Jnglina rapport rörande nusslojdens fornallande i Sunds socken at Ydre härad: Inom , Sunds församling likasom inom hela Ydre härad är, synnerligast genom ortens rikedom på skog, allmogens husslöjd af ålder så vanlig, att få hem bland dem finnas, der ej de flesta artiklar tillverkas, hvilka erfordras för den inre eller yttre hushållningens olika bestyr. Hos den besutna allmogen går denna tillverkning sällan utöfver det egna behofvet, och hos jordtorpare och backstugusittare afser den merändels gjorda beställningar inom :häradet eller afsalu vid dess hittills tvenne gånger årligen å Österbymo hållna marknader, mindre ofta utförsel till städer eller angränsande härader. Orsaken härtill är förnämligast att söka i häradets aflägsna läge, som omöjliggör för den egna dragare saknande arbetåren att annorstädes än i sin hemort utbjuda siova tillverkningar. Dessa hafva dock hittills vid ofvannämnda marknadstillfällen haft en lätt afsättning och liflig efterfrågan genom det stora antal köpare, hvilka äfven från vidt skiljda orter sig härför infunnit. Om detta goda förhållande kommer att fortfara, är mer än tvifvelaktigt, enär kommerskollegium af för ortens innevånare okänd anledning aflyst från och med år 1867 den af häradets marknader, som årligen i Juni hållits och å hvilken husslöjdens under vintern förfärdigade alster: egentligen afyttrats. Att sagde kollegium härvid efter all anledning mot husfliten hos häradets fattigare befolkning riktat ett dödshugg, torde det lika litet anat, som det ansett nödigt att före marknadens aflysande göra sig reda för dess betydelse.? När man läser denna betraktelse öfver en sak;som både inom detta härad och på andra håll väcker bekymmer och torde ha motsvarighet på ännu flera ställen, -måste man önska att riksdagen måtte dervid fästa sin : uppmärksamhet, till förekommande af ett nytt betryck för allmogen. Vi äro fullkomligt öfvertygade om attl bristen på marknader för svenska produkter är en af de största anledningarne till den betydliga importen ef utländska varor, för hvilkas spridning utländningarne och isynnerhet tyskarne ha en särskild talang och göra de största ansträngningar, emedan de väl veta, att derpå beror hela den ofta förr bedrägliga affären. Huru skall man vi mna få köpa de svenska varorva, då de-: ras åtkomst är så svår, då säljarne fördrifvas äfven från deras anspråkslösa platser i fria luften, som så ofta skett både i Stockholm och annorstädes, cch då man lägger så många hinder i vägen för bandeln? Skola dessa industriidkare, hvilka, enligthvad. uppgifterna till husslöjdskomitån utvisa, öfverallt sysselsätta sig med en så storl massa slöjder, af köparne uppsökaside aflägsna laudsorter, i skogarne, der de trägna arbetarne tillbringa sin tid i sina torftiga kojor, under det mödosammaste lif och de största försakelser? Skall detta arbetande folk, som beskattas till förmån för det tärande och njutande, också genom hinder och trakasserier sättas ur tillfälle att försälja sina arbetsprodukter, som de tillverka för att kunna betala sina skatter och lifnära sig med det, som de måvga sugrören lemna öfrigt? Länder det till osedlighet att hålla marknader på landsbygden, å lämpliga, centrala platser, der landtmännen kunna, utan alltför långväga och kostsamma resor, afsätta sina produkter, men till sedlighet att beskydda städernas krogar, der Jandtmännen ofta förstöras och afnarras eller . under ruset beröfvasde: penningar, hvilka de skördat för sitt arbete, sina produkter? Om man vill att husslöjden, som vi tro stär bland de främsta i vigt, derföre att den underhåller och fyller de första behofven för det kanska största antalet; om man vill att husslöjden skall draga någon fördel af den större bandeln, så utgör just marknaden eller den s. k. torgdagen? på landsbygden vägen dertill. Om köpmannen, som gör affärer i större skala, skulle till exempel vilja grunda någon spekulation, vare sig för konsumtionen inom landet eller för export, på en svensk tillverkning, så hvilken utväg för att erhålla kännedom om förhållandena och träffa aftel med landtmännen är bättre än just marknaden, der han både träffar industriidkarne på ett ställe och är i tillfälle att taga kännedom om deras varor. På detta sätt kunna de mindre industriidksrae erhålla ständiga kunder och arbete på beställning, och af de små bäckaroe blir en stor å. Härigenom uppstår äfven en mera regelbunden tillverkning och medel erbållas till dess fallkomnazde. Näst associationen, tro vi att detta sätt att främja och lyfta husslöjden skall visa de bästa frukter. . I stället att aflysa markoader, hvilket tyckes vara fullkomligt öfverflödigt, enär de aflysa sig sjelfva när tiden är inne och de genom förändringar i förhållanden och kommunikationer blifvit onödiga eller malplacerade och behöfva flytias till andra ställen, likasom nu redan inträffat med flere städer, hvilka genom jernvägarne fätt sin handel så rubbad, ett de måste betärka sig på helt nya verkningsfält, — i stället att aflysa marknader, tro vi att de böra på det lifligaste uppmuntras, så att hvarje vigtite ort erhåller sådana, och säkerligen ligger deruti ett af de kraftigaste medel till den svenska industriens upplifvande och stärkande, icxe blott hvad husslöjden vid: kommer, utan äfven hvad fabriksoch handtverksindustrierna rörer. Men dessa marknadsplatser böra inrättas på annat sätt än Stockholms torg, nemligen så att de erbjuda något skydd för trofikerende mot oväder. De långa afstånden till afsättningsorterna och de ofta svåra kommunikationerna samt de dåliga och backiga vägarne, äfvensom bristen på kaital, utgöra de inflytelserikaste hindren för husslöjden. ill stor del måste den således, utom hvad de egentliga yrkesnännen på landsbygden vidkommer, begränsas till de lediga stunderoa, till vinterqvällarne och i främsta rummet till det, som erfordras för husets och kommunens eget behof., Utan vidsträektare associationer kan hvs slöjden såedes ännu icke på många ställen underhålla någon ständig handel, och denna försvåras också ar varuförselns dyrhet och tidanillanr — Mon fill den wneriodiska handel