OCH SIMSKVlOor, MCA dertur norande materiel för rörelsens drifvande, böra betraktas som de gymnastiska konternas drifhus. Låt dem stå i fred och ro, så kan man vara öfvertygad om att en yppig växtlighet snart förmärkes och att den liksom framtrollar en mängd herrliga frukter: sjukgymnaster, friskgymnaster, fäktmästare, stallmästare och simlärare af den utmärktaste beskaffenhet samt nonplusultra-metoder ioändlighet. Det är måhända möjligt att dessa konstnärer och metoder ej alltid stå till hvarandra i ett förhållande som erinrar om den af oss så älskade unitå-principen; men till all lifsprocess och utveckling hör ju strid. Hvarje af dessa konster har ett särskildt och de mnafva tillsammas ett gemensamt ändamål. Till satt afgöra hvarje konstnärs, eller s. k. metods förtjenster med afseende å det särskilda ändamålet, erfordras en ej alltid på hyllan befintlig förening af special-skicklighet och bon-sens; men för konsternas gemensamma ändamål, lifskraftens uppehållande, särdeles hos ungdomen, synes hufvudsaken i allmänhet, och då ej öfverdrift användes, helt enkelt vara: i gymnastiken: att det gymnastiseras ; i fäktkonsten: att det fäktas; s ridkonsten: att det rides och i simkonsten: att det simmas. Måtte S:ta Maria leda Italias uppmärksamhet på hufvudsaken och nådeligen bevara henne från att fördjupa gig i småspekulationer !? En norrländsk öfverbefälhafvare, som ny ligen i en ströskrift framlagt några åsigter angående en öfvergångsformation för skarpgkytteriet, synes hafva en analog uppfattning af hvad som hufvudsakligen erfordras för att skjutkonsten här i landet skall kunna blifva en nationel konst, d. v. 8. sammanväxa med folkets vanor. Insändaren suspenderar sitt omdöme rörande denna författares åsigter i allmänhet, vill på intet vis dem rekommendera; men en sak håller han författaren räkning för, nemligen att skjutkonstens allmänna öfvande sättes i försla rummet samt att för dess utbredande öfver hela landet bör ett initiativ tagas af rikets ständer. Huruledes uppkom och ordnades i lagbunden form den nyare gymnastiska rörelsen i landet Sverge? Den började på enskild och frivillig väg 1805, då föktmästaren Ling och några prester i Skåne experimenterade med ordnade gymnastiköfningars införande i skolor. Statsverkets öfvertagande af rörelsen kan visserligen räknas från Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till uppfostringskomiten af den 25 Maj 1814; men det fullständigt lagbundna ordnandet föranleddes först vid 1856 —58 årens riksdag genom ett initiativ af rikets ständer, en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, i hvilken ständerna begärde att centralinstitutet och den gymvastiska undervisningen i riket måtte ordnas enligt nägra angifna grunder. Kongl. Maj:t förordnade 1858 eu komit för frågans utredande, hvilken sedan änyo sammankallades. 1863 utfärdades Kongl. Maj:ts skrifvelse angående gymnastiska undervisningen vid läroverken och 1864 Kongl. Maj:ts nådiga stadga för gymnastiska centralinstitutet. En tidsperiod af 59 år förflöt emellan rörelsens början och . dess fullständiga inträde i Jagbunden, ordnad form. Huruledes uppkom och ordnades i lagbunden form den allmänna målskjutningen i landet Sverge? Rörelsen för denna öfnings allmänna utförande började i slutet af 1860) och i samband med den s. k. skarpskytterörelsen samt på enskild och frivillig väg. Statsmakterna hafva understödt utlörandet inom skarpskytteföreningarne medelst lån af målskjutningsgevär samt anslag till instruktörer, ammunition och priser, och Kongl. Maj:t har visserligen anbefgllt skjutöfningars utförande vid vissa, men ej vid alla läroverk och skolor. Hvad som kommer att följa, det är ett ?ofödt barn, hvarom föga är att spå?. Hela den gymnastiska konstens öfvande hvarken är eller bör vara bunden; endast med afseende å ungdomen vid läroverk och skolor är och bör den vara anbefalld. Hela den allmänna målskjutningskonsten hvarken är eller bör blifva bunden; endast med afseende å infanteriet, krigsskolor, elementarläroverk och folkskolor bör den vara anbefalld. Alla dessa ungdomskonster böra röra sig i en af lag föreskrifven och en frivillig form; men hvad månne är hufvudvilkoret för att konsterna i båda dessa former skola kunna yttra lifskraft, d. v. s. lemna instruktörer, metoder, praktiskt skickliga elever m. m.? Både den italienske föktmästaren och den mnorrländske skarpskytten synas uppfatta saken mycket materielt, föreslå: att det anlägges ett nät af gymnastiska lärohus och banor. Den sednare föreslår, bland annat: a) Rikets ständer ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig anhällan om att skrifvelse måtte utfärdas till näst sammanträdande landstiog med uppmaning att befordra skjutbanors anläggande och derigenom bi draga till framkallande och spridande af skjutfärdighet. Många af sednast sammankallade landsting visade en särdeles beredvillighet att understödja skarpskytteföreningarne; men på de många olikartade besluten märktes, att en riktniog emot ett gemensamt hufvudjöremål saknades. Om den lemnas af statsmakterna, bör man kunna hoppas att det ej sker förgäfves. db) Staten utlemnar som lån på obestämd tid till hvarje för allmänt begagnande anlagd bana och vid hvilken asastalt är fogad om skjutgevärs nödiga vård ettgifvet antal målskjutningsgevär. ce) De äldre eleverna x d elementarläroverken böra allmänt hafva s jutöfningar med vanliga eller något mindr mälskjutningsgevär; de yngre eleverna id nämnde läroverk äfvensom folkskolornas från och med t. ex. elfte året, skjutöfningar med salongsgevär af ett särskildt slag (beskrifvet). Handlag och öga uppöfvas bäst i ungdomsären. Skarpskytterörelsen är ej fullt 6 år gammal. Om det ej är mera brådtom med dess ordnande i fullständig lagbunden form än det var med den gymnastiska rörelsens, så har man ännu 53 år för komitters nedsättande, betånkandens och förslagers uppsättande och sönderrifvande m. m., som hör till det angenäma arbetet i och för en s. k. rörelses ordnande. Alt uppgöra ett organicatinonsföreslan för en lachnnden foölkhbevän