första gårgen — 1 söndags, den 4 NOV, — lemnade Rönne hamn, fick det i den af folke. tingsmannen, premierlöjtnant Dam redigerade Boroholms Tidende bland annat följande helsning med på resan: Men, Skandia, glem ej dit navn På tidens hav! Hvergang du gester Sveas havn, ber brodrehilsen i din favn og tolk vor laengsel og vort savn til broder brav! Og gid du leve må den dag, da du kan heise Nordens. flag på stang! Det tyckes häraf, som skulle Printzenskölds blodiga skugga vara nära att vika för upplysningens dag på det goda Bornholm. LITTEFRATURTIDNING. Innehåll: Ny upplaga af Stagnelii skrifter. — Paulson: Historik öfver folkuadervisningen. — Lifvet på landsbygden af förf till Agnes Tell. — Eneroth: Södermanlands herrgårdar — Janzon: Bidrag till Skeviksrnes historia. — Erikson: Läran om dopet. — Lobstein: Fvangeliska taflor. — Konversationsoch universal-lexikon. — Litteraturoch kont notiser, Samlade skrifter af Erik Johan Stagnelius, Första häftet. (Stockholm 1866.) En ny, vårdad upplaga af den store skaldens skrifter har länge varit af behofvet påkallad. Visserligen ha tid efter ennan flera omtryck af den ursprungliga, af Hammarsköld redigerade, texten gjorts; det bästa bland dessa, hvilket äfven innebåller åtskilliga nya stycken, är den af Sonden utgifna upplagan i tre delar (1836). Men äfven den grundar sig på den första; den är väl något rensad från de gröfsta felen, men dockzalltid i bufvudsak samma text. Att denna på flera ställen var högst felaktig, visade sig snart; men besväret af en grundlig texltrevision tyckes afskräckt sjelfva den flitige Sonden. Förläggaren till den närvarande upplegan har emellertid med full rätt ansett en sådan nödvändig och derför förskaffat sig tillgång till skaldens egna handskrifter, som förvaras å Kalmar gymnasiibibliotek. Enligt hvad man af den medföljande anmälan ser, har det vid dessas granskning visat sig, att Hammarskölds af alla upplagor följda text är långtifrån så tillförlitlig, som nutidens anspråk på upplagor af klassiska författares arbeten kräfva. Nägra prof af ny, rättad text finnas redan i detta första häfte, ipnehållande Vladimir den store, Blenda och början af Gunlög, ehuru, efter hvad vi ha oss bekant, endast för den sistnämnda dikten författarens handskrift varit att tillgå. I Vladimir ha rättelserna tillkommit genom jemförelse med den af författaren sjelf utgifna upplagan af denna dikt, hvilken Hammarsköld temligen slarfvigt aftryckt. . Såsom exempel på nu rättade, vanställande läsarter anföra vi: Vänd, o Vladimir, vänd från afgrundsanden tillbaka! hvaremot urskriften har afgrundsranden. — — het brände dess kyss vid strömmande gråten, här rättadt till: — kyss, vild strömmade gråten 0. s. v. Skörden af dylika väsentliga rättelser skall säkert bli längt rikare, då handskrifterna komma att inverka på texten. Upplagan rekommenderar sig äfven i yttre måtto genom sitt vårdade tryck och vackra papper samt aneluter sig genom format och utstyrsel värdigt till den samling af svenska skalders arbeten, hvilken den förtjente förläggaren förut utgifvit. Säkert lär det ej behöfvas någon särskild uppmaning till de många vännerna af Stagnelii för alla tider märkvärdiga skaldskap, för att förmå dem till att göra bekantskap med denna nya upplaga, den första, hvari skaldens arbeten framträda i ett, såvidt möjligt, fullt korrekt skick och i elegant utstyrsel. Den utgifves i 8 å 10 häften om I rdr och kommer att åtföljas af en ny, omfattande skildring af Stagnelii lif och skrifter, med begagnande af till en del nya källor och uppgifter, författad af utgifvaren, amanuensen Eichhorn. Historik öfver folkundervisningen i Sverge af P. Paulson. Stockholm 1866. Hos Ad. Bonnier. Folkundervisningen är visserligen hos oss jemförelsevis mycket ung, om man endast gör afseende på den tid då hon varit föremål för någon egentlig omvårdnad från det allmännas sida. Men bon har dock funnits till långt innan statsmakterna började taga någon närmare notis om henne, och kan i denna mening väl sägas ega en historia. År 1822, då den nuvarande folkskolestadgen utkom, funnos i landet 785 fasta skolor, af hvilka en betydlig del voro enskilta stiftelser. Det är denna verksomhet för spridande af en om än aldrig så torftig upplysning bland folket som bör utgöra förnämsta föremålet för en skildring af svenska foikskolans historia. Författaren till ofvannämnde bok har dock fattat sitt ämne betydligt vidsträcktare. Hans arbete har blifvit ej blott en historik öfver folkundervisningen i egentlig mening, utan en svensk kuliurhistoria från de aldra äldsta tider. Jemie det vi anmärka detta som ett fel i bokens plan, kunna vi dock ej annat än göra rättvisa åt dess stora förtjenster för öfrigt. Med en ihärdighet och flit som förtjenar det största erkännande har han från olika håll samlat en sådan mängd värdefulla uppgifter om folkekolorna före och efter 1842 som vi aldrig förut haft samlade på eit ställe. Vi finpa här ganska fullständiga förteckningar på deaf enskilda stiftade skolorna, vigbga äldre och nyåre kungabref rörande folkundervisningen samt