UTRIHHS. FRANKRIKE: Ett rykte är i omlopp, att hr de Mou stier skall till grekiska regeringen aflåti en not, hvari han klandrar den uppmuntrar och det indirekta stöd, som, insurrektioner på Kreta finner hos henne. Ett annat i Paris mycket trodt rykte vilj veta, att Fould skall afgå och att det fran. ska kabinettet skall undergå förändringar dels till följd häraf och dels till följd ef de meningsskiljaktigheter, som skola förefinnas mellan Moustier å ena sidan samt Rouher oeh Lavalette på den andra. Om den förstnämnda komme att nedlägga sin portfölj, skulle han sannolikt få till efterträdare Luvalette, som å sin sida skölle afstå ledningen af inrikes departementet till prefekten i Lyon Chevreau. Hvad Fould beträffar, ekulle hans afgånog till en del vara föranledd af hans helsotillstånd, till en del af hans motstånd mot de förändringar i budgeten, som oundvikligen påkallas af de föreslagna reformerna i militärorganisationen. Till alla dessa förlägenheter komma ytterligare å ena sidan de, som underhandlingarne med Rom och det högre franska presterskapets beteende bereda franska regeringen, samt å den andra dess förhållande till Förenta Staterna. Man vet nu, att det meddelande, som Bigelew gjort i Compiggne, var affattadt i så föga försonliga ordalag, att kejsaren skall ha fordrat dess återtagande, innan de inledda underhandlingarne om Mexikos utrymmande fortsaties. Häref kom sig dröjsmålet med införandet i Monitören af tillkännagifvandet om expeditionstruppernas snara afresa, hvaraf åter följde, att detta tillkännagifvande kom samtidigt med telegrafaidraget ur Johnsons budskap, hvilken omständighet man tydde så, som om kejsaren blifvit genom budskapet nödsakad att fatta beslutet om truppernas hemfärd. De franska tidningarne ha talat om ett af franska hofvet till flera europeiska makter framstäldt förslag, som skulle gå ut på att betrygga påfvens ställning efter den franska armåns aftåg. Tidningarne Patrie och Libertå förklara nu, att detta arrangement icke är af någon politisk beskaffenhet; det är nemligen helt enkelt fråga om att åt påfven bilda ett slags civillista, till hvilken de katolska makterna skulle bidroga, för att fritaga katolicismens öfverhufvud från all administrativ ansvarighet. ENGLAND. Den storartade reformdemonstrationen i London i går åtta dagar sedan utmärkte sig genom så mycket lugn och ordning, att till och med de tidningar, som ifrigast bekämpat den, nu egna arbetarne och deras ledare det största beröm för deras uppförande. Den välvilligare sinonesstämningen hos valreformens motståndare måste dock säkerlien till en del tillskrifvas den omständigeten, att resultatet blef mindre storartadt än reformpartiet hade gjort sig räkning på. Hvad som utfördes i går?, skrifver Times den 4 dennes, ?om också i ett jemförelsevis mindre omfång, utgör ett tillräckligt bevis på, att ett stort antal af våra handtverkare fordrar valrätt samt att det icke är anledning att frukta för missbruk deraf. Aldrig har i något land en folkmassa varit samlad, hvilken hade större aktning för ordningen, och ingen enda olägenhet inträffade, med undantag af det oundvikliga hämmandet af trafiken.? Times berömmer vidare arbetarne för deras intelligenta, anelående yttre och förklarar det vara bragt utom allt tvifvel, att många af dem ha större befogenhet att bli valmän än desmå minuthandlare, som under nuvarande förhållanden ega. sådan rätt. Processionen, som beräkuas ha utgjorts af 25—30,000 menniskor, uppställde sig i S:t James Park, hvarifrån den begaf sig till Beaufort Park, lord Ranelaghs egendom, och deltagarne sörjde förnämligast sjelfva för ordningen, under det den befann sig å väg, hvilket icke var lätt, då tusentals åskådare stodo å ömse sidor, De antagna resolutionerna innehöllo först en protest emot, att de ar. betande klasserna, såsom man påstått, skulle vara drinkare, okunniga, fallna för att taga mutor och liknöjda i politiskt afseende, och till denna protest ansiöts anspråket på allmän valrätt med sluten omröstning. Arbetarne uttalade derefter sin tacksägelse till Gladstone, Bright och Stuart Mill, för det de i parlamentet fört folkets talan, till George Potter, som hade ledt demonstrationen, samt slutligen till lord Ranelagh, för det han hade ställt sin park till deltagarnes förfogande. På aftonen hölls ett möte i S:t James Hall, der Bright och andra medlemmar af parlamentet togo till ordet för val