nlpå den för embelsmän nödiga bildningen, a läfven om studentexamen upphäfdes. Det 1 lär tvärtom rimligt att törsten efter kunska3 per skulle växa, då dessa kunskaper ej påel trugades oss. Tvånget har medfört den tläsigt att ?Artium og anden examen ere -hemmende Bomme, man maa komme forbi for att naa frem til Fagstudierne; de ere . nödvendige Onder, som man maa strebe at I komme fra saa let som muligt?. Man bettraktar de förberedande studierna icke efIter det bildningsinnehåll de medföra, men efter den karakter? de gifva vid examina och den lön, de genom ett godt embete inbringa; de emfaltas hvarken med kärlek eller aktning och derigenom beröfvas de den väsentligaste delen af sin förädlande kraft. Derföre ser man också så mycken okunnigIhet, högmod och råhet vandra omkring unI der bildningens yttre stämpel. Tager man bort denna allt för ofta falska stämpel och llåter bildningen verka efter blott sitt eget inre värde, eå skall det snart blifva sanning i hvarje sträfvan efter att vinna den, loch den okall sjelf blifva sann. Det nu gällande reglementet för sludentexamen utöfvar ett skadligt inflytande icke blott genom att beröfva staten många krafter, som mer än väl behöfvas och som nu måste ligga obegagnade ; det ställer sig också i vägen för utbredandet af kunskaper och bildning i allmänhet, till skada för indivi den, för kommunen och staten. Under våra små förhållanden skall man visst ännu länge fortfara, der det låter sig göra, att ordna barnets undervisning sålunda att vägen till embetsbanan står det öppen så länge som möjligt, hvari man understödes af statens skolor, hvilka dels blott förbereda till studentexamen, dels, om de äro latinoch realskolor, indirekt bidraga att leda barnen in i samma riktning, emedan realafdelningen i allmänhet ledes med mindre skicklighet och kärlek, hvarföre den också har mindre lärande och bildande inflytande på barnet och följaktligen åtnjuter mindre aktning. Oaktadt icke allas anlag och fattningsgåfvor äro desamma (ty en grupp af lärotmnen faller sig lätt och naturlig för den ene, en annan för den andre och tredje, under det hvarje sådan grupp, ordnad med skicklighet och klokhet, är lika bildande och nyttig), så sträfva nu alla som kunna det, utan afseende på naturliga anlag, in på den enda, afstängda vägen till den civila embetsbanan. Mången, som på ett eller annat stadium af undervisningen ådagalagt stora gåfvor, men icke fått utveckla och begagna dessa i den af naturen och egen smak angifna riktningen, uttömmer så sina krafter i striden mot de för dem främmande elementerna i förberedelsestudierna, att han, när han skall träda in i lifvet, står der halfbildad, utsliten, beröfvad alla intressen och all kraft att handla. En annan skadlig följd ef ofvannämnda reglementes prohibitiva natur, är att det genom sin ensidighet håller flera ämnen, dels fullständigt utanför den allmänna högre bildningen, dels så nedtryckta att dessa ej få utveckla den stora själsodlande kraft de ega. Bland de förra kan företrädesvis nämnas vårt fornspråk, bland de sednare natur. historien, och förnämligast vär egen litteraturs skalter. För dessa blir icke något rum, så länge latin och grekiska bibehålla den plats de nu innehefva i förberedelsen till studentexamen, och dock hafvz de förra en vida större del i vär utveckling än de sednare. Utan att vilja uppräkna det myckna som med öfverbevisande makt är anfördt af talangfulla skriftställare för att visa riktigheten af detta gamla påstående, skall jag : blott påpeka för det första, nödvändigheten att lära känna den natur, som icke blott är vilkoret för menniskans tillvaro, men som också i sin vexlande mängfald påtrycker folken deras egendomliga prägel — för det andra, det foktum, som ingen längre motsäger, att latinet och giekiskan, då de trängdes in på vår forntids, rikt, kraftigt och friskt sig utvecklande kulturs område, i stälIct för att rikta, stödja och vägleda denna, blott hämmade dess naturliga växt genom att beröfva den meddelelseredskapet, språket, utan att gifva något nytt i stället och förde den in på afvägar, hvarifrån nu lefvande och kommande slägters strä van blott långsamt kan återföra den i sitt rätta spår. Trots allt detta har Jatinet nu fått en plats i vär kultur, som vi må akta oss att obetänksamt beröfva det; ty dels är detta språk det för skolans afsigter bäst bearbetade ämne, dels är det en tråd, som sammanbinder väsentliga beståndsdelar af vår sednare kulturutveckling, som knyter en del af vår forntid till nutiden, och som derföre icke utan skada kan afklippas. Dess inflytande hvilar väl som en mörk och tung slagskugga öfver vår historias eljest ljusa och klara tafla, men denna skugga hör nu med till taflan, som utan den icke kan förstås; den utgör en del deraf och kan icke borttagas. Men vi vilja och kunna icke längre uteslutande arbeta i dess mörker; vi måste också ut på de solklara, fruktbara fälten. Jag bar tillåtit mig några omkastovingar vid ätergifvandet af br Quams motivering, och jag måste bekänna att bland hans aroumenter, på sina ställen, de yttersta blifvit de främsta och tvärtom. Men detta har skett endast för att beqvämligare kunna utesluta en del, för svenska läsare icke så beoripliga eller så intressanta saker, och för att få ur motionen utdraga de stycken, som ega mera allmängiltigt intresse. nr R tr AA Pt mA mA I FA AA PE FA KR DR RR PA — nh ot nm MM vn FH oc MM UTRIKRS. ENGLAND. IMa Aha MV faRdN KI flharillran