Hufvudstadens förseenie med bränsle. Rörande denna sak innehöll Posttidningen för någon tid sedar en uppsats, som innehöll åtskilliga intressanta uppgifter och praktieka anvisningar och som vi derföre, till följd af åtskilliga insändares derom framställda begäran, här reproducera: Ekonomiska funderingar. Enligt de uppgifter, som finnas att till å, hafva till Stockholm inkommit sjöledes följande partier ved: År 1860 91,968 famnar. 1861 — 113,836 kd 1862 85,079 kd 4863 93,122 4864 — MN 1865 101,135 eller i medeltal 96,068 famnar för hvarje af de sista sex åren. Med tillägg af det, som på jernväg och genom landväga transport tillföres, kunna vi med säkerhet antaga, att årliga förbrukningen i Stockholm uppgår till det betydliga beloppet af 100,000 famnar. Här är således fråga om en högst betydlig affär, och sjelfva varan är en af våra första och största nödvändighetsartiklar. Nägon inskränkning uti sjelfva förbrukningen af ved kan svårligen ifrågakomma, dels emedan våra eldstäder äro byggda för detta bränsle, dels derför, att vi äro så vana vid våra eldbrasor, att vi svårligen kunna undvara dem. Men en betydlig inskränkning såväl uti besvär som kostnaderna för denna förbrukningsartikel skulle kunna åsadkommas, om det funnes insigt i hvad hushållning verkligen är, samt tillräcklig företagsamhet, att tillgodogöra sig de tillfällen till förtjenst, som i detta fall stå till buds. Vi hafva många ekonomiska synder alt svara för, men dock ingen större än den, att vi fortfarande envisas att vara våra egna vedfournerare. Vi köpa vårt vedförråd vanligen för ett år och måste säledes ligga i ett betydligt förskott. hvilket är kännbart nog, isynnerhet för dem, som lyfta sina inkomster per qvartal eller månad; vi måste sjelfva jrrangera om vedens sönderhuggning, och slutligen hafva vi byggt dyra lägenheter för att förvara all denna ved, I utlandet, der man ej anser sig hafva råd att slösa, har man anlagt vedgårdar, i hvilka veden lägges, sönderhugges och magasineras, för att se dan i mån af behof hemforslas till förbrukaren. Vi vilja försöka göra ett öfverslag beträffande de olägenheter, vi hafva af vårt sätt att här vid lag gå ull väga, och den vinst, vi skulle hafva, om 1 tillegnade oss den praktiska erfarenhet, som man på andra ställen redan vunnit. Vedskutorna äro under hela seglationstiden så stadigt gäster uti våra hamnar derföre, att de sjelfva tillika tjenstgöra som vedupplag, då deras lossning ej kan verkställas förrän köpare till veden anmäla sig, likasom skepparen fullgör den dubbla funktionen af fartygsbefälhafvare och vedhandiare i en person. Detta skall naturligtvis betydligt fördyra veden, utom det att våra hamnplatser, huru utsträckta de än äro, alltid skola blifva otillräckliga. Fartygen skulle, om vedgårdar funnes, kunna lossa på en dag; na måste de under 8, kanske under 14 dagar ligga och vänta på köpare för lasten. Vid den s. k. upptagningen? af ved taga vi vanligen folk i hamnen för iläggning i måtten, men sällan kunna vi vara qvar för att kontrollera att detta sker med iakttagande af köparens fördel. Hvem garanterar, att icke dessa legokarlar stå på skepparens sida? och under sådana förhållandea kunna ju många procent mätas bort. Huru många procent ved förstöras ej derigenom, att man ej bryr sig om att tillvarataga de spånor, sova blifva en följd af huggningen? Allt sådant kommer ej en väl ordnad vedgård till last. Om vi antaga, att at de 100,000 famnarne, som dyeligen hitkomma, 25,000 användas af industriella yrken, såsom i bagerier, i bryggerier o. 3. v., så återstå 75,000 fammar för hushällens behof. Dessa magasineras uti särskildt för detta ändamål byggda källare, vedbodar eller vindar. 75,000 famnar ved upptaga ett utrymme af 10:800,000 Ikubikfot eller ungefär lika med kubikinnehållet af 5000 medelstora boningsrum. Vi vilja dermed icke ha sagt, att en vedkällare kostar lika mycket att bygga som ett boningsrum; men med visshet kunna vi försäkra, att det finnes mycket ved i Stockholm, som årligen drager en magasinshyra af fullt 15 rdr pr famn. Under det fattiga familjer få bo långt aflägset på Söder oeh betala ända till 140 rdr för ett medelstort rum med del i kök, så bygga vi fortfarande dyra lokaler för våra vedtrafvar, hvilka till tförvaringsrum på sin höjd behöfva ett tak. . Då våra qvinliga domestiker i allmänhet ej orka att bära ved, så måste vi hafva husdräng eller ett extra biträde för detta arbete. Förr var detta förenadt med vattenbärning, nu göres denna obehöflig genom vattenledningen. Har väl någon gjort sig besvär med att uträkna, hvad denna vedbärning kostar? Jo, först den betingade aflöningen, derefter extra gratifikatiomer från köket, beroende på den mer eller mindre nåd, som bi trädet vunnit inför kokerskans ögon, sedan den sjelftagna liqviden i t. ex. en och annan ölbutelj och kanske annat smått, som står i vägen i källaren. Vi vilja söka göra ett ötverslag af hvad veden, oberäknadt inköpssumman, kostar oss. Tläggnmg pr famn... sec Hemforsling, medelpris, pr fi Sägning och huggning pr famn. Trafning pr famn ......... Magasinshyra, medelpris, p Spint och spånor, hvilka ej taza Bärning från vedförrådet tiil köket eller rummen ; Tidspillan vid inköpet o. d. Om här i Stockolm anlades vedupplag på nåra ställen, helst naturligtvis vid hamn, så skulle: lossningen från fartygen anat kunna ske och trängseln derigenom minskas i våra I amna Vv