Ett annat slående bevis på slentrianens och fördomarnes magt ega vi i det sätt, hvarpå infanteriets beväpning hitintills blifvit bedrifven. Det preussiska tändnålsgeväret har varit kändt sedan tvenne årtionden tillbaka, och amerikanska skjutvapen, vida öfverträffande det preussiska, hafva redan i några års tid spelat en stor roll på krigsteatern, utan att man hade tänkt på att tillegna sig det förra eller ens förskaffa sig någon kännedom om de sednare. Sedan tidningar och tidskrifter länge hade bemödat sig att fästa uppmärksamheten på dessa, var det, såsom vi tro, geaom civila personers försorg, som amerikan ska gevärsmodeller först blefvo hit införskrifna och understälda höga vederbörandes pröfning. Tvifvelaktigt är, om dessa, det oaktadt, hade behagat egna dem någon uppmärksamhet, om det icke ungefär samtidigt härmed hade ingått underrättelser, att åtskilliga europeiska stater antagit den ena eller andra amerikanska gevärsmodellen och gjort stora vapenbeställningar i Förenta Staterna. Det vill synas, som om man på ett visst håll, med en hög tanke om egen förträfflighet, förenade ett starkt begär att blunda för sådana krigiska uppfinningar och förbättringar, hvilka föreskrifva sig från republikanska samhällen der armåerna äro till, icke för att öka statslyxen, ej heller för att upprätthålla monarkiska eller aristokratiska intressen, utan helt enkelt för att försvara landet. Endast John Ericssons aktade namn skyddade i början den amerikanska uppfinningen af monitorn mot beskyllningen att vara ?humbug?. Att de amerikanska skjutvapnen ända till den sednaste tiden voro ?humbug? i ouropeiska militärmyndighetens ögon är emellertid kändt, och utan tvifvel betraktas ännu de amerikanska härarnes högt utbildade ingeniörsväsen och utmärkta sanitetsorganisation, likasom äfven det nya, hvarmed en Grant eller Sherman riktat strategien, för humbug?. Allt detta kunde få vara deras ensök, hvilkas antipatier bestämma dem at tänka så; men förhållandet blir ett annat. när det gäller attlemna milliontals riksdale: af folkets svårt förvärfvade till gångari händerna på personer, hvilka i sitt eget fack visat sig icke kunna eller vilja följa mec sin tid.?