alltför högt uppdrifven indirekt beskattning Den förra utgår af befintlig nettobehållning, hvaremot den sednare drabbar jemväl de konsumenter, som hafva att bekämpa dag. liga umbäranden. Vårt yttrande här ofvan, att alla olägenheter skyllas på tulltaxan, var så tillvida ofullständigt, att de enskilda bankerna jemväl af mången anses vara olycksbringande. Under denna förevändning, men uppenbarligen i afsigt att förvärra ställningen, har blifvit motioneradt, att privatbanksedlarne skulle förses med charta sigillata motsva rande 3 proc. till 5 proc. af deras pålydelse. Man klagar öfver en svår financiel ställning och man föreslår en åtgärd som ofelbart skulle leda till att ytterligare betunga lånetagarne. Att rikta ett hugg mot en och träffa en annan, vittnar ej om stor urskilning. För öfrigt hafva motioner blifvit väckta: att utlåning af penningar bör grundas på låntagarens sysselsättning i stället för den erbjudna säkerhetens beskaffenhet; att inga nya enskilda banker finge oktrojeras och att de nuvarande skulle vid oktrojernas tilländalöpande alldeles upphöra. Protektionisterna visa en synnerlig förtänksamhet då de redan nu söka förbereda en storartad villervalla vid den tidpunkt då franska traktaten tilländalöper. Men mest anmärkningsvärdt torde dock vara, att protektionisternas afsky för de enskilda bankerna egentligen lades i dagen från och med år 1864, då bankrörelsen blef frigjord. Så länge blott tolf enskilda banker existerade, och således taktiskt innehade monopol, enär nya banker ej erhöllo oktroj, gjordes emot pankväsendet inga anmärkningar af betylenhet, men sedan hvilka personer som nelst kunna, uti hvilken stad som helst, med akttagande af gällande banklag, stifta nya nskilda banker, så är hela bankrörelsen ördömlig och satt uti samma kategori som n tulltaxa, hvilken i någon mån befrämjar det fria utbytet?. Det hjelper väl icke att, in der alla dessa bemödanden att försvåra tällningen, denna, dag efter dag, genom en illtagande sparsamhet och försigtighet i afärer påtagligen förbättras. Vi hysa dock jen tillförsigt till riksdagen, att alla dessa må reaktionära försök på sin höjd skola Omma att vålla nägon tidsspillan och att jet ekonomiska välståndet må tillåtas på aturlig väg förbättra sig sjelf, derigenom tt stadga i både tulloch banklagstiftning nå för den närmaste framtiden kunna påäknas.