som ledamöter och delegare af densamma; ty det är otvifvelaktigt genom denna sednare tillåtelse som ledamöternas antal kunnat så tillväxa som det sö under de tvenne sednare åren. Hvad som lock hittills tyckes ha slagit fel uti de för sina likar, sina yrkeskamrater och medmenniskor så ömma och tänkande stiftarnes beräkningar, är det hopp, som de närde, att få se mängden af föreningsledamöterna utgöras af de lägre graderna inom sjömansyrket, det vill säga män från Skansen; ty bland de nuvarande 175 ledamöterna finnas endast 10 matroser, då deremot antalet af styrmän uppgår till 81 och antalet befälhafvare eller kaptener till 84. Flertalet utgöres sålunda af den en graden i yrket. Och ehuruväl äfven bland dessa sednare, till följd af oförutsedda omständigheter, hvilka ingen dödlig kan beräkna, behof kunna uppstå genom sjukdom eller andra olyckor, hvilka det bör blifva föreningens sköna ändamål att, hvad på henne beror, söka mildra, tro vi dock det icke vara utan en viss smärta för stiftarne att se det nyss omtalta åf dem närda hoppet ha slagit fel. Att det emellertid så skett, är, vi upprepa det åter, följden af hufvudstadens under de sednare åren allt mer och mer inskränkta skeppsrederirörelse; och man kan ej begära att matroser, som segla för andra städer, hvarken kunna hafva den kunskap oi eller det intresse för föreningen, som både kan och bör finnas hos dem, som oe för Stockholmska hus, ehuru de främmande ledamöterna dock äro tillför säkrade samma förmåner, som hufvudstadens eget sjöfolk, af föreningen. Emellertid hafva de mera tänkande inom yrket, nemligen kaptener och styrmän, äfven från andra städer anmält sig till ingm i porer ov och från nästan alla sjöstäler inom riket, från och med Haparanda till och med Ystad och Göteborg, finnas ledamöter inom föreningen, hvilka för henne hysa det största förtroende och det varmaste intresse, oaktadt de hvarken personligen känna styrelsens ledamöter eller dessas åtgärder i och för förvaltningen af de inflytande medlen. Det gifves dock ett sätt att få individer af de lägre an inom sjömansyrket att tänka något på sin framtid, på en tid af sjukdom och af ålderdom, och detta sätt är, att deras befälhafvare, styrman eller kapten, hvilket som helst, om han är ledamot af föreningen, söker göra begripligt för sina underlydande nyttan af att under helsans och ungdomens tid ingå i en förening, hvilken under tider af sjukdom och ålderdom till en del kan lindra deras bekymmer och behof. , Det är detta sätt, som vi skulle vilja anhålla att ledamöter, som hafva eller få befäl, ville begagna till vinnande af ett mål, det vackraste en menniska kan eftersträfva, nemligen : att kunna gifva hjelp och tröst åt sin lidande nästa. Äfven under det tilländagångna året har föreningen ihågkommits med: en gåfva, så mycket vackrare, som dess gifvare är en person, hvilken icke tillhör föreningen och icke ens sjömansyrket. Ehuru han måhända icke gerna vill bli omtalad offentligt, och ehuru vi icke veta om han är den egentlige gifvaren, så må han förlåta oss att vi här omtala hans namn för föreningens ledamöter, på det hvar och en af dem må i honom få lära känna en vän af föreningen och en person, som vet rätt uppskatta sjömannens verksamhet, som är att natt och dag våga sitt lif och utstå mödor oelf försakelser för andra samhällsmedlemmar och dessas egendom: Gifvaren eller rättare sagdt tillställaren af 100 rdr rmt är grosshandlaren hr:Gustaf Sandberg, och ehuru föreningens styrelse strax efter gåfvans emottagande lärer ha tillsändt hr Sandberg en skriftlig tacksägelse, kunna vi revisorer ej underlåta att så här offentligt å våra egna och öfriga ledamöters vägnar uttrycka vår hjertliga tacksamhet för den vackra gåfvan, som måhända i en aflägsen framtid kan bli orsak till en sjuklig och fattig sjömans nedkallande af den Högstes välsignelse öfver den idle gifvaren. Måtte han ha föregått med ett exempel, som följes af flere! Måtte snart någon Rettig blifva synlig: i -hufvudstadens samhälle, detta samhälle, som hittills gjort så ofantligt itet, om ens nå ot, för den orkeslöse, af ålder, mödor och försakelser brutne sjömannen! Måtte lera, som hafva öfverflöd, vid något tillfälle änka på denna klass af arbetare, och öfverlemna något, om än aldrig såclitet, till sjömannaföreingen, så att den må kunna rädda den åldrige jer skadade sjömannen från den nöd eller det elände, som nu väntar honom sedan han icke nera förmår uthärda de vedermödor som äro örenade med hans yrke. Vi sluta denna vår-berättelse-med en liflig och ijertlig önskan, att sjömannaföreningen måtte ullväxa i samma mån hädanefter som hittills, och att den måtte bli uppmärksammad af de förnögnare samt af dessa hugnad med gåfvor, på let den må kunna i sin mån gagna, göra godt