(Insändt.) Nybroviken. Då nu ett år förflutit sedan en petition inlemnades till K. M:t, undertecknad af 1600 personer af hufvudstadens skilda samhällsklasser, uttryckande deras åsigter om olämpligheten af Nybrovikens igenfyllande, så torde, sedan lugnet efter den storm som då rasade inträdt, tiden åter vara inne att vidröra denna ömtåliga fråga. — Nybröviksfrågan är en brännande fråga, och kan, likt den numera genomförda representationsreformen, ej falla; ty den återkommer, och skall ständigt återkomma, tills den lyckligen blir löst. Ju längre den undanhålles ju flera öfvergå ifrån hrr stadsfullmäktige, till petitionärernas leder. För att så fort som möj igt bidraga att få denna fråga löst, tager ins. sig friheten fästa vederbörandes uppmärksamhet på följande: Ett ibland de förnämsta skäl, som anfördes till stöd för vederbörandes beslut om Nybrovikens igenfyllande, var att: osundt vatten der skulle stagnera och förpesta hela trakten, ja hela staden. Men äfven om detta påstående skulle vara grundadt, så finnes ett medel deremot, och det är, att: bygga en kulvert emellan Norrström och Nybroviken. erigenom skulle ovilkorligt en ständig tillförsel af friskt vatten uppkomma i Nybroviken och dess förpestade? vatten, blifva friskt och sundt. Och om, såsom ins. är förvissad om, det öfverklagade onda afhjelptes, hvad finnes mera qvar för tvingande skäl att igenfylla en för trafiken ber höflig vik af I2 million qvadratfots vattenyta, hvilken, utom sin nytta, äfven kan bli en prydnadför vårt samhälle? Arr stadsfullmäktige sjelfva kunna bäst öfvertyga sig om den stora trafik som är rådande vid Nybroviken, om de göra sig den mödan att infinna sig der. En mängd fartyg, från de största skepp till de minsta skärgårdsbåtar, lossa der oupphörligt förnödenheter, som de tillfört staden. Måtte derföre stadsfullmäktige, innan det blir för sent justera sitt olycksa liga, förhastade beslut och inskränka utfyllningen till vikens inner: sta del. Deras ära och anseende skulle ingenting derpå förlora, utan tvärtom skulle de förvärfva sig hela Stockholms stads högaktning och tacksamhet. Ins. tror att man vinner mer med att medgifva sig hafva handlat obetänksamt, än att trotsigt vidhålla ett beslut som rönt ett så allmänt ogillande, S:8.