och utsläckes. Svetten perlar ut ur alla porer PE den olycklige; svårigheten att draga andan lir nästan outhärdlig, och det är kolmörkt omkring honom. Ljus, ljus blott!? tänker han, söker i fickorna och hittar några tändstickor, hvarpå han skyndar att stryka eld, i det han i sin förfärliga ångest icke betänker att fosforoch svafvelångorna ännu mer förpesta luften. Alla försök att tända upp ljus voro förgäfves. Utanför arbeta alla gesällerna, drypande af svett, i det de endast då och då hålla upp för att fråga: lefver du ännu?? — Ja, men skynda er för Guds skull, eljest är det förbi med mig, Y jag kan nu snart icke mera draga andan!? Och amraterna arbeta ännu ifrigare med borr, huggjern och dyrk. Förgäfves! Nu griper förtviflan den stackars mannen i skåpet. Med kämpakrafter spjermar han emot dörren, men metallplåtarne gifva icke det ringaste efter, och rosslande efter luft måste han hålla upp. Annu en gång bemannar han sig och hittar en mejsel, som var glömd på botten af skåpet. Han börjar strax arbeta och, förtrolig som han är med fästandet af det fatala låset, begynner han att skrufva ifrån detsamma; han hittar rätt på alla skrufvarre och — låset faller ifrån, dörren springer upp och den räddade kastar sig i sina väaners armar, — En god supå. En fransman, hr B., boende vid gatan de Marignan i Paris, återvände på nyåret till sitt hem, sedan han passerat julen i trakter af Bordeaux. Då han steg ur äkdonet, som fört honom från jernvägsstationen, qvarglömde han sin nattsäck, som innehöll en kalkon med tryffel, några andra läckerheter och en butelj det finaste vin, samt dessutom 37,000 franes i banknoter och andra papper. Hr B. märkte icke sin glömska förrän hans familj frågade om han hade någon present med sig och han tänkte taga fram de fina läckerheterna, men då var åkaren redan borta. Följande dagen lyckades hr B. att få reda på åkaren, men af honom fick han den upplysningen, att strax efter det hr B. stigit ur, upptogs åkdonet af en herre och ett fruntimmer som åkte till Chausså-Cliuancourt, der de stego ur och försvunno. Hr Bb öfvergaf nu allt hopp att återfå sin dyrbara nattsäck, men fram på dagen kom ett bud till honom med den förlorade nattsäcken och ett bref. I brefvet stod: Min herre! Vi äro mycket tacksamma för den utmärkta supå ni i går afton förskaffade oss. Kalkonen var förträfflig och vinet det yppersta man kan dricka. Edra banknoter ligga orörda. Högaktningsfullt Adolphe S. Victorine B. Med stor förvåning läste hr B. brefvet och skyndade att öppna nattsäcken, der pengarne verkligen lågo qvar. Af läckerheterna och vinet syntes deremot intet spår, och den förlusten bar hr B. med nöje, sedan han återfått sina 37,000 francs. — Parlamentariska fasoner. Vi ha meddelat några drag från de parlamentariska förhållandena i England och erinra i dag ett motstycke från Amerika; det är ?Courrier des EtatsUnis? för den 21 Febr. som meddelar följande karakteristiska drag från en amerikansk representantkammare, den i Nashville: En häftig ordvexling hade uppstått mellan presidenten och en ledamot af kammaren, hr Mullens, rörande en sidenten trodde sig kunna göra processen kort genom att kalla den nämnde representanten för en gemen usling, och för att än bättre accentuera detta epitet slungade han mot interlokutörens hufvud den ebenholzklubba, som presidenten begagnar för att påbjuda tystnad. Hr Mullens blet ursinnig häröfver, drog fram en revolver ur sin ficka och det var nära att uppträdet fått en tragisk vändning, om icke de andra representanterne lagt sig emellan och lyckats afväpna sm uppretade kamrat. — En ny Jonas i hvaifiskens buk. En präktig skepparhistoria berättas i en Londontidning för den 8 Mars. Den lyder på följande sätt: I dag talar man här i London mycket om en otrolig händelse, som tilldragit sig vid Englands kuster. Sjelfva händelsen förekom oss så ovanlig att vi ej velat öfverlemna den åt offentligheten innan vi skaffat oss visshet om dess verk lighet. I går på morgonen gick ångaren Wanderer från Dublin med ett stort antal passagerare ombord och bland dem en gosse som roade sig .med att blåsa flöjt. Gossen satt vid relingen, stödjande sina armbågar på den. Plötsligt gör fartyget en öfverhalning, gossen förlorar jemvigten och trillar ned i hafvet. I samma ögonblick var en ofantlig hvalfisk till hands, han öppnade sitt vida svalg och svälide det olyckliga barnet. Man började genast förfölja hafsvidundret, efter stora ansträngningar lyckades man slutligen harpunera det och att få det upp på däck. Matroserna lyckades efter mycket arbete afhugga djurets hufvud och till största öfverraskning fick man se gossen, som satt der inne helt lungt och . . . . blåsande flöjt! — Änpdu en skepparhistoria. I förrgår natt, skrifver en Londontidning för den 12 Mars, blåste det starkt i London, och vindens styrka aftog ej förr än omkring kl. 8—9 på morgonen. Under denna storm passerade ett fruntimmer Westminster-bridge. då vinden plötsligt fyllde hennes krinolin, lyfte upp henne som en fjäder och kastade henne öfver brons barriere. I samma ögonblick passerar ångfartyget Citizen, som går mellan London-bridge och Chelsea, under bron och den olyckliga qvinnan faller ned i skorstenen med hufvudet förut och försvinner för de förskräckta åskådarnes blickar. Man kunde ej upptaga henne förr än en timme efter olyckshändelsen, men då var hon alldeles förkolnad. Man gjorde emellertid allt möjhgt för att återkalla henne till lif. — Vidskeplighet. Enligt tidningen Diario de Barcelona föres för närvarande en liflig strid mellan Madrid och Barcelona om en mycket värdefull relik, nemligen Johannes Döpares arm. Denna relik har hittills förvarats i Johanniskyrkan i Barcelona, men blef för kort tid sedan på hög befallning afhemtad från förvaringsstället och förd till Madrid samt der uppställd i drottningens sängkammare för att genom sin mirakulösa kraft medverka till hennes majestäts lyckliga nedkomst. Barcelonakyrkan återfordrar nu sin relik, men hofvet i Madrid, som fullt och fast tror på relikens underbara kraft, gör åtskilliga betänkligheter vid att aflemna den, och häraf har den striden uppstått. Redovisning för insamling uti hr P.A. Huldbergs bokhandel n:r 11 Regeringsoatan, för hyrkuskdrängen Swvenssons enka och 2:ne barn. O. P. 1 rdr. Victor 2 rdr. J. 1 rdr. Emmelie 2rdr L.A L. 2rdr. A. L. v. W. 3 rdr. G. H. 3 rdr. G. K. 3 rdr. W. 5 rår. Lilla Anna S. 1 rdr. Albert 1 rår. Ragnar 3 rdr. NM AA. EN A D 44 sl. TT nn dd. EN ÅA Iudrn obetydlighet om dagens föredragningslista. Pre-: kr —— Brr