skriande missförhållanden, som de hvilka förefunnos i afseende på röstgrunden. För vår del inlade vi i detta afseende städse de kraftigaste reservationer, och vi voro förvissade att det icke skulle dröja länge innan frågan om kommunallagarnes modifierande i här antydda hänseende skulle komma på dagordningen, likasom vi hyste de bästa förhoppningar att rättvisa och billighet samt en vid tillämpningen vunnen erfarenhet skulle tala så högt till förmån för en sådan modifikation, att den snart skulle tillviona sig bifall, till och med inom en representation, så sammansatt som vår ståndsriksdag. i Frågan om representationsreformen mellankom dock och undansköt för en tid fråan om kommunalreformens fullständigande. å ena sidan kunde man icke vänta, att nationens intresse, som så uteslutande riktats på den stora reformen, skulle kunna samtidigt vända sig åt frågan om kommunallagarne med sådan kraft, att den för en förändring nödvändiga påtryckning af allmänna meningen kunde åstadkommas; å andra sidan var det icke heiler rätt välbetäskt, att bringa henne för allvar å bane på samma gång som till afgörande förelåg ett representationsförslag, till så väsentlig grad bygdt på kommunalförfattningarne. Dettal: oaktadt kom ämnet verkligen till tals i nåaf de större landsortsstäderna, der missförhållandena äro särdeles skriande, till följd af den öfvervigt, som några större bolag : utöfva vid kommunalvalen, och framställningar gjordes till regeringen af ett stort antal petitionärer i Örebro, Halmstad, Upsala och Kalmar, om de anmärkta missförhållandenas afhjelpande genom en skäligen jemkad röstskala. K. M:ts svar på dessa framställningar föreligger nu och viredogöra på annat ställe i blaset för dess innehåll. Vi beklaga högeligen den likgiltighet, hvarmed regeringen betraktat och behandlat denna stora angelägenhet. Väl veta vi, att K. M:ticke numera kan, oberoende af representationen, dekretera några förändringar i kommunalförfattningarne, hvilka i sammanhang med representationsreformen erhållit civillags natur, så att för deras förändrande fordras konungens och riksdagens sammanstämmande beslut; men regeringen hade dock kunnat och bort genom en framställning i ämnet till ka nrare, gifva något erkännande åt befogenheten af de förda klagomålen. Nationen, som så gerna vill se den nuvarande styrelsen gå i spetsen för framåtskridandet i alla riktningar, hade i en sådan handling funnit en gärd af rättvisa, som skullö ha stärkt dess tillit till regeringen, hvarjemte derigenom för sjelfva saken vunni:s ett stöd, som kunnat hastigare och utan häftigare meningsstrider bringa till afgörande en fråga, som i alla händelser icke kan komma att länge vänta på sin lösning. Nu lemnar regeringen i stället ett svar, hvilket kan betraktas föga annorlunda än såsom ett hån mot de mindre bemedlades befogade klagomäl. Antingen skall man uppsåtligen vilja utestänga den stora mängden af kommunernas medlemmar från delaktighet i vården om de allmänna angeläenheterna, eller ock skall man sakna all kännedom om menniskonaturen, då man uppmanar de mindre röstegarne att genom ett mera almänt deltagande? i valförrättningarne och kommunalförhandlingar göra sitt inflytande gällande. Ty man må icke inbilla sig, att personer, som veta, att om de infinna sig till tusental vid valurnan, kunna de dock blifva kullvoterade af en eller två eller i alla händelseraf några få högtbeskattade, som sammanrota sig för att genomdrifva en annan mening än mängdens. Man förmår ingalunda genom dylika erinringar, och för resten icke genom några uppmaningar, denna mängd att begagna sig af en rättighet, som ingenting annat är en ett gyckelspel; men man skall otvifvelaktigt lyckas väcka hos de tillbakasatte en känsla af bitterhet, af hat och afund :mot de bemedlade, hvilket ingalunda Kan vara för samhället önskvärdt eller nyttigt. Det vore sannerligen vida bättre, ty det vore ärligare, om man rent ut förklarade, att man icke vill tilldela de mindre bemedlade något inflytande på kommunalförvaltniogen. Man skulle dä åtminstone icke håna dem genom att säga: I ären ju röstberättigade; hvarföre begagnuen I eder icke af er rösträtt?? Det är beklagligt att man ännu skall i så hög grad förbise det inflytande på tänkesätten och sinnesstämningen hos folket, som de medborgerliga rättigheternas utsträckning. till den stora mängden utöfvar. Låt vara att ofta nog alldeles samma personer skulle kallas till medborgerliga förtroenden och alldeles samma åtgärder af dem vidtagas, vare sig awvt de tillsättas af ett fåial eller ett flertal bland medborgarne; det blir dock städse en himmelsvid skilnad på den ställning, som de styrda intaga till de styrande, om de sednare tillsättas af ett fåtal maktegande eller af den stora mängden. I sednare fallet betraktar dem folket såsom sina egna ombud och sätter till dem ett helt annat färtroande än om det fått sig deras myndighet pätvungen af nägra fä, i hvilkas händer man lagt ett orättmätigt inflytande. Ifrågavarande regeringsbeslut skulle otvif: velaktigt ha väckt mindre öfverraskning och förvåning om det hade emanerat för åtskilliga år tillbaka, då regeringen genom sina beslut, t. ex. i valordningsfrågan, visade sig Töga böjd för en jemlik fördelning af de medborgerliga rättigheterna; men att samma regering, som genom represeatationsförslagets framläggande visat sig ha kommit å helt andra tankar och vågat föreslå fullomligt lika rösträtt vid riksdagsmannaval, nu skulle lemna utan allt afseende en framställning sådan som den ifrågavarande, kan ieke vara annat än i hög grad oväntadt. Säkert är, att frågan nog kommer till tals vid riksdagen, och att de skäl, som tala för en förändring i den af petitionärerna antydda riktning, äro så giltiga, att det icke kan dröja länge innan statsmakterna måste lemna dem gehör. —-— —— —— Kommunalförordningen. Uti en till K. M:t ställd, af k. befallningshafvande i Norrbottens län insänd skrifvelse har landstinget i nämnda