Slutligen sätter man sitt vinstbegär i förening med sitt konstsinne och gör sig till deltagare i Skandinaviska konstexpositionslotteriet, i Konstföreningens lotteri, i Föreniogens för nordisk konst lotteri, i hr For: nanders konstlotteri, och efter att vid dragningarne i alla dessa lotterier ur lyckans bjul ha uttagit elfva niter och en aqvarell, som dock icke är af Scholander, sätter man sin sista riksdaler på en nummer i Artisternas och litteratörernas lotteri, som med vanlig rikedom och smak ordnas af prof. Boklund. ?Outsläckliga begär efter vinst?, må jag med den i Strelings grammatika citerade romaren utbrista, hv:lka påfund ingifver du icke menniskors barn!? Så har jag under julhelgen i familjerna sett en artig leksak, bestående af ett dussin olika nationers resp. flaggor af färgtryckt papper, svenskt fabrikat, från Lundequist komp:s officin, lämpliga icke blott för ornering vid festliga middagar, supåer och tiilställningar i hemmen, vid födelseoch namnsdagar samt i julgranen, utan äfven för att bibringa de små kunskapen om utseendet af främmande länders flaggor — en kunskap som det kan vara godt för våra barn att i tid få inhemta, på det de framtiden må veta hvad det är för folk, med hvilka de lägga sig ombord, på samma gång de se till att de sjelfva icke segla under falsk flagg. Det har varit en lust att under de ungas lek härmed se den i despotismens tjenst svajande trikoloren stryka för det fria amerikanska stjernbaneret och att se den påfliga flaggan svaja i bredd med den från Buenos Ayres. Härmed äro vi inne på kapitlet om julfröjderna. En landsortsbo, som med väl späckad plånbok varit uppe i Stockholm och roat sig ett par veckor, lika godt hvilken årstid, skall visserligen aldrig glömma den resan, och en lan isortsbo, som aldrig varit här mena af tidningsannonserna ser hvilken mängd af märkvärdigheter och förströelser hufvudstaden erbjuder, tror i sin enfald att stockholmaren 0.pphörligt simmar i ett haf at nöjen, liksom han, i fall ett nummer ef de 12 landsortsexemplaren af Stockholms Dagblad händelsevis faller honom i händerna, på samma goda grund antager att gödda buikoner färsk sparris, äkta rysk kaviar och strassburger gäslefverpastej är hvardagsmat lör den lycklige hu:vudstadsbon. Operans under, Hasselbackens fina middsgar, Novillas evigt grönskande lagerlunder hägra för provincialens inbillning, Valballa-orkester s toner blandas med Christy minstrelsången för hans öron till en musik sådan man blott får höra den i drömmen, mannen frår Eldön eller Ile de Bourbon, hvilket just kan komma på ett ut, gycklar för hans själs öga omvexlande med de franska dansöserna i Berns saloog, vid hvilkas åsyn i kött och blod, då de med sin oefterhärmliga liflighet, grace och abandon utföra den ystra debardeurpolkan eller den sprittande ungerska Csardas, eller då de tillsammans med Belinders elever densa denna pas de cing, som utgjorde glanspunkten i baletten Gisella, vår småstadsbo betagen skulle fråga från hvilken af Flammarions verldar dessa förtjusande varelser månde härstamma. Men ock! stockholmaren, för hvilken alla dessa herrligheter. äro hvardagsmat, har knappt tagit den flyktigaste notis om flertalet af dem; han har kanske en afton varit hos Berns och en afton i Valhalla och femte eller sjette dag jul fö femtionde gången haft sitt nöje af att se båten i Wermlänningarne hvälfva om med den hederlige pastorn på somma gång skön Anna gör sitt leukadiska språng, men för öfrigt tillhör han för närvarande Tarflighetsförbundet som mni vet, han spar allt hvad sparas kan, i matväg inskränkande sig icke blott inom de sex rätterna mat, deserten inberäknad, utan med sin diet inrättad i närmaste likhet med den bellmanska: söndagen hvitkål, torsdagen ärter, lördagen strömming?. En afton antager jag emellertid att han slagit på stort och bjudit sina små, eller i fall han är ungkari, baraen i den familj, der han varit bäst upptagen, på Theatre pittoresque i huset n:r 28 vid Regeringsgatan, lilla byggnaden norr om Odeon. Der har under helgen förevisats ett skeppsbrott vid kusten af ön Martinique — märk väl icke i engelska kanalen på höjden af Dungeness, Det skulle varit för mycket upprörande att se vår stackars Orädd stöta på grund och hela dussinet arma båtsmän gå till botten med lfräddningsbåten, eburu vi alltid kunna trösta oss dermed, att de dött för Sverges ära, för såvidt densamma kommer att representeras genom de gamla runstenar m. m., fom den svenska korvetten hade öfverfört till Havre för att derifrån vidare befordras till den stora verldsutställningen i Paris. . Sedan Betlehems stjerna ieke -mera lyser öfver Stockholms horisont är stormen på bafvet ej att försmå. Att börja med är himlen klar och molnfri, en lätt sydostvind krusar sakta vågorna. Fartyg af alla nationer, ömsesidigt helsande hvarandra med kanonskott, genomkorsa sjön. Asynen af ett par af skeppen, som föra svensk flagg, är särdeles uppfriskande. Himlen börjar mulna, och vinden springer om; åskmoln uppstiga vid horisonten; det stormar häftigt från nordost. En fregatt, som I blifvit läck, vräkes våldsamt af de höga vågorna och håller sig blott med största aesträngning öfver vattenytan; slutligen måste den kapa masterna och sjunker; flera matroser och passagerare söka rädda sig uti de utsatta sluparne, men bli af vågorna kullkastade och förgås, andra åter kämpa mot stormers och böljornas raseri samt söka genom simmande rädda sig på flytande fat, kistor och spillror af fortyget. För att föröka fasan af skådespelet börjar det nu regna, natten inbryter och blixt följer på blixt. Pianisten, som ackompanjerat fraraställningen, uthärdar icke längre; han slår ett skrällande ackord på sitt instrument somt ruser derpå upp och ut, måhända för att taga sig en styrkdryck på pärmaste restauration. Sjön suger, som men vet. Man ser vid det matta skenet från en fyr i förgrunden flera fartyg drifva redlösa på hafvet: elt af dem s:randar på en klippa och totalt sönderkrossadt ;