på dagordningen, tvekade mången vän af det fria utbytett om han borde gifva sin röst för reformen, emedan han befarade att densamma skulle kosta oss pröfningen af ett åter infördt skyddstullssystem. Mången vän af skyddstullssystemet intresserade sig för reformen under förhoppning att de nya kamrarne skulle ofelbart underkänna ?det fria utbytet. Säväl farhågan som förhoppningen grundade sig på den omständighet, att, enligt nya riksdagsordningen, jordegarne, såsom tillbörligt är, skulle komma att utgöra en ofantlig majoritet inom den nya representationen. Protektionisterna trodde sig hafva lyckats öfvertyga jordegarne att dessas näringar behöfde tullskydd för att blifva rätt blomstrande. En allians erbjöds af dem, som ogerna ville försaka den vinst de genom tullskyddet under åratal på allmänhetens bekostnad uppburit, åt dem, som förmenades skola kunna draga fördel af högre tullar och ett ömsesidigt fördyringssystem, men det var klart att då Sverge, så länge utbytet är fritt, i allmänhet exporterar Tandtbruksprodukter till högre belopp än dylika produkter importeras, så kunde jordegaren ej af ett skyddstullssystem draga någon annan fördel än att, vid inträffande missväxt eller dålig skörd i landet, tullsatsen skulle ytterligare fördyra de nödvändigaste lifsförnödenheterna. Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen inträffar missväxt lyckligtvis mera sällan. Antag exempelvis hvart tionde år. Jocdegaren skulle då hvart tionde år njuta fördel af tullskyddet, hvaremot han genom det ömsesidiga fördyringsstemet måste jemväl under de öfriga nio ären till fabrikanten erlägga det genom tullgkyddet förhöjda priset ä de af skyddade näringar tillverkade artiklar, hvilka landtmannen förbrukar. Den ömsesidiga fördelen var således uppenbarligen ett tomt ord, men dertill kommer ytterligare den ganska vwigtiga omständighet, som ej får förbises, att just när landtmannen skulle njuta fördelarne af tullskyddet, så befannes priserna på lifsförnödenheterna genom missväxten redan så uppdrifna, avt tullen måste undanrödjas. Genom de bekanta utskottsvalen och med kännedom om kamrarnes sammansättning har det blifvit tydligen ådaga!agdt, att jordegarne i allmänhet icke vänta sig några fördelar af ett tullskyddssystem. Deras åsigter hafva visat sig vida mer upplysta än protektionisterna någonsin anat. Vi erinra oss mer än väl huru nuvarande vice talmannen i andra kammaren, sjelf jordegare och städse lifligt intresserad för all. männa angelägenheter, under debatten om franska traktaten, gjorde reda för de önskvingar och behof som kunde tillfredsställa och gagna svenska jordbruket, men förklarade högtidligen att deribland icke borde ifrågakomma något tullskydd. Denne man har fått rätt, hvaremot en ifrig protektionist och väldig ledare i 1865 års bekanta bevillningsutskott, den ärade ledamoten som röstade för tull på försökt på fläsk, nu ej lyckats vinna så mycket afseende för sina bemödanden, PE RESTE SN EE att han ens lyckats blifva suppleant i samma utskott som han med sådant välbehag kallade ?mitt utskott?. Detta är tänkvärda förhållanden, och det ena med det andra lägger i öppen dag, att den protektionistiska agitationen iullkomligen har misslyckats. Dess uppgift synes nu vara att försvåra ställningen och sedan skjuta skulden på vännerna af ?det fria utbytet?. I denna syftning hafva åtskilliga framställningar redan blifvit -gjorda och flera torde vara att förvänta. En motionär har föreslagit: tull på allt som är twlfritt; en annan förhöjning af tullen på raffineradt socker i skarpare proportion än förhöjningen af råsockertullen, hvarigenom tullskyddet för sockerraffinaderierna och hvitbetsodliugarne skulle komma att ökas. Regeringen har väl funnit sig nödsakad göra framställning om förhöjning af sockertullen, men likväl dervid iakttagit att raffinadsockertullen skulle förhöjas lika många ören som råsockertullen. Genom detta förfaringssätt har frågan blifvit begränsad till en beskaltningsfråga, och vi betvifla ej att, då stadga är af vigt för alla industriella företag, det nuvarande bevillningsutskottet kommer att söka göra en dylik åsigt gällande. Det må vara protektionisterna förbehället, att arbeta uti reaktionär riktning; vännerna af det fria utbytet? skola ej missbruka sin makt, utan blifva de åsigler trogna, som hysas af tyra femtedelar af första kammarens ledamöter och två tredjedelar af den andras samt hufvudsakligen innefattas uti den önskan att, sedan lifsmedelstuliarne blifvit undanröjda, stadga i tull-lagstiftningen bör i möjligaste måtto eftersträfvas. Den erfarenhet af nu gällande tulltaxa man vunnit är utan tvifvel ganska tillfredsställande, men berättigar icke till den förmodan, att erfarenheten är tillräcklig föratt deraf draga den slutsats, att man kan vidtaga ytterligare förändringar. Under så ovanliga förhäållanden, hvilka vållat ansenliga prisfall uti fastighetsvärdena, är det ganska svårt att bedöma nationens förmåga att i egenskap af konsument skatta medelst tullafgifters erläggande. Som hvar man känner, hafva protektionisterna sökt vältra alla orsekerna till de finansiella svårigheterna på tulltaxaa, men ingen tulltaxa i verlden skulle kunnat förhindra priserna å fastigheter att, sedan en liflig spekulation upphört, nedgå till det kapitalbe!opp, hvarå skälig ränta kunde påräknas genom fastighetens årliga afkastning. Uti bränvinsindustriens intresse har en motion blifvit väckt, att drawback för exporteradt bränvin skulle erläggas med 70 öre, i händelse bränvinsskatten förblir 60 öre, och med 87!2 öre, i händelse skatten förhöjes till 75 öre. Dessa exportpremier skulle naturligtvis minska inkomsten på hränvinet och följaktligen framtvinga nöd vändigheten af att pålägga eller förhöja någon annan skattetitel. Det välmenande förslaget, att bankovinsten skulle qvarblifva i rikebanken, för att dermed öka det tillgängliga länekapitelet, har precist samma påföljd. Någonstädes skola medel tagas till statsverkets allmänna behof, och får ej deruti inräknas riksbavkens afkastning, så mA och tg KR tr DR ER ÄRR or tt re KL rg rr eta sk — om 4 BR måste naturligtvis ett motsvarande belopp