lilla landthus i närheten af Winchester, dit Osborne först fört henne då hon, som hans hustru, återvände till England, och för hvars möblering och anordning han satt sig i så stor skuld. Ty Osborne hade härvid icke följt sin hustrus enkla och barnsliga önskningar, uten blott sin egen smak och betraktat den lilla fransyskan mera som den blifvande herrskarinnan på Hamley Hall, än som hustru till en man, hvars årliga inkomster helt och hållet berodde på andra. Han hade för hennes bostad valt en sydligare belägen trakt, så långt som möjligt aflägsen från de midt i landet belägna grefskap, der namnet Hamley var vida och väl kändt; ty han ville icke att hans hustru, omsock blott för en tid, skulle antaga ett namn, som ej verkligen och lagligen tillhörde henne. Vid alla dessa anordningar hade han troget sträfvat att uppfylla hvad han trodde vara sin pligt mot henne, och hon återgäldade honom detta med den varmaste kärlek, aktning och beundran. Om hans fåfänga blifvit sårad eller hans förboppningar slagit fel, så visste han hvar han skulle finna tröst, hvar han skulle finna den som öfverhöljde honom med loford och beundran, tills tankarnes hastiga fart med sådan skyndsamhet störtåde orden öfver henneg läppar, att hon slutligen ej kunde hinna uttala dem, som utgöt sin vredes skålar öfver hvar och. en som icke erkände och böjde sig för hennes makes förtjenster, Om hon någonsin önskade att komma till det Chateau, som var hans hem, och blifva införd i hans familj, så yttrade Aime dock aldrig ett ord derom. Hon längtade blott efter och bad blott om litet mera af sin makes sällskap; de goda skäl för nödvändigheten af hans långvariga frånvaro, som, då han sjelf framförde dem, syn