hittills endast stått i träldomens, förtrycket och det andliga mörkrets tjenst; väl kund jag på den tiden, då prinsessan af Wale vigdes till tdet stolta Bretlands brud, var riktigt glad, glad i hoppet midt under be kymmer och hotelser, ty då var ju e Danevirke utrymdt, Sön erjylland förloradt min gamla bhjelteära fläckad; utan tvifve fanns det i Mars 1863 någon anlednng til bröllopsglädje, nu ingen — men hvarfö tänka på allt detta, när tillfälle gifves til en glad afton? Har jag ej haft bekymme nog? Skall jag kanske genom tryckande sjelfbetraktelse skaffa mig ännu flere, oci sedan gå miste om en så sällsynt ögon fägnad, som tillfället nu erbjuder mig Hvad hjelper det väl i längden att idliger dröja vid Nordens tusenåriga, fallna gräns vall, jag förmår ju likväl ej med egna kraf ter resa den igen! Nej, hellre än att min nas den mörka stunden, ?da Sönderjyllands ungmö, så fager og så sker, blev villig udleveret til rövernes begeer?, vill jag i afton roa mig litet, till dyrköp! lön för långa sorger! Och så går hr Sörensen ut att roa sig litet med att se detlysande ryska sändebudshotellet. Han går geålunda politiskt utanför politiken bort och roar sig. År ej det oskyldigt nog? Dagen efter (i dag) erfar han väl med en viss öfverraskning, att genom det hittills hemliga äktenskapskontraktet 120,000 rår rmt utskrifvits ur hans ficka, hvars knappa ionehbåll han hade bestämt till inköp af bakladdningsgevär -— men, herre gud, man får ju intet för intet i denna näriga verld, följsktligen icke heller en bröllopsqvälls kungliga förströelse! Efterskrift den 11 Nov. Tillåt mig, hrredaktör, att beriktiga ett i Aftonbladets torsdagsnummer infördt meddelande från Ystad, angående den nya bornholmsk-skånska ångbåt, som satts igång mellan Kjöbenhavn— Ystad—Rönne. Angaren heter Skandia och är byggd i Kjöbenhavn på bornholmares och skåningars gemensamma vägnar; den är således ej något kongl. postångfartyg, utan ett enskildt bolags egendom. Då det första gången — i söndags, den 4 Nov, — lemnade Rönne hamn, fick det i den af folketingsmannen, premierlöjtnant Dam redigerade 4Boroholms Tidendes bland annat följande belsning med på resan: Men, Skandia, glem ej dit navn På tidens hav! Hvergang du gester Sveas havn, ber brodrehilsen i din favn og tolk vor laengsel og vort savn til broder brav! Og gid du leve må den dag, da du kan heise Nordens. flag på stang! Det tyckes häraf, som skulle Printzenekölds blodiga skugga vara nära att vika för upplysningens dag på det goda Bornholm. PISBOTDTISV RET STENS